Moderna dentala keramer i kliniken

I ett seminarium, anordnat av Björkmanstiftelsen i Göteborg, föreläste professor Per Vult von Steyern om egenskaper hos de senaste dentala keramerna och deras kliniska användning. Björkmanseminarierna har som syfte, att främja samarbetet mellan tandläkare och tandtekniker.

Sett till de strukturella skillnaderna indelas dentala keramer i porslin, glaskeramer och oxidiska keramer. Den senaste tidens utveckling har främst gällt glas- och oxidiska keramer. Glaskeramerna är vanligen leucit- eller LiSi2-baserade och de oxidiska finns i form av aluminiumoxid och zirkoniumdioxid (zirkonia).

Bilder: Två 3-ledsbroar med innerhätta i zirkonia och täckande porslin.

Broarna på plats i underkäken

På marknaden finns nu glaskeramer med tillsats av zirkonia, ZLS = Zirkonia-Litium-Silikat. De uppges ha mycket goda egenskaper, men är ännu kliniskt oprövade.
Vad gäller oxidiska keramer har det främst skett en utveckling av de zirkoniabaserade materialen, bl.a. mot monolitisk translucent och infärgad zirkonia. De senare materialen har en frakturstyrka som är signifikant högre jämfört med hättor i zirkonia täckta med porslin.
Zirkonia har också, jämfört med andra dentala material, den lägsta abrasiviteten mot emalj.

För glaskeramer, ex. helkeramisk LiSi2, gäller fortsatt försiktighetsprincipen; maximalt 3-ledsbroar i fronten och inte i premolar/molarområdet. Vad gäller zirkonia, och i synnerhet monolitisk, finns per i dag inte några sådana begränsningar.

På marknaden har nyligen lanserats ett material med benämningen ”Hybridkeram”. Detta är i huvudsak ett kompositmaterial med högt innehåll av keramisk filler. Kommande kliniska studier må visa vilka prestanda det har och hur materialet fungerar i klinisk praxis.

I takt med mångfalden av keramiska material och nya cement ökar också risken för felaktigt handhavande och kliniska misslyckanden.
För glaskeramer gäller att de skall etsas med fluorvätesyra och silaniseras för bästa bindning till cement. Rekommendationen är resincement, dualhärdande när möjligt, och trestegsbonding.
Zirkonia kan inte etsas och skall INTE silaniseras eller tvättas med fosforsyra. Materialet i sig kan bindas kemiskt till en del cement, ex. Panavia. Den egenskapen och kemiska bindningsställen i zirkonia blockeras vid silanisering.

Vi ser i dag en snabb avveckling av metaller inom oral protetik till förmån för keramiska material. Reklamen är många gånger mycket övertygande och det är för oss kliniker och tandtekniker av stor vikt att vara pålästa, och ha god kunskap om de material vi använder.

Text och bilder:

Stig Karlsson
Professor emeritus
The Sahlgrenska Academy
University of Gothenburg