Remissvar på föreslagen Tiotandvård
Här kan du ta del av de mest relevanta remissvaren på förslaget om Tiotandvård. Många sakkunniga instanser uttrycker skepsis mot prisreglering, åldersbaserad snarare än behovsstyrd ersättning och bristen på förebyggande åtgärder. Kritiken pekar på att reformen riskerar att försämra snarare än förbättra munhälsan och öka ojämlikheten. Flera remissinstanser varnar även för negativa konsekvenser som personalbrist, sämre vårdkvalitet, minskad kompetens och sviktande yrkesmotivation.
Remissvar från olika organisationer
Patientorganisationer
Pensionärernas Riksorganisation: PRO välkomnar förslaget om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård, vilket syftar till att förbättra äldres tillgång till tandvård och minska ekonomiska hinder. De betonar vikten av att inkludera förebyggande insatser och regelbundna undersökningar i reformen, samt att tandvård bör integreras i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. PRO motsätter sig finansiering av reformen genom minskade subventioner för unga vuxna och efterlyser en bredare diskussion om finansieringslösningar som inte ställer olika grupper mot varandra. De understryker också behovet av kontinuerlig uppföljning av reformens effekter och vikten av att säkerställa tillgången till utbildad tandvårdspersonal i hela landet.
SKPF Pensionärerna: SKPF ställer sig bakom de grundläggande förslagen i betänkandet och anser att införandet av ”tiotandvård”, där patienter betalar 10 procent av referenspriset för vissa tandvårdsåtgärder, kommer att minska ekonomiska hinder för äldre med stora tandvårdsbehov. De ser positivt på ett stegvis införande med start vid 67 års ålder för att undvika överbelastning av tandvårdssektorn. SKPF påpekar dock att prisregleringen inom tiotandvård kan minska incitamenten för privata vårdgivare att delta i det statliga tandvårdssystemet och föreslår att regeringen undersöker incitament för att motverka detta. De välkomnar även det föreslagna kommuntypstillägget för att säkerställa likvärdig tillgång till tandvård i hela landet och förespråkar ytterligare åtgärder för att säkerställa tillgången till tandvård i glesbygd, inklusive utbildning av fler tandvårdsutövare och ekonomiska incitament.
Båda organisationerna betonar vikten av att reformen genomförs med omtanke och att nödvändiga resurser tillförs för att säkerställa en mer rättvis och inkluderande tandvård för äldre i Sverige.
Vårdgivarorganisationer
Praktikertjänst: Praktikertjänst avstyrker förslaget om att införa ”tiotandvård” och betonar att det nuvarande systemet med fri prissättning och patientens valfrihet har bidragit till hög kvalitet och nöjda patienter inom svensk tandvård. De uttrycker oro för att förslaget kan leda till sämre tillgänglighet och kvalitet, särskilt i områden med redan befintlig personalbrist. Praktikertjänst föreslår istället åtgärder som ett AT-liknande bastjänstgöringsår för nyutexaminerade tandläkare och statliga stimulansbidrag för att förbättra rekryteringen i glesbygdsområden.
Aqua Dental betonar vikten av en långsiktig och hållbar tandvårdspolitik där både offentliga och privata aktörer samverkar. De lyfter fram behovet av ökad tillgänglighet, förbättrad finansiering och incitament för förebyggande vård. Företaget förespråkar en reform av tandvårdsstödet för att minska ojämlikheter och göra tandvård mer ekonomiskt tillgänglig. Vidare betonar de digitaliseringens roll för effektivare vård och vikten av att attrahera fler tandvårdsutövare till branschen.
Privattandläkarna: Privattandläkarna är kritiska till förslaget om ”tiotandvård” och menar att det kan leda till sämre tandvård och begränsad patientvalfrihet. De påpekar att den nuvarande modellen med statligt tandvårdsstöd och fri prissättning har resulterat i hög kvalitet och nöjda patienter. Som alternativ föreslår de ett förstärkt högkostnadsskydd för personer från 67 års ålder, där patienten betalar 10 procent av referenspriset för vissa behandlingar, men med bibehållen fri prissättning för fast protetik.
