Munhälsan faller mellan stolarna i äldreomsorgen
Trots riktlinjer och tandvårdsstöd har många äldre med hemtjänst och på särskilda boenden problem med munhälsan. Otydligt ansvar och bristande rutiner gör att munvård riskerar att få låg prioritet, visar en avhandling från Göteborgs universitet.
Till höger: Isabelle Johansson, Leg. tandhygienist, disputerad forskare Foto: Folktandvården Västra Götaland
Allt fler äldre behåller sina egna tänder högt upp i åldrarna. Samtidigt ökar risken för karies, tandlossning, muntorrhet och smärta när hälsan sviktar och behovet av omsorg ökar. Munhälsan påverkar både möjligheten att äta och tala och har nära samband med nutrition, allmän hälsa och livskvalitet. Tidigare forskning visar också att äldre med omsorgsinsatser i genomsnitt har sämre munhälsa än jämnåriga som klarar sig utan hjälp.
I sin avhandling har tandhygienisten och doktoranden Isabelle Johansson undersökt hur munhälsan kan stödjas inom kommunal äldreomsorg. Avhandlingen bygger på fyra studier som analyserar både insatser för att stärka munvården och hur äldre samt personal inom äldreomsorg och tandvård uppfattar ansvaret för munvård.
Begränsad effekt
Flera av de insatser som i dag används för att stärka munvården inom äldreomsorgen visade sig ha begränsad effekt. Regelbunden coachning av omsorgspersonal av tandhygienist på särskilt boende ledde varken till förbättrad munhälsa hos de äldre eller till varaktiga förändringar i personalens arbetssätt. Munhälsan var relativt god redan vid studiestart och förblev stabil över tid, men förbättrades inte.
Ett annat vanligt verktyg, munvårdskort, saknade ofta tydlig förankring i verksamheten. Ansvar, uppföljning och överlämning var oklart organiserade, vilket gjorde att korten tappade sin funktion i praktiken.
När tandhygienister i stället arbetade strategiskt på organisations- och ledningsnivå ökade kunskapen om tandvårdsstöd främst hos chefer och andra nyckelpersoner. Däremot var genomslaget i den dagliga omsorgen begränsat. Avhandlingen visar att kunskap och ambitioner inte alltid nådde hela vägen ut i verksamheten.
Hemtjänst missar munvård
Intervjuerna visar att äldre med hemtjänst vill ta ansvar för sin munhälsa så länge som möjligt. Samtidigt saknas tydliga arbetssätt för vem som ska uppmärksamma och ta initiativ till munvård när den äldre inte längre klarar det själv, till exempel vid demenssjukdom eller allvarlig sjukdom. Resultatet blir att nödvändigt stöd riskerar att sättas in för sent eller utebli helt.
– De flesta äldre vill borsta sina tänder själva så länge som möjligt och det förstår jag, för det handlar om både självständighet och välbefinnande. Men munvård verkade inte uppmärksammas inom hemtjänsten, trots att konsekvenserna av bristande munvård kan bli stora, säger Isabelle Johansson, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Hon konstaterar att ansvaret för äldres munvård ofta är otydligt mellan tandvård och omsorg. När strukturer och rutiner saknas blir munvården lätt något man inte pratar om.
– Vi behöver utveckla metoder tillsammans med äldreomsorgen för att tidigt prata med den äldre om munvård och framtida behov, så att rätt stöd kan ges i tid, säger Isabelle Johansson.
Sammantaget visar avhandlingen att bättre munhälsa i äldreomsorgen inte främst handlar om mer utbildning, utan om strukturer som håller över tid. Tydligare ansvarsfördelning, fungerande samverkan mellan tandvård och äldreomsorg samt tidiga samtal med äldre lyfts fram som avgörande för att munhälsan inte ska bli en bortglömd del av omsorgen.
Källa: Göteborgs Universitet
