’- Nu ryker allt vi byggt upp, var allt jag hann tänka
Det tog 15 minuter från första gnistan till en totalbrand hos grannen. Tisdagen den 7:e augusti var det obehagligt nära för oss. Tack vare brandmän, insatsledning och skadebesiktning direkt på plats kunde vi arbeta som vanligt igen redan morgonen därpå! Men jag har nästan aldrig varit så rädd!
Skulle bara lämna posten
Allt började när jag var och lämnade posten på andra sidan stan. Jonas (min bror) ringer mig och säger att det brinner hos våra grannar. Jag skyndar mig in för att lämna postsäcken och när jag kommer ut förstår jag vidden av branden – den gigantiska rökpelaren syns ända hit. Jag var en minst sagt stressad bilförare när jag körde tillbaka till labbet.
På vägen dit hörde jag sirener och jag kom direkt efter att första stationen var på plats. Det som hände sedan kommer jag aldrig att glömma.
Det var när Jonas just tagit ut sin cykel för att åka hem, som han såg att det sipprade ut rök från en dörr hos våra grannar. Han sprang runt för att kolla läget när han möttes av grannarna som precis hade larmat.
Sedan hände mycket på en gång
När jag själv anlände hade ett stort område, inklusive labbet, spärrats av vilket utökades efterhand på grund av explosionsrisk. Vi frågade polisbefälet på plats om vi möjligen kunde få komma in och rädda våra datorer. ”Glöm det” var svaret. Efter det var vi bara åskådare.
Tio meter höga lågor över labbet
Vi såg hur branden utvecklade sig samt blev mer och mer intensiv. Det var fyra stationer på plats då. Efter ett tag blev det en övertändning och lågor 5-10 meter höga svepte över labbet. Då såg vi äntligen att de började fokusera på att rädda oss, grannens verkstad var redan förlorad. De sprutade enorma mängder vatten på vårt tak för att kyla ner.
Allt ordnades åt oss
Efter några timmar lugnade allt ner sig och insatsledaren vinkade in oss till området:
-Nu ska jag förklara vad vi gjort, och vad som kommer att hända härnäst.
Han beskrev hela förloppet, vad de gjorde, varför samt presenterade oss för deras restvärdesledare Tina som redan var på plats. Hon berättade att man först skulle göra en genomgång av labbet och kontakta en saneringsfirma . Redan samma kväll hade hon kontakt med alla försäkringsbolag! Vi och de som drabbades värre än oss behövde inte tänka på något.
Imponerande koll
En timme senare kom ett saneringsföretag och gick igenom labbet. Det var rök överallt i lokalerna, som en dimma, men inget sot. Räddningstjänsten hade satt en fläkt vid vår bakdörr för att skapa övertryck och det fungerade som tänkt. Saneringsföretaget hade en imponerande koll. Normalt skulle de ha satt in en renare som skapade ozon, men de visste att den kunde göra silikonavtryck spröda och valde en annan lösning. Skillnaden var, enligt dem att den luktar lite parfym. Klart bättre än doften av svettiga tandtekniker kan jag tycka.
När allt väl lugnat ner sig pratade jag med några av de ganska varma personer som stod på vårt tak. Vissa av dem hade precis kommit hem från skogsbränderna i Ljusdal. De var svettiga och sa att det var på håret. När de klättrade ner sa de:
– Köp en trisslott, ni hade tur. Det var nära.
Med detta vill jag säga; Var försiktiga. Själv tänkte jag direkt på gaslågor och dammiga ugnar. Vi har en brandskyddsplan, men plötsligt kan det hända trots det. Jag kommer ihåg att ett labb i Kristianstad drabbades av en totalbrand för ett antal år sedan… Hur återhämtar man sig efter något sådant? Tankar som dessa rusade genom huvudet i flera dagar.
Dagen efter branden åkte jag och levererade tårtor till stationerna. De blev förvånade och glada. För oss var det en vandring på kanten mot avgrunden – för dem var det bara en dag på jobbet.
/Mats Lindblom
Westdent AB
mats@westdent.se
www.westdent.se
www.facebook.com/halmstadsdental
Mats Lindblom är tandtekniker och VD på Westdent AB (f d Halmstads Dentaltekniska) med inriktning på CAD/CAM och helkeramik.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