Svensk Förening för Cariologi: SFFC anser att utredningen brister i fokus på förebyggande vård och riskbedömning. De betonar vikten av tidig diagnostik och preventiva insatser för att minska karies och erosionsskador, särskilt bland unga. SFFC uttrycker oro över förslag som kan leda till minskad regelbunden tandvård bland unga vuxna och understryker behovet av att tandvårdslagen inkluderar behovs- och solidaritetsprincipen för att främja jämlik tandhälsa.
Svensk Förening för Oral Protetik: Föreningen motsätter sig förslaget om ”tiotandvård” och varnar för att exkluderingen av förebyggande åtgärder kan leda till försämrad tandhälsa och ökade kostnader för operativ vård. De uttrycker oro för att prisregleringen kan sänka kvaliteten på protetiska behandlingar och hota den svenska tandtekniska branschen. Föreningen föreslår att tandtekniska kostnader separeras från protetiska åtgärder, liknande modeller inom sjukvården.
Svenska Pedodontiföreningen: Föreningen påpekar att barn- och ungdomstandvården är underfinansierad och att utredningens fokus på äldre riskerar att ytterligare försämra resurstilldelningen för unga patienter. De betonar vikten av förebyggande åtgärder och regelbundna undersökningar för barn och ungdomar och uttrycker oro över signalerna att sådana insatser inte prioriteras i förslaget. Föreningen föreslår en nationellt likvärdig ersättningsmodell för barn- och ungdomstandvård för att säkerställa jämlik vård.
Svenska Endodontiföreningen välkomnar förslaget att stödja patienter med stora tandvårdsbehov men uttrycker oro för dess potentiella negativa konsekvenser för specialisttandvården inom endodonti. Svenska Endodontiföreningen uppmanar till en noggrann övervägning av förslagets implementering för att säkerställa att det inte underminerar specialisttandvårdens kapacitet och kvalitet.
Sveriges Folktandvårdsförening: Föreningen är i huvudsak positiv till förslaget om ett förstärkt högkostnadsskydd för äldre patienter och anser att det kan bidra till en mer jämlik tandvård. De betonar dock vikten av att referenspriserna är skäliga för att undvika försämrad kvalitet och arbetsmiljö. Föreningen stödjer införandet av ett kommuntypstillägg men anser att procentsatserna bör vara högre än de föreslagna 20 procenten för att effektivt stärka tillgången till tandvård i hela landet.
Sveriges Kommuner och Regioner: SKR är positiv till förslaget om ”tiotandvård” och anser att det kan leda till en mer jämlik tandvård för äldre med sämst munhälsa. De understryker vikten av fortsatt förebyggande arbete och anser att prisreglering är nödvändig för att motverka överutnyttjande och främja effektiv resursanvändning. SKR föreslår högre och mer differentierade kommuntypstillägg än de föreslagna 20 procenten för att säkerställa tillgången till tandvård i hela Sverige.
Sveriges Tandhygienistförening: STHF välkomnar förslag som syftar till att göra tandvården mer tillgänglig och att förstärka högkostnadsskyddet för de med sämst munhälsa. De uttrycker dock tveksamhet kring förslag som inte fokuserar på patientens munhälsa och behovsstyrda insatser, då detta kan leda till ojämlik tandvård och försämrad munhälsa. STHF betonar vikten av att säkerställa tandvårdens kompetensförsörjning för att möta behoven och uppnå jämlik hälsa i hela landet. De påpekar att bristen på tandhygienister redan är stor och att utredningens förslag kan förvärra arbetsmiljön och yrkets attraktivitet, vilket i sin tur påverkar tandvårdens kvalitet och tillgänglighet negativt.
