God forskningssed är en grundsten i all forskning

FORSKNINGSETIK

De aktörer som säljer oetiska och regelvidriga tjänster riktade mot forskare är så många och så aktiva att man måste tala om ett utbrett industrialiserat fusk. Det framförde docent Stefan Eriksson under sitt seminarium om publiceringsetik och medförfattarskap.

Industrialiserat fusk

Ett pressklipp från den pakistanska veckotidningen the News on Sunday, med rubriken ”The dark side of academic publishing” fick illustrera att publiceringsetik inte bara är ett ämne som diskuteras inom akademin, utan även i samhället i stort:

– Många är intresserade av hur vetenskaplig publicering sker, vilket inte är svårt att förstå med tanke på att vi lever i en era av fake news. Vetenskapen ska gå att lita på, där ska vi få veta hur saker och ting faktiskt är, sade Stefan Eriksson.

Enligt ALLEA, den europeiska federationen för akademier, vilar god forskningssed på fyra grundvärden. Dessa värden kan sammanfattas som:

  • Tillförlitlighet
  • Ärlighet
  • Respekt
  • Ansvar

Men forskningsseden riskerar att undergrävas genom utmaningar på två plan, menar Stefan Eriksson: dels av de svårigheter som hänger samman med författarskap, dels av det industrialiserade fusket, där en rad aktörer försöker tjäna pengar på att sälja oetiska tjänster till forskare eller genom rena bedrägerier riktade mot forskare. Under sin föreläsning visade Stefan Eriksson flera exempel på företag och webbsidor som vänder sig till forskare  i hela världen, som säljer författarskap, som erbjuder sig att spökskriva både rapporter och doktorsavhandlingar eller att tvätta bort spår av plagiat i texter eller som säljer citeringar.

– Det finns en hel industri som försöker göra pengar på vetenskaplig publicering. Det kan kallas en industriell verksamhet eftersom den har så stort omfång, sade Stefan Eriksson.

Det förekommer också att kriminella personer sätter upp falska webbsidor som är svåra att skilja från högt ansedda tidskrifters, och som lurar forskare att betala falska publiceringsavgifter.

Rövare utan granskning

Stefan Eriksson ägnade en del av sin föreläsning åt rövartidskrifter (också kallade rovdjurs-tidskrifter, eller ’predatory journals’). Han berättade att han själv får mellan 30 och 40 spammejl per dag från sådana tidskrifter:

– Det finns många exempel på underhållande sting operations, som illustrerar hur dessa tidskrifter inte gör någon som helst granskning av det material som de publicerar, sade Stefan Eriksson, och nämnde ett känt exempel där Burkhard Morgenstern som är professor i bioinformatik i tyska Göttingen, skickade in en ansökan att bli redaktör:

Hela det CV han åberopade hade ett tema hämtat från tv-serien Bröderna Cartwright. Han påstod sig vara Dr Hoss Cartwright, som gjort postdoc i County Jail och på Silver Dollar Saloon och nu var verksam vid Ponderosa Institute, berättade Stefan Eriksson och tillade:

– Trots detta suspekta CV blev han snart redaktör för Journal of Primatology.

Ett annat känt exempel på en sting operation är den artikel som 2014 publicerades i tidskriften the International Journal of Advanced Computer Technology, med titeln ”Get me off your fucking mailing list” (’stryk mig från er jävla mailinglista’), där denna mening upprepades genom hela artikeln, sida upp och sida ner, under tio sidor. Även bilderna i artikeln utgjordes av denna uppmaning.

Fler anges som författare

Stefan Eriksson konstaterade att forskares kapacitet inte ökat – dagens forskare är inte mer produktiva idag än för hundra år sedan – men antalet författare per artikel har blivit fler och enskilda forskares publiceringslistor har därmed blivit betydligt längre. 1984 var det i genomsnitt fyra författare per artikel, men 2014 var det i genomsnitt nio personer som listades som författare. Stefan Eriksson hänvisar till lundaforskaren Mats Alvesson, som menar att forskare generellt idag tappat fotfästet och arbetar för ’return of investment’:

– Forskare anpassar sig till systemet där det är viktigt att ha många publiceringar. En undersökning som gjordes i Kina i höstas visade att forskare inte skriver artiklar för att de har något att säga, utan för att få artiklar. Forskare skriver mer för att meritera sig än för att bidra till forskarsamhället, sade Stefan Eriksson.

De forskare inom medicin som förekommer som författare på flest artiklar kommer ut med en ny artikel var tionde dag. Inom exempelvis området diabetes står 0,8 procent av författarna för 33 procent av alla artiklar, och nästan alla dessa författare kommer från fyra länder. 91 procent av dem är sponsrade av ett läkemedelsföretag.

Källa: Akademiliv

Text och foto: Elin Lindström Clasessen