Att lägga ribban på en lagom nivå
Jag kan minnas mig själv som nyutexaminerad tandhygienist. Direkt utsläppt från skolan såg jag mig själv som en fullfjädrad tandhygienist, full av kunskap som kunde allt som en tandhygienist behövde veta om tandvård och tandhygien. Jag visste allt om tandkrämer, mellanrumsborstar, borsttekniker och sköljningar. Empati och sympati hade jag också pluggat in och dessutom hade jag haft möjlighet att läsa en kurs om tobaksavvänjning, en sluta-röka kurs. Nu skulle jag äntligen ut och träffa alla patienter som aldrig hade fått möta en sådan som jag. Jag var deras lösning på alla problem. Problem de inte visste att de hade.
Så där stod jag, med mellanrumsborstar i olika storlekar i ena handen och eltandborsten men tillhörande broschyrer i andra handen och predikade med stor entusiasm. Vissa förstod inte ens vad jag sa, vilket språk och terminologi jag pratade. Både språket och de svåra termerna var helt nya för många. Jag arbetade på en klinik i en mindre stad där tandvård och munhälsa var eftersatt hos många av patienterna. Vissa patienter hade inte ens sett en tandborste förut, och besöket hos mig kunde ibland vara det första mötet med tandvården för dem. Jag såg det som en inspirerande möjlighet att vara med och bidra med min kompetens och förhoppningsvis bidra till att mina patienters levnadsvanor förbättrades och att de fick en bättre munhälsa.
Jag insåg som tur var att mina storartade mål och drömmar om att bidra med all kunskap i min yrkesroll inte alltid gick hand i hand med patientens inställning till sin egen munhälsa. Jag fick därför backa och sänka min ribba och mina förväntningar. Jag som var så peppad på att få lära ut allt jag visste kände det som ett nederlag att ”bara” få visa hur man använder en tandborste. Det var här min utvecklingsresa började. Under de år jag arbetade på den kliniken lärde jag mig massor, framförallt hur jag bemöter patienter och hur jag anpassar behandlingsnivån till varje individ, något som jag inte fullt ut lärt mig under utbildningen. Det är inget man kan plugga in, det kommer med tiden precis som erfarenhet och ödmjukhet inför sin egen förmåga och kunskap.
På min nuvarande arbetsplats har jag ett varierat klientel där jag kan lägga ribban olika högt, det är utmanande och roligt att hitta just det där som gör att jag kan nå fram till just den unika patienten. När jag når fram, då har jag lyckats. Det är viktigt att komma ihåg att det är människor vi jobbar med och vi är alla olika.
Hälsningar
Liw Olausson arbetar som tandhygienist på Smile Drottninggatan i Helsingborg.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
