Sex månader med Tiotandvård

Tiotandvården var en stor snackis under hela 2025. När Sverge nu går på semester, har dryga sex månader passerat sedan den infördes. Dental24 har pejlat attityden till reformen hos åtta personer med en direkt relation till det som kallas Tiotandvård.

 

Specialisttandläkare Denise Abadji

Bra för de mest utsatta pensionärerna. Har komplicerat saker för specialisttandläkare. 

Specialisttandläkare Denise Abadji har vid flera tillfällen uttalat sig kritiskt om reformen. En bra reform för de minst bemedlade pensionärerna, men en reform som försvårar specialisttandläkarnas arbetssituation.

– Jag tycker att det är jättebra att pensionärer med dålig ekonomi äntligen kan få hjälp med sina tänder. När det gäller bastandvård tror jag säkert att reformen är bra – att man kan få hjälp med enklare lagningar och kanske någon enstaka rotfyllning.

– Det som jag tycker är mindre bra är att man, när man arbetar med högspecialiserad tandvård, på grund av för lågt satta priser tvingas göra vissa kompromissbehandlingar. Ersättningarna ligger nästan 30 procent under marknadsmässiga nivåer.

Reformen förbjuder patienter att betala extra för material, påpekar Denise,

– Därmed fråntas patienterna möjligheten att själva välja om de vill betala extra ett dyrare material. Vi har faktiskt flera pensionärer med god ekonomi som inte bara vill ha den lägsta godtagbara nivån, vilket ofta är det som erbjuds i dag. Så jag tycker att reformen har både för- och nackdelar.

Efter drygt sex månader, har det blivit bättre eller sämre än du hade väntat dig?

– Jag tror att människan är väldigt anpassningsbar, så jag har mest försökt anpassa mig till de förutsättningar som gäller nu. Vi har fått ändra vårt arbetssätt något för att anpassa oss till reformen. Men jag tyckte nog att det var bättre förr. Då behövde jag inte ta hänsyn till någon reform eller prisreglering, utan kunde titta på patienten och erbjuda det som patienten själv ville betala för.

Har något blivit bättre än du trodde att det skulle bli?

– Nej, egentligen bara det här med fattigpensionärerna. Jag är glad för deras skull att de får hjälp. Sådana som har negligerat sin tandhälsa i många år på grund av låg pension får nu möjlighet till behandling. Det är väldigt positivt. För mig som specialist har reformen däremot inneburit ganska många begränsningar i arbetet.

– Det har varit svårt att få beslutsfattarna att förstå de begränsningar vi möter, eftersom de inte sitter i mitt behandlingsrum. De har inte kompetens inom det område jag arbetar med. De förstår inte hur lång tid vissa behandlingar tar och inte heller hur dyra vissa biomaterial är.

– Ibland kostar biomaterialet mer än själva ersättningen för behandlingen. Då blir det svårt att arbeta med det om ingen ska betala mellanskillnaden.

Om det fortsätter ungefär så här, vad tror du att konsekvenserna blir på längre sikt?

– Vi vet ju inte än vilka konsekvenserna blir. Jag tror att många har behövt anpassa sina materialval, implantatsystem och liknande efter de kostnadsramar som gäller i dag. Om man till exempel använder en billigare plast för lagningar – hur länge håller den? Jag tror att man kan komma att behöva göra fler omgörningar av vissa behandlingar än tidigare. Men det är svårt att spekulera.

Du och en grupp likasinnade demonstrerade utanför riksdagshuset på dagen för omröstningen om Tiotandvården. I gruppen höll någon upp en skylt med texten ”Temu-tandvård”, med syftning på ökad användning av lågpris- och lågkvalitetsmaterial från Kina. Har ni sett någon sådan tendens?

– Nej, tack och lov inte än. Jag arbetar ju som remissinstans och tycker att det verkar som om alla försöker göra sitt bästa utifrån de förutsättningar som gäller. Jag har väldigt noggranna remittenter. Men jag kan förstås inte tala för hela Sverige.