Sveriges Tandläkarförbund: Förbundet är positivt till målet att förbättra tandvården för äldre men motsätter sig förslaget i sin helhet, särskilt införandet av prisreglering och de komplexa administrativa förändringarna. De anser att prisreglering kan leda till negativa konsekvenser för vårdkvaliteten och tillgången till vård, särskilt för äldre och de med stora behov. Förbundet föreslår istället att det nuvarande tandvårdsstödet förbättras genom att behålla fri prissättning och subventionera tandvård för äldre, samt att glesbygdsersättningen utformas för att locka tandläkarresurser till mindre orter.
Sveriges Tandteknikerförbund: Förbundet uttrycker stark oro över att den föreslagna reformen kan leda till en dramatisk nedgång för svensk tandteknik. De pekar på risken för minskad efterfrågan på tandtekniska arbeten från patienter över 67 år, vilket kan resultera i permitteringar och uppsägningar inom branschen. Dessutom varnar de för att prisregleringen kan pressa priserna på svensk tandteknik till ohållbara nivåer, vilket kan leda till ökad import av tandtekniska produkter från länder med lägre löner och enklare produktionskrav, något som kan äventyra patientsäkerheten.
Tandläkare – Egen Verksamhet: TEV ser positivt på att regeringen tillför ytterligare medel till tandvården men uttrycker oro över förslaget om prisreglering, då det kan få stora konsekvenser för tillgängligheten och småföretagandet inom tandvårdssektorn. De föreslår istället företagarvänliga åtgärder, såsom etableringsersättningar för nystartade kliniker och stöd för expansion av befintliga kliniker, för att öka tillgängligheten till tandvård, särskilt utanför storstäderna. TEV betonar vikten av att behålla fri prissättning för att säkerställa hög vårdkvalitet och patientsäkerhet.
Tjänstetandläkarna: Organisationen är positiv till att mer ekonomiska medel tillförs tandvården för att utveckla ett förstärkt skydd mot höga kostnader. De motsätter sig dock förslaget om prisreglering, då tidigare erfarenheter visar att det kan leda till försämrade ekonomiska förutsättningar för vårdgivare, påverka anställningsvillkor, arbetsmiljö och möjligheten till kompetensutveckling negativt. Tjänstetandläkarna anser att stödet bör vara behovsstyrt istället för åldersstyrt och uttrycker oro över den ökade administrativa börda som förslaget kan medföra för tandläkare, vilket kan påverka arbetsmiljön negativt.
Sobona – Kommunala företagens arbetsgivarorganisation stödjer förslaget om Tiotandvård och dess syfte att förbättra tillgängligheten till tandvård, men framhåller vissa brister. De påpekar att förslaget saknar ett förebyggande och hälsofrämjande perspektiv, vilket kan försämra munhälsan långsiktigt. Dessutom ifrågasätter de att stödet enbart baseras på ålder istället för behov och förespråkar en nationell riskbedömningsmodell. Sobona varnar också för ökad administrativ börda och vikten av att justera referenspriser för att säkerställa hög kvalitet. De efterlyser även insatser för att trygga kompetensförsörjningen inom tandvården.
Vårdgivarorganisationerna uttrycker de flesta organisationerna oro över förslaget om prisreglering och dess potentiella negativa effekter på tandvårdens kvalitet, tillgänglighet och arbetsmiljö. Flera föreslår istället alternativa lösningar som fokuserar på behovsstyrd vård, företagarvänliga åtgärder och förbättring av det nuvarande tandvårdsstödet.
Leverantörsorganisation
Föreningen Svensk Dentalhandel (FSD) anser att behovet av ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård är tydligt, men ifrågasätter att ålderskriteriet i det föreslagna systemet är det mest effektiva sättet att nå de patienter som har störst behov. De föreslår istället en förstärkning av det befintliga högkostnadsskyddet kombinerat med tydliga behovskriterier, vilket skulle kunna vara mer träffsäkert.
FSD uttrycker oro för att införandet av en åldersgräns kan leda till att patienter skjuter upp nödvändiga behandlingar tills de uppnår den specificerade åldern, vilket kan resultera i mer omfattande och kostsamma ingrepp. De påpekar också att prisreglering baserad på referenspriser kan minska effektiviteten och attraktiviteten inom tandvårdsbranschen, samt riskera att påverka kvaliteten på behandlingar och använda material negativt. FSD betonar vikten av att behålla fri etableringsrätt och prissättning för att säkerställa sund konkurrens och hög kvalitet inom tandvården.
