Har tandvårdsledningen i Region Jönköping tappat visionen och målet av svensk kvalitetstandvård?

Som tandläkare under mer än 40 år, 33 år som privat, ca 6+4 år inom Folktandvården, så har jag alltid haft målet att förmå människor med munsjukdomar att tillsammans med mig och mitt team försöka skapa en så frisk mun som möjligt. Alla har olika förutsättningar för en god munhälsa och därför behöver teamet av tandläkare, tandhygienist och tandsköterska ha en gemensam plan och god struktur i arbetet. Detta är för att kunna involvera patienten i sitt beslut att få den vård och munhälsa de önskar. Detta kräver teamträning. Det är min upplevelse att tandvårdsledningen i Jönköpings Län motarbetar allt detta med ett tydligt chefskap och total brist på ledarskap.

Min åsikt är att tandvårdschefen har en tandvårdssyn som var gångbar på 1960-talet, och uttalat att tandläkare är bra som reparatörer, tandhygienister som frälsare av munhälsan. Sköterskor nämns inte. Man kan inte ha vattentäta skott mellan dessa professioner!

Jag anser att personalen på klinikerna får mer och mer kvalificerade uppgifter. De ska sköta allt detta på samma tid. De springer och har piskan på sig att tar samtidigt på sig de uppgifter de inte behärskar. Regionledningen skapar på detta sätt en ”Oorganisation”, ett kaos. Antingen får man sluta för att man inte orkar längre, eller så får man mot sin vilja bli oseriös och farlig för patienterna. Jag upplever att ledningen blundar för brister i verksamheten och de inte vill ha någon kontakt med de anställda, trots att man mailar eller sms-ar för att önska ett samtal med ansvarig regionchef.

Tandläkare Per Toss

Tandläkare Per Toss

Jag är djupt imponerad av personalen på de 4 arbetsplatser jag varit på, som försöker och försöker att rädda det som räddas kan och tar på sig en allt tyngre börda. De har sin själ i att försöka hjälpa så många som möjligt, medan ledningen kollar och redovisar varje vårdgivares timintäkter.
Tandvård idag är inte som tandvård förr. Förr lagade vi tänder. Idag har vi med många års forskning sett att det finns mycket mer än tänder i munnen. Vi söker orsakssamband mellan tand-, mun- och allmänhälsa. Därför behövs individuella behandlingsplaner för alla våra patienter, både med korta och långa mål. Det ser jag att Folktandvården inte klarar längre med en flyende personal och en ointresserad ledning. Folktandvården har stor personalbrist och stor omflyttning för att släcka bränder. Jag oroas för att Folktandvården börjar bli patientfarlig om inte ledningen ändrar sitt beteende både i inriktning och sin nonchalans mot personalen och ger den frihet som bygger på förtroende och kunskap på det lokala planet. Att göra rapportering om avvikelser i vården ska premieras och inte ses med oblida ögon. Den bygger på att förbättra vården.

Vi måste rädda vårt förtroende från allmänheten genom att ha ett kontinuerligt förbättringsarbete. Detta arbete finns inte nu, då det inte finns någon tid. Jag finner Folktandvården som ett sjunkande skepp utan livbåtar! Jag lämnar skutan medan jag kan simma.

Per Toss
Leg tandläkare