– Om man har en viss taxa att förhålla sig till och en tandtekniker ska tillverka en krona, så blir priset begränsat för hur mycket kronan får kosta,

– Privata vårdbolag kan inte gå med förlust. Då finns vi inte kvar. Även om vi bedriver vård måste verksamheten åtminstone gå runt. Man kan inte fortsätta att gå med minus.

– Jag tycker att det är viktigt att man tittar på de 3,4 miljarder kronor som avsatts. De pengarna är ju redan slut. Det tyder på att reformen har budgeterats fel. Antingen har man inte haft koll på svenska folkets tandstatus, eller så har man trott att högkvalitativ tandvård kan bedrivas med mycket låga ersättningar. Vi kommer sannolikt att behöva minst lika mycket pengar till om vi ska klara året.

– Det jag undrar är var pengarna ska komma ifrån om det här systemet ska gälla för hela befolkningen.
– Om en patient vill ha ett bättre material eller en behandling som inte går att genomföra inom den ersättning som ges, kan patienten tvingas avstå från ersättningen från Försäkringskassan helt och hållet. Det tycker jag är helt orimligt.

– Om man till exempel behöver bygga upp ben kostar benmaterialet 10 000 kronor, medan Försäkringskassan bara ersätter 6 800 kronor. Då är det inte möjligt att genomföra behandlingen. Det blir flera tusen kronor i förlust redan på materialet. Då är varken mitt arbete, hyran eller min sköterskas lön inräknade. Under sådana förutsättningar kan jag inte erbjuda vården.

– Som systemet ser ut i dag måste patienten antingen hitta en klinik som har möjlighet att gå med förlust – vilket i praktiken ofta innebär Folktandvården – eller betala hela behandlingen själv. Jag tycker att det är helt galet. Det vore rimligare att anpassa ersättningarna efter de faktiska materialkostnaderna eller låta patienten betala materialkostnaden själv.

– Det är så diffust vad man faktiskt får göra. Reformen innehåller så många oklarheter att det blir väldigt svårt så fort man börjar bedriva mer avancerad tandvård.

Detta, i kombination med de nya tillståndsplikterna och sanktionsavgifterna, har gjort att det är tufft att vara tandläkare i dag, sammanfattar Denise.

– Det känns som att man inte litar på oss som yrkesgrupp. Det tycker jag är tråkigt. Ja, det är nya tråkiga tider som kommer.

Fotnot: Denise Abadji är verksam i Stockholm.

Christine Cars-Ingels, generalsekreterare för Pensionärernas Riksorganisation, PRO

Som organisation för de äldre, är PRO mycket nöjda med reformen hittils. Men det finns saker som kan förbättras. 

– Det är en glädjande reform. Vi vill inte att någon ska behöva avstå från tandvård av ekonomiska skäl. Reformen har inneburit sänkta kostnader för pensionärer, vilket bidrar till en mer jämlik tandvård. Det är en av de frågor som PRO verkligen har prioriterat och drivit.

– Det är ett bra steg på vägen, men vi är inte framme än. Vi vill också få till den förebyggande tandvården, som inte omfattas av reformen i dag, och att alla tänder ska omfattas av de sänkta priserna. Det finns alltså fortfarande förbättringsmöjligheter. Men det här var ett viktigt steg i rätt riktning.

Reformen utvärderades och uppskattades på PRO:s kongress nyligen. Många enskilda medlemmar har berättat om fördelarna. I många fall har man blivit förvånad över hur mycket billigare det har blivit att gå till tandläkaren.

– En fråga är om den här reformen kommer att innebära att vi får tillgång till tandvård i hela Sverige. Vi vet att det är svårt att komma till en tandläkare i norra Sverige. Reformen innehåller incitament för att förbättra situationen där. Men hur snabbt det går och om det kommer att leda till att tandläkare etablerar sig på de orter där det i dag saknas tandvård återstår att se. Det är en mycket viktig fråga för alla som inte bor i storstäderna och har lätt att hitta en tandläkare.

