Tandhygienister mellan team, tandläkare och yrkesintegritet

De är stolta, kompetenta yrkesutövare med ett starkt engagemang för sina patienter. Ändå växer frustrationen. Många vittnar om att de inte blir lyssnade på, att deras kompetens tas för given och att varken arbetsinsatsen eller ansvaret värderas i lön och uppskattning.

Tandhygienist Frida Jensvang i Göteborg har nyligen dragit i gång en egen privat verksamhet. Hon är nöjd med sin arbetssituation, men känner igen sig i utmaningarna som många kollegor pratar om.

– Här där jag är nu så är det ganska lugnt. Vi har väldigt mycket att göra, men det är ett annat tempo. Jag tror att det beror helt på vilken arbetsplats du har. Och vad det är för krav i grund och botten. Det kan vara ett väldigt högt tryck.

På flera kliniker är det intäktskrav. Det kan medföra stress, särskilt när det är kort om personal.

– På många kliniker finns det inte tillräckligt med tandhygienister eller personal över lag. Man behöver göra mer än vad man hinner. Och man behöver täcka upp. Och man känner att man inte räcker till, skulle jag säga. Det säger många som jag känner.

Ett annat vanligt missnöje är dålig respekt för arbetsuppgifter. ”Vi får inte göra det vi är utbildade till, vi tvingas att göra en massa annat”. Frida känner igen det:

– Det kanske kan bli så på sådana ställen där det är brist på personal och där man kanske behöver göra annat. Själv kan uppskatta lite ruljangs. Det kunde jag uppskatta när jag hade min tidigare anställning. Då kunde jag kanske vara lite i receptionen ibland.

– Jag kan ibland få göra det som en tandsköterska hade gjort annars. Assistera tandläkare och så där. Men det kunde jag se som en fördel. Andra kanske känner att de inte ville göra det. Så det kan nog vara väldigt olika.

– Jag har hört från vänner – som också är tandhygienister – att de hamnat på en klinik där vissa tandläkare inte vet vad tandhygienister får göra. Och då får de inte använda hela sin kompetens. Och det kan ju bli väldigt tråkigt. Så jag tror att det är viktigt att belysa hur bred kompetensen faktiskt är.

Omotiverad stress, onödig belastning

Ett exempel är screeningpass. På vissa kliniker utför tandsköterska eller tandhygienist hela undersökningen. Tandläkarna tar över och utför klinisk kontroll.

– Det vet jag att många upplever som ganska stressigt. Men jag tror också att många tycker att det är ganska roligt. Om det funkar, så går det jättebra. Men är det mycket att göra en viss dag, så kan det bli väldigt svårt. Om det för mycket bokat, blir det ofta korta tider. Då kan det bli väldigt tufft, tänker jag. Något som egentligen skulle kunna vara ganska roligt kanske blir mer en belastning.

Även på myndighetsnivå finns det bristande kunskap om tandhygienisternas arbete. Blekning och estetiska injektioner var något som tandhygienister tidigare utförde.

– Det kom ett EU-direktiv, som tyckte att det inte stämmer överens med vår utbildning och kompetens. Det borde inte tas ifrån oss, när det är något vi är duktiga på och har fått utbildning i.

Tandhygienister är bra på att göra undersökningar och sjukdomsbehandlande åtgärder kring tandlossning och liknande. Men det är viktigt att det organiseras på rätt sätt.

– Om man ska göra en bra behandling så vill man ju gärna kunna träffa patienterna ofta. Och är det då kort om tandhygienister och det är för många patienter’ då hinner man ju inte träffa dem. Då blir det liksom ingen bra behandling.

Tandhygienist Synne Benedichte Antonsen arbetar och trivs i Moss utanför Oslo. Synne har en positiv syn på yrkets framtid. Tandhygienister bör vara vaksamma på upplägg som gör dem till hybridarbetare.

De kontrakt som många norska tandläkare vill upprätta är något som Synne är kritisk till. Många tandläkarna vill ha en tandhygienist på deltid som blir sekreterare resten av tiden. Detta undervärderar och underminerar yrket, anser Synne.

