Felaktig endodiagnos vid apikala förändringar

Studien baseras på data erhållna efter uppföljande kliniska, radiologiska och histologiska diagnoser av nonvitala och endodontiskt behandlade tänder med periapikala förändringar.

Syftet med studien var att identifiera frekvensen av andra än endodontiska orsaker till de diagnostiserade apikala förändringar under en period av 20 år.

Resultaten visade, att 94,4 % av de analyserade apikala lesionerna hade endodontisk genes, och för 5,6 % var orsaken till förändringen en annan. Av de apikala förändringar, som den behandlande tandläkaren ansåg ha endodontisk bakgrund, var 4,5 % feldiagnosticerade och hade annan orsak. Nära halvparten av de felaktigt diagnostiserade förändringarna var lokaliserade till främre delen av överkäken. En majoritet av de feldiagnostiserade förändringarna var keratocystor och ameloblastom. Maligna neoplasmer var få och utgjorde 5,8 % av totalantalet felaktigt noterade som endogent orsakade förändringar. Därmed skulle en felaktig diagnos kunna få allvarliga konsekvenser för patienten.

Författarna avslutar med en värdefull rekommendation för hantering av oklara fall.

De endodontiska lesionerna var signifikant oftare mindre än två cm, utan svullnad och med ett avrundat radiologiskt utseende. Forskarna rekommenderar därför att tandläkaren överväger en icke-endodontisk orsak vid lesioner på minst två cm, vid klinisk svullnad eller vid ett diffust, icke-avrundat radiologiskt utseende. Enligt forskarna är vävnadsbiopsi avgörande för korrekt och snabb behandling.

Läs mer: Periapikale læsioner kan snyde >>

Källa: Tandlægebladet