 

Chaim Zlotnik, förbundsordförande Sveriges tandläkarförbund

För tidigt för en tydlig överblick av reformen. Rent praktiskt är reformen ibland svår att förklara för patienten. 

– Vi får rapporter om att det finns de som aggregerat går back. Samtidigt får vi rapporter om att ”det rullar på”. Det här har hanterats av en mängd olika behandlare som arbetar i olika strukturer – dels inom offentlig sektor, dels inom dels offentlig sektor som är bolagsform och dels privat sektor. Bilden är därför ganska spretig.

– Men många patienter ställer sig lite fundersamma och undrar om det som initialt skulle kosta tio procent. ”Ja, men undersökningen med röntgen ingår inte, och inte kronor bakom position fem …” och så vidare. Det här är inte helt lätt. Och det var precis det vi sa från början.

– Redan med det gamla statliga tandvårdsstödet, som reformen från 2008 kallades, var systemet ganska svårförklarat. Du ska förklara för patienten att det råder fri prissättning och att ersättningen baseras på något som kallas prioriterad vård. Sedan finns det dessutom två karensnivåer och så vidare. Den modellen har vi fortfarande kvar. Nu har det dessutom tillkommit ytterligare en komplicerande faktor. Den samlade bilden vi får till oss är därför ganska spretig.

 

Lars Olsson, näringspolitisk talesman för Privattandläkarna

Privattandläkarna var negativa till reformen när den presenterades. Reformen är i allt väsentligt en besvikelse. 

– Det är inte alls en bra reform. De problem som man kunde se innan, som riskfaktorer, de är väl upplevda. Det är ett referenspris som inte motsvarar kostnaden att bedriva tandvård i alla situationer. Vem styr vården? Det är en osäkerhet ett sätt som man kanske inte hade sett innan. Den ökar administrationen inom tandvården. Och den är oklar för patienter.

Har något varit bättre eller sämre än förväntat?

– Det är lite för tidigt att säga. Den har ökat konsumtionen av tandvård, det har den gjort.

– Det kan väl vara positivt att patienten kan få vård utan en diskussion. Samtidigt så behöver inte det vara positivt. För en del i den förra tandvårduppgörelsen var att man hade en dialog med patienten om vilken tandvård de behövde. Och sen fick de ta ställning till det. Men det är klart att det finns medlemmar som upplever att man slipper en liten, jobbig och krånglig del av diskussionen. Ja.

 

Calle Hagman, pensionär och före detta tandläkare

Calle Hagman drev i flera år egna tandvårdskliniker i Borås/Brähult och Åsa. Idag är han pensionär och aktiv i pensionärsorganisationer. Han besökte nyligen tandläkaren som patient, och fick betala 94 kr för en fyllning på en trasig tand. 

– Om man är patient så är det ju jättebra. Men om man är tandläkare, får man springa lite fortare nu. Tandläkaren får ju sämre betalt med de fasta priserna. På sikt så urholkar ju det kvaliteten, om man har planhushållning på intäkterna och marknadsekonomi på utgifterna. Man vill ju som tandläkare inte arbeta med sämre material.

– Alla äldre jag känner är jättenöjda. Nästan alla som är pensionärer i min bridgeklubb har gått till tandläkaren och dom är ju jättenöjda med att det blivit så mycket billigare. Men flera tycker att det tråkigt att inte förebyggande tandvård ingår.

– Det finns ju gamla som inte haft råd. Men väldigt många pensionärer har ju råd. Det finns pensionärer som jobbat hela livet som inte har misskött sig, som inte har haft råd med en krona. Nu gör de saker som de skulle ha gjort för länge sedan. De tar tag i det. Nu vet de att de inte kan drabbas av överpriser, som de kunde tidigare av vissa tandläkare – även om de flesta tandläkare inte låg så mycket över referenspriset.

– Vi hade ju fast taxa förr. Jag jobbade många år med det, ja då fick man springa fortare och fortare, eftersom priserna inte kompenserades av inflationen. Det var enda chansen. Man kunde ju inte höja priset, man fick bara göra det lite snabbare.

