Tandimplantat av titan kan orsaka inflammationer

Avhandling

Titan kan frisättas från tandimplantat och i kombination med bakterier orsaka svåra inflammationer som leder till skador i käkbenet. Men det går att påverka riskerna genom att välja utformning av implantaten och materialsammansättning i den överliggande tandersättningen. Det visas i en ny avhandling vid Umeå universitet.

– Resultaten kan förklara många problem som har visat sig efter isättning av tandimplantat. Besvären beror inte enbart på bakterier runt implantaten som det länge har ansetts, utan även materialet i själva implantaten har betydelse, säger Mattias Pettersson, övertandläkare och doktorand vid Institutionen för odontologi vid Umeå universitet.

I sin avhandling har Mattias Pettersson genom en kombination av cellbiologiska, biokemiska och mikroskopiska analyser undersökt celler och vävnad som utsatts för titan.

Resultaten visar på mycket höga halter av titan i vävnad runt tandimplantat hos patienter med inflammation och förlust av omgivande mjukvävnad och ben. Det talar för att titan faktiskt frisätts från implantaten. I experimentella försök kunde man se att celler som utsattes för titan i kombination med bakterier svarade med en kraftigare inflammation än om cellerna enbart exponerades för bakterier.

I studierna kunde man även se att titan bildar partiklar med proteiner som tas upp av immunceller men inte kan brytas ned. Det leder till att inflammatoriska signalmolekyler frisätts på samma sätt som när celler exponeras för exempelvis asbestpartiklar.

– Detta innebär inte att man ska avråda från titanimplantat som ju har många fördelar, men man bör vara medveten om problemen och på olika sätt försöka förebygga komplikationer, säger Mattias Pettersson.

I avhandlingen finns också resultat som pekar på att det går att påverka risken för inflammation. När man samtidigt utsatte cellerna för titan och ämnet kobolt uteblev den inflammatoriska reaktionen. Fortsatt forskning kan därför inriktas på om koboltlegering i överkonstruktionen kan vara en framkomlig väg. Man kunde också se att implantatens form hade betydelse. Mer titan frisläpptes från implantat med en skrovlig yta, jämfört med implantat med en slät yta. Idag har nästan alla implantat som sätts in just en skrovlig yta för att få en bättre stabilitet. Längre tillbaka hade däremot implantaten en slät yta, vilket alltså leder till mindre frisättning av titan vid installationen.

10-20 procent av patienter som får tandimplantat för att ersätta tänder drabbas av komplikationer i form av inflammation och förlust av stödjande vävnad. Hittills har den gängse förklaringen varit att det handlar om ett bakteriellt orsakat inflammatoriskt svar som ger skador i stödjevävnaden runt implantatet, men avhandlingen visar alltså att det inte är hela orsaken.

Tandimplantat i titan är från början en svensk uppfinning som började installeras på 1960-talet. Titan har god förmåga att accepteras av kroppen och växa fast i käkbenet, vilket gjorde att ämnet länge sågs som idealiskt för tandimplantat. Idag installeras årligen i storleksordningen 15-20 miljoner implantat i världen för att ersätta tänder. Tidigare installerades implantaten i ett tvåstegsförfarande där implantatet först täcktes med mjukvävnad under inläkningstiden i upp till ett år. Numera installeras många implantat i ett enstegsförfarande där implantatet penetrerar mjukvävnaden direkt. Därmed exponeras implantatet också för bakterier i munhålan under inläkningen.

Mattias Pettersson är uppväxt i Trosa, specialistutbildad inom protetik vid S:t Eriks sjukhus i Stockholm. Han är sedan 2010 övertandläkare vid Tandläkarhögskolan i Umeå.

Källla: Umeå Universitet

Taggar
Avhandling