Generellt är mer än 90 procent av all behandling med implantat i munnen framgångsrik. Men vissa grupper, till exempel diabetiker och personer diagnostiserade med osteoporos, har fler misslyckade behandlingar än normalpopulationen på grund av att deras benläkningskapacitet är försämrad.
— Det kan uppstå svårbehandlade infektioner runt implantatet. Det har visat sig vara väldigt svårbehandlat med sedvanliga metoder, säger Ali Alenezi.

Fyra delstudier
I avhandlingen har han i fyra olika delstudier undersökt hur man med nya metoder kan göra så att läkemedlet frigörs i området runt implantatet.

— Vissa läkemedel kan stimulera benbildningen och är särskilt verksam om det kan ges under längre tid. Då förbättras kroppens gensvar, säger Ali Alenezi.

Den första delstudien är litteraturstudie där han kartlade dokumentation om olika metoder att belägga implantatytor med läkemedel. I den andra utvecklade han ett nytt system och ett nytt material för beläggning. Polymeren, PNIPAAm, har visat sig kunna lagra läkemedel och sedan frisättas i kroppen med hjälp av infrarött ljus. I de sista två studierna utvärderades effekten på benbildningen av ett antibiotikum respektive strontium under olika läknings tider.

— Syftet har varit att undersöka hur man kan släppa ut antibiotika i kroppen under kontrollerade former, i vissa fall under en längre tid. Här kan min metod vara en väg framåt, säger Ali Alenezi.