– Erfarna tandläkare, de har ju fått upp farten. Och då går det ju ganska bra i början. För de som är nya och som inte fått upp fingerfärdigheten, där är det nog svårare.

Eva Ljung, Tandvårdsdirektör, Folktandvården region Stockholm

Första intryck av reformen är positivt. Tydligt att reformen fått genomslag.

– Vår erfarenhet efter de första sex månaderna är positiv. Majoriteten av patienterna i åldersgruppen 67+ som kommer till oss, eller redan går i regelbunden vård, har god munhälsa.

– Reformen märks och är uppskattad av patienterna. Vi ser en tydlig ökning av besök i gruppen 67+, vilket visar att fler nu söker vård när kostnaden minskar. Alla över 67 gynnas av reformen, och särskilt viktigt framåt blir att nå dem som tidigare haft eftersatt munhälsa av ekonomiska skäl. Det är ännu för tidigt att fullt ut se effekterna där, men den ökning vi ser är en viktig signal. Det ger oss bättre förutsättningar att arbeta förebyggande och minskar risken för mer omfattande behandlingar längre fram.

– Vi analyserar nu utvecklingen inom specialisttandvården, där vi ser behov av att närmare belysa konsekvenserna, bland annat vad gäller påverkan på ersättningsnivåer. Vi vill gärna bidra med våra erfarenheter och insikter till TLV vid en eventuell översyn.

 

Anders Jonsson, chefstandläkare Praktikertjänst

Fortfarande mycket oklart. Hamstring blir en realitet. Referenspriser bör justeras. 

– Det vi framför allt befarade var att Försäkringskassan inte skulle fungera. Där är vi positivt överraskade över Försäkringskassans arbete med att svara upp mot reformen. Sedan är vi fortfarande bekymrade över att det inte är tandvård efter behov, utan tandvård efter ålder. Det har skapats en hel del hamstringseffekter. Sist men inte minst är referensprisernas nivå för låg.

– Vi i branschen vill gärna se tydligare spelregler, så att vi vet vilka investeringar vi ska göra framöver, vilka utbildningar vi ska satsa på, hur mycket personal vi ska anställa, vilken verksamhet vi ska bedriva och hur klinikerna ska vara bemannade.

– När det gäller referenspriserna har TLV medgett att det finns två förlorare, om man vill uttrycka det så. Den ena gruppen är verksamheter med få äldre patienter i storstäder med höga omkostnader. De klarar sig inte på referenspriset. Den andra gruppen är den avancerade specialisttandvården, med patienter som kräver mycket omvårdnad och omfattande behandlingar med olika typer av material och lösningar.

– De här patienterna finns både inom specialisttandvården och inom den vanliga tandvården. Det finns också många allmäntandläkare som är mycket kompetenta och behandlar den här typen av patienter. Om du då är allmäntandläkare får du väldigt dåligt betalt för dessa patienter.

– De här patienterna riskerar därmed att få en sämre tandvård. Man är fångad i beslutet att samma priser ska gälla för alla tandläkare i hela landet. Det går till exempel inte att göra någon form av förhandsprövning för att visa att en patient har behov av mer omfattande behandling och att Försäkringskassan därför skulle kunna ersätta en större del av kostnaden.

 

Anna Lundqvist, tandvårdsdirektör, Folktandvården Västra Götaland

Fler 67+ söker vård. Ovanliga åtgärder åtgärdas. 

– Vår högsta prioritet är folkhälsan för våra invånare och patienter. Det handlar om långsiktiga effekter av STE-reformen som behöver följas upp och där är vi inte ännu på ett antal år. Men det vi kan säga så här långt är att Folktandvården Västra Götaland var väl förberedda för reformen och att några kortsiktiga effekter är tydliga under det första halvåret.

– Vi har fler patienter i gruppen 67+ som söker vård, och fler än tidigare har stora vårdbehov. Mer sällan förekommande åtgärder har blivit vanligare i gruppen, som extraktioner, rotfyllningar och kronor. Dessutom får vi fler remisser från denna patientgrupp till specialisttandvården.