Marianne Forsell: Sverige behöver en helt annan debatt
Morgonen efter valet var det parlamentariska läget fortfarande osäkert. Det lutar åt en socialdemokratiskt ledd regering. Men bägge blocken har missat huvudfrågan, anser Marianne Forsell. Nu är det upp till tandvården att stå upp för en ny och bättre tandvårdspolitik.
Bakgrundsfoto: Riksdagsförvaltningen
– Vänsterblockets ambition är att göra tandvården billigare för patienterna och bygga ut högkostnadsskyddet. För mig är huvudfrågan en annan just nu. Det är vilken tandvård Sverige faktiskt kan leverera. Med vilken kvalitet och med vilken tillgänglighet?
– Om Tidö får stanna kvar, så behöver de utvärdera de stora förändringar som man redan genomfört och vad de har lett till. Det är en tandvårdsreform som har överskridit budgeten ganska mycket.
Stora partier på varsin sida om mittlinjen är tämligen ense om att fortsätta reformarbetet. Men de har missat komplexiteten i frågan, anser Marianne. Oavsett regeringens politiska färg behöver tandläkarna som yrkesgrupp få arbetsro.
– Hur får vi en jämlik tandvård i hela landet? Jag tycker att det är dags att den kliniska verkligheten möter ekonomin. Jag tycker att man politiskt har missat tandvårdens komplexitet. Den kan ju inte bara reduceras till referenspris och frågan om hur stor del av en åtgärd som staten ska subventionera.
Subventionerad tandvård är inte automatiskt kunskapsstyrd eller tillgänglig tandvård. Debatten måste fokuseras på vårdbehovet. Och det är upp till tandvården – privat som offentlig – att stå upp och kommunicera detta.
– Privata vårdgivare behandlar idag nästan 70 procent av patienterna i vuxentandvården. Samtidigt tycker jag att den offentliga tandvården har ett viktigt samhällsuppdrag. Jag skulle vilja se att man gör ett omtag här. Jag skulle vilja se en formaliserad och finansierad regional samverkan mellan offentliga och privata. Till exempel genom samverkansråd.
Marianne hoppas att tandvården nu kan gå i bräschen och driva på. Sverige behöver en helt annan debatt och diskussion om tandvården.
– Vi måste också veta vilken vård vi vill leverera. Vad ska det vara för kvalitet på vården? Hur ska det finnas tillgänglighet i Sverige? Det är där nästa tandvårdsdebatt måste börja. Hur kan vi göra regionala samarbeten? Vi kan skapa samverkansråd där vi kan arbeta med vårdbehov, kapacitet, kompetensförsörjning och tillgänglighet. För våra patienter finns det bara en tandvård, oavsett hur man, så att säga, organiserar den.
Reformerna sätter hårdare press på privattandvården. Det kan leda till försummelse av vidareutbildning, vilket i längden utarmar kunskapsreserven inom tandvården.
– Vi har idag i Sverige väldigt många allmäntandläkare som utför väldigt avancerad tandvård. Därmed avlastar de specialisttandvården. Men vi måste också förstå att det kostar att utbilda sig när man är privat. Man får ju driftstopp, man stänger kliniken man ska ha hela teamet på utbildning och sånt där. Och får vi en alltför urholkad tandvårdstaxa, då kommer det inte att vara möjligt längre. Och då kan vi få ett kunskapstapp även där.
I andra länder har reformer korrigerats efter en tid. Billig tandvård ledde till sämre kvalitet.
– Idag jobbar ju stora delar av tandvården utanför storstadsregionerna med väldigt få resurser.
– Det finns ju ett scenario där tandläkarna inte hinner kalla sina patienter och det uppstår långa kölistor. Där man kanske bara kan göra akut tandvård. Men det kom inte fram i valrörelsen. Det har bara blivit en debatt om subventioner.
Oavsett det slutgiltiga valresultat är det uppenbart att tandvården kommer att vara en het fråga framöver. Dental24 kommer att fortsätta att bevaka ämnet.
