När idrott möter tandhälsa

Tandskador som en direkt konsekvens av idrott är ett välkänt problem. Studier från idrottsmedicin och odontologi visar att mellan 10 och 40 procent av idrottare upplever någon form av tand- eller munskada under sin karriär. Mycket kan undvikas med skyddsåtgärder och bättre kunskap.

Det är vanligt med mjukvävnadsskador samt frakturer och luxationer av framtänder. Risken varierar mellan olika idrotter. Golf, tennis och friidrott kommer inte högt i statistiken.

– Högst risk finns i kampsport, lagidrotter med kroppskontakt, idrotter med boll- eller armbågskontakt samt fart- och fallsporter som cykling och skateboard, säger Randi Krog Eftedal, tandläkare, forskare vid Kompetansesenteret Tannhelse Midt och skribent på Dental24 Norge, som studerar tandhälsa bland idrottare.

Ishockey var tidigare ökänd för utslagna tänder. Vem minns inte Sven Tumbas berättelse från NHL: Alla spelare i laget hade löständer i ett glas i omklädningsrummet. Fram till 1960–70-talet användes inga ansiktsskydd i ishockey. Inte ens målvakter hade skydd för ansiktet.

– Detta ledde till frekventa ansiktsskärsår, käkfrakturer och utslagna tänder. När fullt ansiktsgaller senare blev obligatoriskt för juniorer under 1970–80-talet såg man en kraftig minskning av skador, med upp till 70–90 procent färre tandskador. I dag är fullt ansiktsskydd obligatoriskt för kvinnliga och juniora spelare, och rekommenderat men fortfarande inte obligatoriskt i herrklassen, fortsätter Randi Krog Eftedal.

Tandläkare Patrik Bargiel, vid Tandvården Teleborg i Växjö har spelat ishockey i Rögles juniorlag. Som spelare använde Patrik heltäckande skydd för ansiktet och klarade sig utan tandskador. Som tandläkare har Patrik sett traumaskador från idrottsutövning på nära håll

– Vi haft patienter som spelat hockey och fått tänder utslagna. Även från cykling med trauman. Sedan händer det under vanlig lek – barn som leker och trillar och slår sig och slår ut tänder. Det tror jag nog de flesta tandläkare har sett.

Ishockey är fortfarande en riskabel sport för tandtrauman. Patrik tror inte att det går att undvika tandskador fullständigt inom idrotten. Men många saker kan säkert förbättras.

– Hockeyspelare kan säkert bli mycket bättre på att ha munskyddet i munnen och inte tugga på det, eller ha det i väskan. Det ser man när man går på hockey. För vissa är tandskyddet mer som ett tuggummi.

– Det går fort – som man säger – i hockey. Det händer på alla nivåer – från korpen till elitnivå. Pucken studsar på något och träffar någon. Pucken är hård.

Inom rugby – en annan stor risksport – används idag intelligenta munskydd som även mäter acceleration. Dessa används för att övervaka hjärnskador. Plötsliga förändringar i huvudets rörelse registreras genom en sensor i munskyddet som skickar signaler till en app. Tränare, stödpersonal eller föräldrar kan underrättas och kan övervaka.

Basketboll förknippas inte med tandskador. Basket räknas inte som en kontaktsport, men har flera riskabla situationer: armbågar i ansiktshöjd, kollisioner i hög fart och spelare som stöter ihop med huvuden i hopp- och landningssituationer.

– Väldigt få spelare använder tandskydd. Kombinationen av hög fart, många hopp och lite skydd gör att tandskador uppstår oftare än många förväntar sig. Boxning är kanske den kanske farligaste av alla sporter förtand trauma. Många minns boxaren Leon Spinx tandlösa grin. Det finns en stor medvetenhet om direkta trauman inom sporten, men mindre om långsiktiga skador, antyder vissa forskare.

I en nyligen publicerad artikel i British Dental Journal påpekar författarna att forskningsunderlaget ofta är självuppskattningar från idrottsmännen själva. Tandläkare får sällan tillfälle att själva undersöka idrottsmän. 2024 i England gavs en grupp forskare tillfälle att noggrant undersöka en grupp engelska boxare, med bland annat med CBTS-scanning. De fann alarmerande nivåer av skador, som var betydligt högre än vid självuppskattningar. Studiens namn talar för sig själv: “Endodontiska följdtillstånd associerade med upprepade slag mot dentofacialregionen under boxningsaktivitet.”. Hela 68.9 procent av deltagarna i studien hade traumaskador i dentofacialregionen.

Det finns en konflikt mellan idrottens krav på prestationer, där tandhälsan kan bli lidande. Idrottsmän kan ignorera visir och ansiktsskydd om det blockerar deras synfält. Forskning tyder på att idrottare lättare tar till sig munhälsoråd om de kopplas till prestation.

– När tränare – ofta i bästa mening – rekommenderar frekvent intag av socker- och syrahaltiga produkter för att upprätthålla energinivån följer idrottarna ofta råden. Problemet är att sådana råd kan vara bra för prestationen men samtidigt öka risken för munhälsoproblem om inga förebyggande åtgärder vidtas. I vissa idrotter kan det också finnas en kultur där skyddsutrustning uppfattas som mindre “cool”, vilket kan bidra till att idrottare inte använder optimal skyddsutrustning.

På elitnivå är en tandskada något som i värsta fall kan leda till frånvaro. Det tas på stort allvar. FC Barcelonas medicinska team har till exempel sagt att “oral health can make or break athletes’ performance” (munhälsa kan avgöra idrottares prestation). Studier visar på samband mellan munhälsa och faktorer som skaderisk, maximalt syreupptag och återhämtning.

Är idrottare unga och dumdristiga när det gäller sin tandhälsa?

– Det kan vara lätt att tänka så, men erfarenhet och forskning nyanserar bilden. Elitidrottare är ofta mycket målmedvetna och plikttrogna. De är villiga att sträcka sig långt för att nå sina mål, även när det sker på bekostnad av den egna hälsan.

– Vi ser att idrottsungdomar generellt är plikttrogna, har god munhygien och relativt låg tobaksanvändning, även om detta varierar mellan olika idrotter. Samtidigt ser vi hög konsumtion av sockerhaltiga produkter, särskilt inom uthållighetsidrotter.

Generellt har det funnits lite uppmärksamhet kring sambandet mellan munhälsa och elitidrott, både inom idrottsmiljöer och i tandvården. Många unga idrottare får idag information om hur en idrottskarriär påverka munhälsan.

– När tränare – ofta i bästa mening – rekommenderar frekvent intag av socker- och syrahaltiga produkter för att upprätthålla energinivån, följer idrottarna ofta råden. Problemet är att sådana råd kan vara bra för prestationen men samtidigt öka risken för munhälsoproblem om inga förebyggande åtgärder vidtas.

– Enkla åtgärder kan göra stor skillnad. Till exempel kan ett tvåflaskesystem, där idrottaren dricker vatten efter sportdryck, minska syra- och sockerbelastningen på tänderna. En annan åtgärd kan vara ytterligare en fluorsköljning under dagen.

Källa: British Dental Journal