FSD rekommenderar att ett förstärkt högkostnadsskydd utformas med fokus på patientens faktiska behov snarare än ålder, samt att fri prissättning och etableringsrätt bibehålls för att främja kvalitet och effektivitet inom tandvården.
Utbildningsinstitutioner
Göteborgs universitet: Institutionen för odontologi vid Göteborgs universitet är positiv till en översyn av tandvårdens ersättningssystem och strävan att harmonisera det med övrig hälso- och sjukvård. De betonar vikten av att reformen inte får negativa konsekvenser för yngre generationer, då svensk tandvård framgångsrikt förbättrat tandhälsan hos barn och ungdomar. De föreslår att ett system baserat på individens risknivå eller tillstånd, snarare än ålder, övervägs. Vidare uttrycker de oro för att det föreslagna systemet kan minska patienttillströmningen till utbildningskliniker, vilket kan påverka studenternas kliniska träning negativt. De understryker också betydelsen av förebyggande åtgärder och anser att dessa bör inkluderas i ersättningssystemet för att främja långsiktig oral hälsa.
Högskolan Kristianstad: Högskolan Kristianstad anser att satsningar på äldres munhälsa är viktiga, men påpekar att även andra grupper med stora munhälsoproblem behöver ekonomiska incitament för att söka tandvård. De föreslår att ett förstärkt högkostnadsskydd bör baseras på risk snarare än ålder. De uttrycker också oro över att hälsofrämjande och förebyggande åtgärder inte inkluderas i förslaget, vilket de anser är olyckligt med tanke på tidigare framgångsrikt förebyggande arbete inom svensk tandvård. Dessutom varnar de för att den föreslagna prisregleringen kan äventyra tandvårdens kvalitet och attraktivitet, vilket kan påverka arbetsmiljön och rekryteringen negativt.
Karolinska Institutet: Karolinska Institutet (KI) ser potential i den föreslagna tandvårdsreformen men identifierar också utmaningar. De anser att behandlingsbehov, snarare än ålder, bör styra subventionerad vård och föreslår att stödet på sikt baseras på en munhälsoprofil. KI påpekar att det är anmärkningsvärt att undersökningar och förebyggande åtgärder inte omfattas av det förstärkta tandvårdsstödet, då dessa är grundläggande för en god munhälsa. De uttrycker också oro för att prisregleringen kan leda till ökad administration och påverka specialisttandvårdens kvalitet och tillgänglighet negativt.
Umeå universitet: Umeå universitet ser positivt på att god munhälsa prioriteras som en del av allmänhälsan men varnar för att åldersbaserade prioriteringar kan leda till ojämlik tandvård, då även yngre grupper kan ha stora behandlingsbehov. De uttrycker oro för att förslaget kan öka pressen på tandvården, särskilt utanför storstadsregionerna, och påverka kvaliteten negativt. Universitetet betonar att förslaget kan hota den kliniska färdighetsträningen för tandvårdsstudenter, eftersom patienter kan välja bort utbildningskliniker om kostnadsincitamenten försvinner. De föreslår därför att staten överväger undantag för utbildningskliniker i ersättningssystemet för att säkerställa tillgången på patienter för studenternas praktiska träning.
Sveriges utbildningsinstitutioner välkomnar initiativet att förbättra tandvården, särskilt för äldre, men betonar vikten av att även inkludera förebyggande åtgärder och att beakta konsekvenserna för tandvårdsutbildningarna och andra grupper med stora vårdbehov.
