Hur upplever äldre sin förmåga att tugga?

STUDIE

Per Elgestad Stjernfeldt är tandläkare på Folktandvården Stockholm och forskar om tandhälsa hos äldre personer. Nu har han publicerat en artikel om en delstudie där tolv äldre patienter djupintervjuats om hur de upplever sin tuggförmåga.

Per Elgestad Stjernfeldt, tandläkare på Folktandvården Stockholm och doktorand vid Karolinska Institutet. Foto: Anna Molander

I studien Masticatory ability in older indiviuals: A qualitative interview study, har Per Elgestad Stjernfeldt och hans forskargrupp djupintervjuat tolv äldre patienter, vissa med uttalade tuggsvårigheter, som helt fritt fått beskriva sin tuggförmåga.

– Det var alltså patienternas subjektiva uppfattning om sin tuggförmåga som vi var intresserade av. Intervjuerna transkriberades och analyserades. Under analysen letar vi efter återkommande mönster och fenomen som patienterna beskriver, säger Per Elgestad Stjernfeldt.

Anpassning till gradvis försämrad tandhälsa vanligt

Alla patienter kunde beskriva en gradvis försämring av sin tandhälsa under sin levnadstid vilket påverkat tuggförmågan. Det intressanta var att de flesta individer inte hade reflekterat över hur den försämrade tandhälsan påverkat deras tuggförmåga, utan de var nöjda och ansåg att de kunde äta allt de ville. Men om man sedan frågade om de kunde tugga specifika livsmedel så svarade de att de undvek flera typer av livsmedel så som morötter och frukt.

Det var först under intervjun som de insåg att de gjort inskränkningar i sin livsstil och val av livsmedel genom att utveckla vissa strategier, bland annat att välja bort svårtuggad mat. Eftersom munhälsan gradvis försämrats under en lång tid så hade patienterna anpassat sig till sin funktionsförlust utan att reflektera över det. Således tenderade man att överskatta sin förmåga att tugga.

Vissa individer hade utvecklat mer påtagliga strategier för att kompensera för sin funktionsförlust. Några protesbärare undvek att äta på restaurang eller i sällskap av anhöriga då man var rädd för att skämma ut sig om protesen lossnade.

Forskning och samverkan kan förbättra kostvanor hos äldre

De patienter som upplevde att de hade problem med att tugga hade det gemensamt att de förlorat flera tänder under en kort tidsperiod och därför inte haft samma möjlighet till att adaptera. Intressant var också att vissa patienter som hade genomgått en protetisk rehabilitering oftast var nöjda med sin behandling och upplevde att de fått en bättre tuggförmåga. Trots detta hade denna förbättring inte lett till ändrade kostvanor efter rehabiliteringen. Så även om den protetiska behandlingen var lyckad så förbättrade inte detta kostvanorna.

Resultatet från denna studie pekar på att protetisk rehabilitering oftast kan hjälpa patienter med sin tuggförmåga, men att detta nödvändigtvis inte leder till förbättrade kostvanor. Med andra ord bör man forska mer kring hur protetisk rehabilitering på äldre patienter kan kombineras med multidisciplinärt samarbete med bland annat dietister. Man bör även beakta tidsaspekten vid omfattande dentala saneringar för att möjliggöra för patienten att adaptera till tandförluster.

Om man har en patient med ett behov av omfattande extraktioner så kan man fundera kring om alla tänder måste extraheras på en gång eller om man kan avvakta med vissa. Vi vet att när man förlorar tänder så förlorar man även den signalering från de känselceller som finns vid tänderna och som är viktiga för det centrala nervsystemets finmotoriska reglering av tuggfunktionen.

Publicerad vetenskaplig artikel

Artikeln Masticatory ability in older individuals: A qualitative interview study finns publicerad i Gerodontology och är författad av Per Elgestad Stjernfeldt, Gerd Faxén-Irving och Inger Wårdh. Läs den här:

Källa: Folktandvården Stockholm

Taggar
STUDIE