Tre år som tandsköterska

Tre år inom yrket är väldigt kort tid. Aldrig hade jag trott att så många historier, öden, möten, uppgångar och fall kunde rymmas inom den lilla ramen.

Det känns så mycket mer än bara tre år. Visst har jag lärt mig mycket, utvecklats och fått en skopa erfarenheter över mig. Men det är inte det som gör starkast intryck på mig inom detta yrke, det är alla mänskliga möten. Så många liv man fått ta del av, livsöden och möten som för alltid kommer ha satt sina avtryck hos mig. Alla svindlande känslor som man får uppleva dagligen, det är ganska enormt! Det känns som om jag upprepar mig angående detta, men det får lov att bli så när det är en så stor del av min upplevelse.

Att arbeta på en mycket liten mottagning som jag gör blir ganska speciellt på så vis att man kommer väldigt nära varandra. Gränserna mellan arbetsplats och privatliv går ofta ihop. Det är inte bara ett jobb, det är livet. Alla som jobbar i tighta team vet hur viktigt det är att man fungerar ihop. Under dessa tre år har jag fått mer och mer förståelse för hur man måste vara som pusselbitar för att få hjulet att snurra. Och känslan när det fungerar… yes! Det är grymt peppande att känna hur samarbetet flyter och att man lyfter varandra i det dagliga arbetet. Att vara behövd.

Tre år som tandsköterska har redan visat mig yrkets ombytliga karaktär. Självklart är ingen dag den andra lik då man jobbar med människor. Men även andra faktorer spelar in, som ett ständigt föränderligt regelverk, nya direktiv och nya förordningar som ibland knackar på med kort varsel. Storebrorsorna staten och Försäkringskassan som försöker titta ner på oss som allvetande föräldrar, när de ofta visar på mycket dålig kännedom om vår faktiska verklighet i yrkeslivet. Och om de vet mer än jag tror, så verkar det inte spela någon roll. Vården ska handla om människors lika värde och rätt till omhändertagande, men idag väger ett papper som singlar ner från ovan mycket tyngre än patienten framför oss. Blir det ingen förändring där känner jag tvekan inför att jobba inom vården i framtiden. Tänk att jag ens känner så bara efter tre år!

Nu ska vi ändå se framåt! Det önskar jag få göra tillsammans med er tandsköterskor, och ett ypperligt sätt att göra det på är att gemensamt tala om vad våra önskningar och förhoppningar är inför 2015. I mitt nästa blogginlägg här på Dental24 hoppas jag kunna publicera en text baserad på era tankar kring detta. Nu får ni alla vara med här, så kom igen och bomba mig med brev! Hur ni gör för att vara med samt deadline hittar ni i mitt inlägg på min privata blogg här:

Tandsköterskan.net

 

Önskar alla ett skönt år med många guldkorn i gruset!

Johanna Ene

 

P.S. Glöm inte årets yrkeskonferens för tandsköterskor, det är brådis med anmälan nu!

Anmälan till Svenska Tandsköterskeförbundets yrkeskonferens den 5-6 februari 2015

Senaste inläggen