Myndigheter
Socialstyrelsen stödjer förslaget om att införa ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård, särskilt med fokus på äldre med sämst munhälsa. De betonar vikten av att inkludera förebyggande åtgärder och regelbundna undersökningar i reformen för att säkerställa en långsiktig förbättring av munhälsan. Socialstyrelsen påpekar också behovet av att säkerställa tillgången till utbildad tandvårdspersonal i hela landet för att möta den ökade efterfrågan som reformen kan medföra. De föreslår vidare att en munhälsoprofil på sikt bör ersätta ålderskriteriet för att bättre identifiera patienter med störst behov av subventionerad tandvård. Slutligen understryker Socialstyrelsen vikten av kontinuerlig uppföljning och utvärdering av reformens effekter på både munhälsa och tandvårdssystemets kapacitet.
Försäkringskassan anser att de föreslagna reformerna kräver större ekonomiska tillskott än vad utredningen har beräknat, särskilt för IT-utveckling, drift och personal för handläggning och kontroll. Försäkringskassan uttrycker också oro över att ett ikraftträdande den 1 januari 2026 kan försena driftsättningen av deras nya IT-system för tandvårdsersättning. Vidare påpekar de behovet av ytterligare överväganden kring kommuntypstillägget och anser att det inte är lämpligt att de ska föreskriva om kommuntyper enligt utredningens förslag. Myndigheten ser positivt på ökade möjligheter att avansluta vårdgivare men betonar vikten av att behålla nuvarande rekvisit för avanslutning och överväga införandet av övergångsbestämmelser. Slutligen anser Försäkringskassan att en munhälsoprofil kan vara ett mer ändamålsenligt urvalskriterium än ålder för att identifiera patienter med störst behov och är positiv till vidare utredning av detta.
Folkhälsomyndigheten stödjer flera av förslagen, inklusive de som syftar till att förbättra tillgängligheten till tandvård i hela landet genom kommuntypstillägg. De avstår dock från att ta ställning till förslaget om prisreglering och andra marknadsrelaterade aspekter, då de anser att de sammanlagda effekterna är svårförutsägbara. Folkhälsomyndigheten betonar vikten av att information om utförd tandvård och ersättning görs lättbegriplig för att främja jämlikhet. De uttrycker också oro för att vissa förslag kan leda till försämrad munhälsa för asylsökande och personer utan nödvändiga tillstånd, och understryker behovet av att följa upp dessa gruppers rätt till nödvändig tandvård.
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket TLV tillstyrker flera av utredningens förslag, bland annat att patienter ska betala 10 procent av referenspriset för tiotandvård och att priserna inom detta område ska regleras. De stödjer även förslaget att på sikt ersätta ålderskriteriet med en munhälsoprofil för att bättre identifiera patienter med störst behov. Vidare anser TLV att reformen bör införas stegvis och att de själva, tillsammans med Socialstyrelsen, ska ges i uppdrag att följa upp och utvärdera reformens konsekvenser och effekter. De påpekar dock att tidsramen för genomförandet är snäv och kan påverka ett ändamålsenligt införande negativt. TLV uttrycker också tveksamhet kring effektiviteten av det föreslagna kommuntypstillägget för att förbättra tillgängligheten till tandvård i glesbygdsområden och föreslår att ytterligare åtgärder övervägs för att hantera bristande tillgänglighet.
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys välkomnar utredningens ambition att införa ett högkostnadsskydd för tandvård som liknar det inom övrig vård, med målet att förbättra munhälsan och minska ekonomiska hinder, särskilt för äldre.
Vård- och omsorgsanalys instämmer i förslaget att patienter över 67 år ska betala 10 procent av referenspriset för viss tandvård, med reglerade priser inom detta område. De betonar vikten av att följa upp reformens effekter på tandvårdssystemets kapacitet, tillgänglighet och kostnader för att säkerställa att resurserna används effektivt.
De uttrycker dock tveksamhet kring förslaget att basera högkostnadsskyddet på en munhälsoprofil istället för ålder, samt hur kommuntypstillägget är utformat. Vård- och omsorgsanalys anser att vissa av förslagen kan leda till ett mer komplext system, vilket kan försvåra förståelsen för både patienter och vårdgivare.
