Utseendet på bettet präglar ungas välmående

Ungdomars livskvalitet påverkas ofta negativt av bettavvikelser. Det gäller särskilt flickor och de som har trångställda framtänder. Samtidigt är tillgången till tandreglering ojämlikt fördelad, visar ny forskning vid Malmö universitet.

Runt sju av tio barn och ungdomar i Sverige har någon grad av bettavvikelse som exempelvis trångt ställda tänder eller förstorat överbett. Av dessa får färre än hälften tandregleringsbehandling inom den offentliga tandvården, som är avgiftsfri för denna grupp. Vilka barn och ungdomar som får behandling bestäms utifrån behov och bettavvikelsens svårighetsgrad.

Övertandläkare och doktorand Emma Göranson har i sin avhandling undersökt hur bettavvikelser påverkar ungdomars munhälsorelaterade livskvalitet och hur avvikelser bedöms samt hur tandregleringsbehandling fördelas inom den offentliga tandvården.

– Bettavvikelserna påverkar ungdomarnas munhälsorelaterade livskvalitet negativt. Det gäller särskilt bland flickor och ungdomar med trångställda framtänder, detta oberoende av kön, säger Göranson, som i studien använde ett formulär, PIDAQ, med frågor om tändernas utseende och psykosocial påverkan som tidigare inte funnits på svenska.

Emma Göranson har även utvärderat olika metoder som används inom tandvården för att bedöma bettavvikelsernas svårighetsgrad. Här kan hon konstatera att fotografier, som i dag ofta används i stället för klinisk undersökning och gipsmodeller, ger tillförlitliga resultat. Detta var tidigare inte säkerställt och innebär nu att tid ofta kan sparas i initiala steg av undersökningarna.

Avhandlingen visar samtidigt att tillgången till tandreglering skiljer sig mellan olika grupper – även om bettavvikelser är lika vanliga hos båda könen, om än i lite olika form. Pojkar, ungdomar med utländsk bakgrund och ungdomar vars föräldrar har lägre utbildningsnivå har lägre sannolikhet att få tandreglering.

– Urvalskriterierna för tandregleringsbehandling skiljer sig mellan regionerna i landet, vilket påverkar tillgången till behandling. Min förhoppning är därför att avhandlingen kan bidra till mer likvärdig värdering och tydligare kriterier utifrån patienternas behov.

– Tidigare har vi inte känt till att trångställda framtänder har störst betydelse för ungas munhälsorelaterade livskvalitet. Det är en aspekt som nu kan behöva viktas högre när vi utreder behandlingsbehov, avslutar Emma Göranson, doktorand vid Malmö universitet och specialist inom tandreglering (ortodonti) vid Folktandvården i Östergötland.