Forskare utvärderar behandling av medfödd käkspalt

Doktorandprojekt

Ett av 500 barn i Stockholmsregionen föds med läppspalt, käkspalt eller gomspalt. Barnet opereras när det är 8–12 år gammalt. I ett pågående doktorandprojekt utvärderar Mathias Lemberger, specialisttandläkare och klinikchef på Folktandvården Stockholm, behandlingsresultat och patientupplevelse tio år efter operationen.

Mathias Lemberger, specialisttandläkare i ortodonti och klinikchef på Folktandvården Stockholm

– Min förhoppning är att forskningen kan bidra till förbättrade utvärderingsmodeller och minskade stråldoser, men också till ökad förståelse om hur det är att växa upp med käkspalt – så att vi kan sätta in resurser där det är viktigast för patienten, säger specialisttandläkare Mathias Lemberger

Läpp-käk-gomspalt är en av de vanligaste medfödda ansiktsvariationerna. Ett av 500 barn i Stockholmsregionen föds med spalt i munnen och/eller i ansiktet. Spalten uppstår i fosterstadiet tidigt under graviditeten när delar i ansiktet inte växer samman. Hälften av de som föds med någon form av spalt har också käkspalt. Att ha spalt i käken innebär att käken inte sitter ihop utan är delad.

När barnet är i åtta- till tolvårsåldern opereras käkspalten. Barnet sövs ned och man utför en bentransplantation där ben tas från höften till käkspalten. Syftet med operationen är att stabilisera käken och skapa benfäste för tänderna, som annars riskerar att lossna. Efter operationen läker benet i vissa fall inte in och ytterligare en operation behövs då för att sluta käkspalten. Bedömning av beninläkningen görs med hjälp av röntgen sex månader efter operationen.

Klinisk och radiologisk uppföljning efter tio år

I en av delstudierna utvärderar Mathias Lemberger behandlingsresultatet vid medfödd käkspalt på lång sikt. I studien görs en klinisk och röntgenologisk uppföljning av både käkspalten och angränsande tänder, för att utvärdera behandlingsresultatet cirka tio år efter operation.

Minskad stråldos och bättre mätmetoder?

Historiskt sett har man använt slätröntgen men sedan några år tillbaka används skiktröntgen. Med hjälp av skiktröntgen återges en 3D-bild av den opererade spalten och man kan då bedöma hur stor volym av ben som läkt in spalten. En nackdel med skiktröntgen är den ökade stråldosen jämfört med slätröntgen.

Som en del av Mathias Lembergers doktorandprojekt görs studier för att se om man kan sänka stråldosen och utveckla tekniken för att mäta beninläkningen. Att sänka stråldosen är särskilt angeläget då det är växande barn som röntgas.

Patientens upplevelse – en viktig del av utvärderingen

För att öka kunskapen om hur patienterna upplever resultatet av behandlingen används enkäter som undersöker hur patienterna, som hunnit bli unga vuxna, tycker att det fungerar att tugga, om spalten påverkar det vardagliga livet och om spalten påverkar det upplevda utseendet. Syftet är att öka förståelsen för de besvär som patientgruppen upplever och sätta in rätt resurser där det är av störst betydelse för patienten.

Om Mathias Lemberger

Mathias Lemberger är specialisttandläkare i ortodonti och klinikchef för ortondotiavdelning på Eastmaninstitutet, Folktandvården Stockholm. Mathias är doktorand vid institutionen för odontologi på Karolinska Institutet och siktar på en avhandling 2021. Huvudhandledare är Agneta Karsten, klinikchef på avdelningen för ortodonti och käkortopedi på Karolinska Institutet. Doktorandprojektet finansieras av Karolinska Institutet, Folktandvården Stockholm och med stipendium från Stiftelsen Frimurare Barnhuset Stockholm.

 

Källa: Folktandvården Stockholm