Käkbenet växer mer och är smalare hos personer med längre ansikte

STUDIE

Forskning visar att man bör ta hänsyn till ansiktshöjden när tandreglering planeras. Detta gäller i synnerhet för unga individer som fortfarande växer.

Anna Klinge

Käkbenet verkar växa mer och under längre tid hos personer med längre ansikte. Därför kan det vara bättre att vänta med att sätta in implantat hos unga människor som inte vuxit färdigt. Det visar ny forskning av doktorand Anna Klinge.

Anna Klinge har undersökt om det finns ett samband mellan individens ansiktshöjd och käkbenets höjd och bredd. Det skulle kunna tjäna som underlag för behandlingsplanering av personer i behov av exempelvis tandreglering och/eller tandimplantat.

– De med hög ansiktshöjd verkar ha ett tillväxtmönster där käkbenet växer mer, framförallt längst fram i över och underkäken, och det är också det område som är mest estetiskt påtagligt. Vissa typer av ansiktshöjder verkar växa högre upp i åldern och verkar också växa mer i millimeter, säger Anna Klinge som nu disputerar vid Malmö universitet.

Mätte käkbenet på 180 patienter
För att kartlägga sambandet mellan ansiktshöjd och käkbenets höjd och bredd, undersökte Anna Klinge 3D-röntgenbilder av 180 patienter i åldern 15-72, tagna inför planering av tandregleringsbehandling. Hon mätte höjd och bredd på käkbenet på flera ställen och utifrån profilröntgen fick hon fram personens ansiktstyp. Här talar man om tre olika: låg, normal och hög ansiktshöjd.

– Vi kunde då se att en individ med hög ansiktshöjd har ett högt och smalt käkben, medan den med låg ansiktshöjd har ett lägre och bredare käkben. Skillnaderna mellan grupperna är som störst längs fram i käkarna, inte lika stora längre bak, säger Anna Klinge.

Samband mellan ansiktshöjd och käkbenets höjd och bredd
Resultatet visar alltså på ett samband mellan ansiktshöjd och käkbenets höjd och bredd. Därför kan det, enligt Anna Klinge, i vissa fall vara mer lämpligt att behandla tandluckor med tandreglering än med tandimplantat. Om man sätter in implantat hos en ung person, för att ersätta till exempel en utslagen tand, läker det fast i benet, men käkarna och tänderna fortsätter att växa. Implantatet hamnar då i något som heter infraposition, vilket innebär att det inte följer med i växten. Det kan påverka både estetik och funktion. Konsekvensen längre fram i livet kan exempelvis bli att en konstgjord tand i överkäken inte riktigt når ner till tänderna i underkäken.

Behöver värderas inför behandlingsplanering
Hennes avhandling är ovanlig i den meningen att den spänner över flera discipliner och omfattar såväl röntgendiagnostik som tandregleringsfrågor och implantatkirurgi. Just kopplingen mellan ansiktshöjd och olika tillväxtmönster har inte studerats tidigare och är en faktor att ta hänsyn till inför val av behandling, menar Anna Klinge. Det är alltså viktigt när det gäller unga individer med förväntad fortsatt tillväxt, men det kan också vara intressant när det gäller vuxna patienter. Studien visar också att det generellt finns skillnader i höjd och bredd av käkbenet mellan kvinnor och män, där kvinnor tenderar att ha mindre dimensioner.

– I vissa extrema fall så verkar de med hög ansiktshöjd ha ett väldigt högt och smalt käkben. Man kan inte förutsätta att alla har tillräckligt med ben för att sätta in implantat, säger Anna Klinge.

Resultaten talar för att en patient med hög ansiktshöjd och därmed högre och tunnare käkben löper större risk för infraposition. Anna Klinge betonar dock att det behövs mer forskning och uppföljande studier för att slå fast sambandet.

Hur vill du att dina resultat ska användas?
– Som ett hjälpmedel i terapiplaneringssyfte; att man inte bara ser den lilla luckan där tanden saknas, utan att man har de här riskfaktorerna i åtanke när man planerar behandlingen, säger Anna Klinge.

Kontakta Anna Klinge: anna.klinge@mau.se 070 558 36 43

Så gjordes studien:

Avhandlingen består av fyra delstudier, varav de tre första är baserade på samma material: 3D-röntgenbilder av totalt 180 patienter tagna inför behandling. Höjd och bredd på käkbenet mättes på flera ställen. Utifrån profilröntgen mättes sedan vilken ansiktstyp patienten har: låg, normal eller hög ansiktshöjd. Den fjärde delstudien är en översikt av vetenskaplig litteratur inom området för att ta reda på olika riskfaktorer för att en framtand inte ska följa med i käkbenets utveckling över tid (infraposition). De olika riskfaktorerna som undersöktes var ålder, kön och ansiktshöjd.

Källa: Malmö Universitet

Taggar
STUDIE