Hundratals tandvårdsbehandlingar saknar evidens
Det finns runt 450 identifierade metoder och insatser i den svenska tandvården som saknar tillräckligt vetenskapligt stöd. Svenska myndigheter kallar dem kunskapsluckor – områden där det behövs mer forskning. Det senaste tio åren har bara en handfull sådana luckor stängts igen.
SBU och kunskapsluckor i tandvården
SBU – Statens beredning för medicinsk och social utvärdering – måste anses som en av de mindre kända myndigheterna. SBU gör oberoende utvärderingar av metoder och insatser inom hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst och identifierar s.k. vetenskapliga kunskapsluckor. Inom tandvården finns det i skrivande stund 450 stycken. De finns öppet att tillgå för alla på SBU:s hemsida.
Så vem finner dessa kunskapsluckor? Och vad betyder det att över 400 behandlingar utförs utan fullständig vetenskaplig evidens? Det är i arbetet med Socialstyrelsens riktlinjer som de flesta luckorna identifieras. Tandläkare Peter Lundholm sakkunnig inom tandvård på Socialstyrelsen reder ut begreppen.
Peter Lundholm
SBU får begäran att evidensutreda metoder bland annat från Socialstyrelsen. Socialstyrelsen får i sin tur förfrågningar från professioner, forskare, patientorganisationer och från myndigheter som TLV och Försäkringskassan. Det behövs vägledning i hur vården får och bör utföras.
– När ett vetenskapligt underlag saknas, då blir det en kunskapslucka. Men det kan finnas andra indikationer som gör att man ändå kan rekommendera en behandling, säger Lundholm
– Det finns ofta beprövad erfarenhet inom området. Då kan Socialstyrelsen ta fram bästa tillgängliga kunskap inom ett område. Det är fortfarande intressant att fortsätta beforska området, för att generera bättre underlag till fortsatt utveckling inom tandvården.
När SBU evidensgraderar, är systematiska översikter av flera olika studier en viktig resurs. Pekar flera studier åt samma håll? Det nedslående svaret är ofta att det finns ganska få sådana inom tandvården. Så gott som alla behandlingar behäftas med omdömet ”Fler primärstudier behövs”.
Evidens och rekommendationer i en kunskapsbrist
– Det är där vi står nu med den här långa listan. Delar av den har vi koncensus på; bästa tillgängliga kunskap av den erfarenhet vi har i den samlade expertisen, enligt den modell som Socialstyrelsen har.
– Det är förenklat en situation där vi inte har full koll på det här, men vi rekommenderar det ändå, med det bästa tillgängliga kunskapsunderlaget som vi har. Kunskapsluckorna är en indikation på att här behöver vi forska mer. Vi behöver fortsätta att jobba på det där.
Behandlingarna bedöms även efter tillståndets svårighetsgrad, åtgärdens effektivitet och åtgärdens kostnad. På lekmannaspråk blir det ungefär: Gör det tillräckligt ont på patienten? Fungerar det? Är det värt pengarna? Ta exemplet med ”fasad i keram vid enskild tand i frontsegment med måttlig till stor defekt som medför funktionsstörning hos vuxna”.
Här anses tillståndet ha ”en stor påverkan på den orala hälsan”. Åtgärden anses ha ”en mycket hög överlevnad och kan därmed positivt påverka den orala hälsan”. Socialstyrelsen bedömer att åtgärden ger en ”låg kostnad per vunnen effekt jämfört med en kompositfasad”. En ganska lämplig behandling med andra ord.
En annan behandling: Tandtråd eller tandsticka med fluorid dagligen vid risk för rotkaries hos vuxna”. Även här anses behovet stort. Men, skriver expertgruppen ”fluoridinnehållande tandtråd eller tandstickor ger ingen till låg kariesförebyggande tilläggseffekt till daglig tandborstning med fluoridtandkräm och har därmed en mycket liten möjlighet att positivt påverka den orala hälsan”. Här bedömer Socialstyrelsen att ”kostnaden per vunnen effekt är hög.” En mindre bra behandling alltså.
Så många behandlingar som saknar fullständig evidens! Bör tandvårdspatienter känna sig oroliga?
– Nej inte alls. Snarare visar det på ambitionen som myndigheterna har i att ta fram bästa tillgängliga kunskap. Det finns goda skäl att rekommendera behandlingarna.
Utmaningar för forskning och resurser
Men det är ett problem att så lite görs för att stänga dessa kunskapsluckor, medger Lundholm. I rapporten Tandvården och Vårdansvarskommittén framgår det att endast tre kunskapsluckor avfördes från listan 2011 – 2022. Det beror delvis på pengar. Forskningen inom tandvården får generellt för lite anslag.
– Det är ett område som även WHO lyft som prioriterat område. Det handlar ju om vart forskningsmedel hamnar. Där finns det väl en bild av att det är svårare att finansiera forskning kring tandvård och munhälsa.
– Forskningsanslag tenderar att gå till akuta sjukdomar eller helt andra sjukdomar. Jag håller med om att det går lite för långsamt, och det anser andra också.
Fotnot: Tandläkare som Dental25 talat kände varken till SBU:s existens eller deras lista med kunskapsluckor. En pensionerad tandläkare som Dental24 visade listan för, säger att listan känns som en produkt av universitetsfolk som aldrig arbetat i en klinik, samt att det känns att det finns dolt syfte att skaffa mer forskningspengar.
En annan tandläkare tyckte att det var relativt ovanliga behandlingar på listan. Tandläkaren ansåg vidare att listan var intressant samt att det är viktigt att belysa att mycket inom tandvården – inte bara behandlingar – saknar evidens.
Från SBU:s hemsida