När det gäller tandvård för asylsökande och personer utan nödvändiga tillstånd instämmer de i förslaget att asylsökande ska betala ett skäligt belopp i efterhand för tandvård som inte kan anstå. De motsätter sig dock förslaget om avgifter för vissa utlänningar utan nödvändiga tillstånd, då det kan försvåra tillgången till nödvändig tandvård och leda till försämrad hälsa.
Sammanfattningsvis stödjer Vård- och omsorgsanalys förslaget om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård, men betonar behovet av noggrann uppföljning och utvärdering av reformens effekter samt vikten av att undvika onödig komplexitet i systemet.
Inspektionen för socialförsäkringen ISF avstyrker flera av utredningens huvudförslag, inklusive införandet av ”tiotandvård” för personer från 67 års ålder. De anser att förslagen gör tandvårdsstödet onödigt komplext och svårbegripligt för både patienter och vårdgivare. ISF påpekar att det pågående arbetet med att utveckla en nationell munhälsoprofil bör färdigställas innan nya reformer införs, eftersom en sådan profil är ett mer ändamålsenligt kriterium än ålder för att identifiera patienter med störst behov.
Kontroll och felaktiga utbetalningar: ISF uttrycker oro över att de föreslagna reformerna kan leda till ökade statliga utgifter och risk för felaktiga utbetalningar inom tandvårdsstödet. De betonar behovet av att förstärka Försäkringskassans kontrollmöjligheter och resurser innan en sådan omfattande reform genomförs. ISF hänvisar till sin tidigare rapport (ISF 2024:6) där de påpekar brister i nuvarande kontrollsystem och behovet av effektivare åtgärder för att säkerställa korrekta utbetalningar.
Kommuntypstillägg: Förslaget om att införa ett kommuntypstillägg, där vårdgivare får extra ersättning baserat på patientens bosättningsort, avstyrks av ISF. De ifrågasätter om detta är rätt metod för att öka tillgången till tandvård i glesbygd och menar att det är osäkert om tillägget kommer att få avsedd effekt. ISF föreslår att alternativa lösningar bör övervägas för att stärka tandvården utanför storstadsområdena.
Implementering och tidsplan: ISF anser att den föreslagna tidsplanen för ikraftträdande den 1 juli 2026 är orealistisk med tanke på reformens omfattning och de osäkerheter som råder kring dess konsekvenser. De rekommenderar att en sådan stor reform bör vara väl genomarbetad och långsiktigt hållbar innan den implementeras.
Således avstyrker ISF flera av de centrala förslagen i betänkandet och betonar behovet av ytterligare utredning och förstärkta kontrollmekanismer innan en sådan omfattande reform av tandvårdsstödet genomförs.
Kommuner
Generellt sett är kommunerna positiva till förslaget om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård, särskilt för äldre med sämst munhälsa. De betonar vikten av att inkludera förebyggande vård och att säkerställa att patienter med kroniska sjukdomar inte förbises. Flera kommuner uttrycker oro över potentiellt ökad administrativ börda och kostnader för socialtjänsten, särskilt gällande hanteringen av ekonomiskt bistånd för tandvård till asylsökande och papperslösa. Det finns också en önskan om att på sikt ersätta ålderskriteriet med en munhälsoprofil för att bättre nå de med störst behov.
Regioner
Generellt sett är regionerna positiva till förslaget om ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård, särskilt för äldre med sämst munhälsa. De betonar dock vikten av att säkerställa att referenspriserna speglar de faktiska kostnaderna för att upprätthålla hög kvalitet och god arbetsmiljö inom tandvården. Flera regioner uttrycker också oro över potentiella negativa effekter, såsom ökad administrativ börda, risk för undanträngning av andra patientgrupper och påverkan på tandvårdens tillgänglighet, särskilt i glesbygdsområden.
Läs samtliga inkomna remissförslag utförligt inklusive kommuner, regioner samt övriga svar >>
Källa: Regeringskansliet, Socialdepartementet, Remiss SOU 2024:70 Tiotandvård – ett förstärkt högkostnadsskydd för tandvård
Ovan artikel är senast uppdaterad den 17 februari 2025
Relaterat:
