Bristen på tandhygienister är ett hot mot folkhälsan
I dag utexamineras allt färre tandhygienister. Många lämnar yrket på grund av bristande arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter. Det kan få konsekvenser för människors allmänhälsa och munhälsa, menar Fouzieh Eliassy, legitimerad tandhygienist och ordförande Sveriges Tandhygienistförening.
Kopplingen mellan munhälsa och allmänhälsa är tydlig, men det finns ett olyckligt glapp mellan tandvården och hälso- och sjukvården. Nu är det dags att få till en mer sammanhållen personcentrerad vård samt en specialistordning för tandhygienister. Tandhygienister från norr till söder är redo att ta ett större ansvar – men då behövs rätt förutsättningar.
Dåliga matvanor försämrar munhälsan
Kunskapen om hur munhälsan påverkar hjärt-och kärlsjukdomar, diabetes och reumatoid artrit har ökat de senaste åren. Studier har visat att en effektiv behandling av svår parodontit kan leda till sänkta blodsockernivåer hos personer med diabetes och förbättra värdena vid både hjärt-och kärlsjukdomar och reumatoid artrit.
Ur detta perspektiv är det problematiskt att munhälsan inte är tillräckligt integrerad med hälso- och sjukvården eller omsorgen. Tandhygienister har en viktig roll i samverkan med hälso- och sjukvården, men vår kompetens behöver integreras på fler arenor. Både sjukdomar i munnen och andra sjukdomar har gemensamma riskfaktorer, till exempel ohälsosamma matvanor och rökning. Att se till individens hälsa inkluderar också munhälsan.
Tandhygienister har för dåliga arbetsvillkor
I tandvårdslagen och i de nationella riktlinjerna för tandvård framgår att tandvården ska lägga särskild vikt vid hälsofrämjande och förebyggande åtgärder. Hela 19 av 21 regioner uppger att de har brist på tandhygienister. I dag utexamineras allt färre tandhygienister och många lämnar yrket på grund av bristande arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter. Bristen på tandhygienister leder till att den förebyggande vården blir lidande. På lång sikt kan det få negativa effekter på både munhälsa och allmänhälsa. Det är mycket oroande.
I dag har patienter alltmer komplexa problem och många har tandersättande konstruktioner som kräver speciell omsorg. En specialiserad tandhygienist kan bidra till att hantera dessa komplexa problem. Tandhygienister är väl förberedda för en sådan utveckling. De kan effektivt möta behoven i tandvård, hälso- och sjukvård och social omsorg med hjälp av strategiskt folkhälsoarbete.
Tandhygienistföreningen (STHF) har tagit fram en struktur som identifierar specifika områden som är lämpliga för specialisering. Som ideell yrkesförening bidrar STHF med att driva professionsfrågor, men en myndighet, förslagsvis Socialstyrelsen, behöver ta huvudansvar och löpande arbeta med att certifiera och administrera en specialistordning för tandhygienister.
”Munnen är en del av kroppen”
Sveriges tandhygienistförening vill:
- att det utvecklas ett systematiskt arbete för att överbrygga glappet mellan sjukvård och tandvård där tandhygienistens kompetens integreras i primärvård och i multiprofessionella team.
- att tandvårdens förebyggande arbete stärks. Fler måste få möjligheten att gå på regelbundna kontroller, få munhälsoinformation och stöd i att bli tobak- och nikotinfria.
- att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att införa en specialistordning för tandhygienister i syfte att ge ökad kvalitet i tandvården för den enskilde.
Med rätt åtgärder går det att öka livskvaliteten hos flera samhällsgrupper och samtidigt spara kostnader för det offentliga. Munnen är en del av kroppen. Tandhygienisten har kärnkompetensen.
Debattartikeln publicerades i Altinget 29 April, 2025.