– Jag är emot det. Det blir en slags dumping av arbetet. Man blir ålagd snabbt att göra en massa uppgifter som man inte är utbildad för.

Arbetsmarknaden för tandhygienister i Norge är pressad, särskilt i storstäderna.

– Folk är desperata. De vill gärna ha jobb i Oslo. Och då erbjuds tjänster som 60 procent tandhygienist, 40 procent sekreterare. Det är det som många väljer att tacka ja till i stället för en heltidstjänst ute på landsbygden.

Chefer – ofta tandläkare – på privatkliniker i Norge har stort manövreringsutrymme.De kan bestämma hur de vill de anställda ska jobba och de har rätt att delegera behandlingar.

– Jag tycker det är slöseri med resurser. I stället för att se lönsamheten i att ha en tandhygienist som jobbar på heltid, 8–16, med fulltecknat schema, så blir det plötsligt utnyttjade till att göra annat.

Vissa tandhygienister vill göra lite av varje i ett bra team. Andra vill bara hålla sig till hygienisternas profylaktiska arbete.

– Ja, några till tycker att det är ”great” med variation, och vill lära sig administrativa saker. Men de finns också de som bara vill ha det kliniska och fokusera på patienter. Det finns inte ett enkelt svar på den frågan.

– Men för mig att är det viktigt att man inte blir utnyttjad i yrkesrollen. Att du blir lite receptionist, lite sekreterare och lite tandhygienist. Jag har själv haft en anställning där jag gjort allt möjligt. Det var väldig lärorikt och spännande. Men jag gjorde det administrativa utanför det ordinarie jobbet.

Finns det rent utav ett motstånd mot att hålla patienter friska?

– Jag hoppas inte det. Samtidigt är det intressant att se hur mycket pengar det läggs både inom sjukvården och tandvården på behandlingar efter att skadorna har skett. Pengarna går till sjukdomsbehandling, hellre än att det läggs på förebyggande vård. Och det är samma sak i hela Skandinavien.

Synne känner flera svenska kollegor. Hon har varit Sverige i yrket flera gånger och besökt ett sjukhem i Stockholm.

– Jag upplever att svenska patienter på sjukhem har mer stöd i att gå till tandhygienist och tandläkare jämfört med i Norge.

– Jag har en känsla av att tandhygienister är värdesatta i Sverige. Det tycks finnas mer resurser på sjukhus.

Tandhygienister placeras ut på sjukhus i hela landet. Det är naturligt att det finns en tandhygienist som dyker upp här och var.

I Norge är tandhygienistens roll mycket mer tillitsbaserad. Tandhygienistens arbete baseras i högre grad på vad tandläkaren delegerat. Det kan röra sig om allt från att göra fyllningar till ett sätta in aligners.

Positiv utveckling trots utmaningar

I det stora hela är Synne positiv till tandhygienisternas och yrkets framtid i Norge.

– Det pratas mer och mer om vår situation. Det blir mer och mer att man som patient kommer till en tandhygienist i unga år och skapar en relation.

– Jag hoppas ju att om fem år är vi ännu fler tandhygienister och att det är ännu större fokus på att anställa tandhygienister både offentligt och privat. Och att alla ser värdet av hur mycket det kostar samhället att inte anställa tandhygienister.

Attityderna har förändrat till det bättre de senaste åren, berättar Synne.

– Många tandläkare, som håller på att gå i pension, inser ju först i slutet av sin karriär hur viktig tandhygienisten är. En av mina kollegor exempelvis, han är över 60 år, säger nu att han förstår och uppskattar vad tandhygienisten gör. Men ingen pratade om tandhygienister när han började sin karriär.

– Det är en attitydförändring vi ser och det är väldigt positivt. Men när jag platsannonser och kontrakt som vill att tandhygienisten ska vara sekreterare på halvtid, då tycker jag det är fel. Det blir en blandning av yrkesrollen.