AI eller klinisk expertis i ny nationell modell för riskbedömning
Arbetet med en nationell modell för riskbedömning för tandvården går vidare. TLV och Socialstyrelsen har överlämnat sina rapporter. De två myndigheterna ger olika svar på hur risker bör bedömas. Bollen ligger nu hos regeringen.
Klinisk kunskap mot datadriven prognostik
Socialstyrelsen bygger sin modell på klinisk expertis och beprövad erfarenhet. I rapporten Att utveckla en nationell modell för riskbedömning inom tandvården presenteras ett nationellt kunskapsstöd och ett standardiserat anamnesformulär. Genom konsensus har 53 risk- och friskfaktorer identifierats, huvudsakligen baserade på kliniska fynd och patientens levnadsvanor. Utgångspunkten är tydlig: riskbedömningen ska vila på behandlarens professionella kompetens och helhetsförståelse av patienten.
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) har en annan ansats i sin rapport Behovsstyrd tandvård – En modell för framtiden. Myndigheten anser att historisk tandvårdskonsumtion är en ”perfekt grund” för en prediktiv modell. Genom att analysera miljontals tidigare tandvårdsbesök med hjälp av artificiell intelligens kan mönster identifieras som en enskild behandlare aldrig kan överblicka. Här ställs två kunskapssyner mot varandra: den individuella kliniska bedömningen kontra den statistiska modellens prediktiva kraft.
Automatisering eller professionellt handlingsutrymme?
I frågan om automatisering är skillnaden tydlig.
Socialstyrelsen betonar att ett automatiserat riskförslag alltid måste kunna justeras av behandlaren. Det kliniska omdömet ska ha sista ordet.
TLV förespråkar i stället i en så långtgående automatisering som möjligt. Enligt TLV riskerar manuella bedömningar att underminera målet om en enhetlig och jämlik tandvård. TLV pekar dessutom på att manuella inslag försvårar kontroll, ökar risken för välfärdsbrottslighet och driver administrativa kostnader.
Frågan blir därmed inte bara teknisk – utan principiell: Hur mycket variation tål ett jämlikt system?
Miljardbelopp i administrativ skillnad
Synsättet får också ekonomiska konsekvenser. Socialstyrelsen bedömer att en nationell modell endast marginellt påverkar den administrativa bördan, då uppgifter kan hämtas automatiskt eller fyllas i av patienten. TLV uppskattar att en modell med manuella bedömningar kan kosta samhället mellan 1,2 och 3,1 miljarder kronor årligen i ökad administration. Slutsatsen är tydlig: AI sparar in pengar.
Koppling till tandvårdsstödet – eller inte?
Den kanske mest laddade frågan gäller kopplingen till det statliga tandvårdsstödet. Socialstyrelsen lutar åt att riskbedömningen inte bör styra ersättningsnivåer, för att undvika att ekonomiska incitament påverkar det kliniska beslutsfattandet. Fokus ligger i stället på kunskapsstyrning. TLV drar motsatt slutsats. Riskmodellen bör – enligt myndigheten – ligga till grund för både revisionsintervall och ersättningsnivåer. Modellen ska inte bara vägleda – utan styra resurstilldelningen.
När regeringen nu ska ta ställning handlar det inte enbart om teknikval. Det handlar om vilken roll professionen ska ha i framtidens tandvård – och hur långt staten är beredd att gå i ambitionen att standardisera och kontrollera systemet.
Att ta fram en riskbedömningsmodell är komplicerat. Detta är de flesta överens om. Tandläkare som Dental24 pratar med, befarar att modellen – vilken form den än får – ökar tandläkarnas administrativa börd.
Riskbedömning tar man med sig i all terapiplanering och alla patientmöten, förklarar tandläkare Johan Damberg, medlem i Praktikertjänsts tandläkarförening.
– Det är ju inget unikt. Man får ju lära sig det redan från grundutbildningen: Vad är risken för karies? Vad är risken för parodontit? Sedan finns det tekniska risker utifrån vad man har i munnen. Det är så mångfacetterat.
Tandläkaryrket är som de flesta andra yrken, påpekar Damberg. Det handlar om klinisk mognad. Framför allt är det en fråga om mängd och tid: Stort urval patienter, utvärdering av resultat och uppföljning över tid. Erfarenheten ger den bästa riskbedömningen. Utan erfarenhet gör inte mallar mycket nytta.
– Det kanske är med de bästa intentionerna detta görs. Risken är när politiker går in och skall styra att utfallet inte blir särskilt bra. Det kan ju bli att man blir alldelens för fyrkantig i sin bedömning när man utgår från en mall.
Är det bra med AI-system som bestämmer vem som ska kallas?
– Det vet jag inte. Vi har inte riktigt svaret på det än. Det är bra med statistik, för då kan man utvärdera och jämföra saker över tid. Men samtidigt ser jag bara en ökad belastning i administration.
– Vi är ju lite överadministrerade i vården. Jämfört med andra länder har vi ofta mindre tid med patienten, just därför att vi drunknar i administration. Ibland kommer det nationellt, ibland kommer det från EU. Jag är väl ändå försiktigt positiv, med reservation – tills vi sett det.
Socialstyrelsen: Att utveckla en nationell modell för riskbedömning inom tandvården >>
