Vad avgör om implantaten håller?

STUDIE

Den tekniska utvecklingen och ökad kunskap har gjort dagens tandimplantat väldigt hållbara. Men komplikationer kan ändå uppstå. Riskfaktorer är saker som dålig benkvalitet, rökning och att gnissla tänder. Även den mänskliga faktorn spelar in.

Det avgörande för ett implantats hållbarhet är att tandläkaren har rätt kompetens och gott omdöme, menar forskaren Bruno Chrcanovic,

– Det avgörande för resultatet är att tandläkaren har rätt kompetens och gott omdöme, säger Bruno Chrcanovic, tandläkare och forskare, som i en unik studie undersökt 8000 tandimplantat.

Det helt dominerande materialet i dagens implantat är titan. Alternativet är det keramiska materialet zirkoria, men även om det har andra goda egenskaper är hållbarheten sämre. Implantatet skruvas ner i käkbenet och växer sedan ihop med benvävnaden. Efter denna process, som kan ta några månader och kallas osseointegration, sätts en ny keramisk tand (krona) fast på implantatet.

Förbättringar i ytan hos implantatet

Under 2000-talet har tekniken tagit stora steg framåt. Ett sådant kliv var förbättringen av den kemiska sammansättningen av ytan hos implantatet som väsentligt ökade chansen för dess hållbarhet.
– Kroppens benceller reagerar bättre mot en grövre yta och gör att implantatet växer ihop med benvävnaden och sitter bättre, säger Bruno Chrcanovic.

Ökat har även kunskaperna om betydelsen av benets kvalitet (densitet) och var och hur implantatet ska placeras. Är benet poröst ökar risken för implantatförlust. Men det finns även andra faktorer som försämrar benvävnadens förmåga att växa ihop med implantatet och därmed dess livslängd. Rökning har negativ inverkan på bildandet av ben och av nya blodkärl. Vissa mediciner påverkar möjligheten att återskapa förlorad vävnad. Att gnissla tänder är ytterligare en riskfaktor.

– Efter 50 års ackumulerad kunskap vet vi i dag mycket mer om såväl de positiva som negativa faktorerna för implantatets livslängd. Vet vi att det finns risker så måste den patienten följas upp noga, säger Bruno Chrcanovic.

Mänsklig faktor spelar in

Utfallet hänger enligt Bruno Chrcanovic i slutänden till stor del på den enskilde tandläkarens skicklighet. Tandläkaren kanske inte är medveten om alla påverkansfaktorer, eller tar risker. Hen kanske har kunskapen och använder rätt kirurgisk teknik men inte det tillvägagångssätt som är bäst för just den patienten. Implantatet kanske appliceras där benkvaliteten inte är tillräcklig.

– Den mänskliga faktorn spelar stor roll, och man kan aldrig ge hundra procents garanti när det handlar om biologi. Men väger man in riskfaktorer och gör rätt, så är sannolikheten att implantatet håller livet ut väldigt stor, säger Bruno Chrcanovic.
I framtiden är möjligen implantatens roll överspelad. Det görs försök att med hjälp av kroppens stamceller framställa tandens fyra beståndsdelar: emalj, tandben, tandpulpa och tandcement.

– Man vill alltså skapa en tand i labbet. Målet är att ersätta dagens främmande föremål med något som har patientens eget DNA. Utmaningen är att skapa formen av en tand, hur tanden ska appliceras i patientens mun och få blodflöde till den. Jag är inte säker på att det sker under min livstid, säger Bruno Chrcanovic.

Text: Magnus Jando

Källa: Malmö Universitet

Taggar
STUDIE