Vad hände med det svenska implantatregistret?

I dag talas det sällan om det ”svenska implantatregistret”. Det lades aldrig formellt ner. Det var aldrig ett fullt ut nationellt, permanent register från början.

Med det svenska implantatregistret – underförstått gällande orala implantat – menas ofta olika initiativ runt 2005–2012. Det var ett försök att skapa ett svenskt kvalitetsregister för orala implantat. Man ville följa överlevnad, jämföra system och fånga upp komplikationer. Det var forskare, främst i Göteborg och Jönköping, som var drivande.

– Det infördes på initiativ av Straumann, kan man säga – ett av företagen. De ville väl visa att deras implantat var bra grejer. Problemet med implantatregistret – som ju låter trevligt – var att enbart de som utfört kirurgin rapporterade. Men de som sköter kontrollen är ju inte kirurger själva, utan protetiker, säger Tomas Albrektsson, professor emeritus i biomaterial vid Göteborgs universitet.

Som forskare arbetade Albrektsson större delen av sin yrkeskarriär med utveckling av orala implantat.

– Protetikerna var inte så intresserade av att ägna en massa tid åt det här. Idén var ju fin, men det föll lite på bristande tid.

Det blev ett stort bortfall i registret. Kirurgerna rapporterade hundra procent av alla implantat, men svaren som inkom uppgick kanske till femtio procent.

– Man försökte, men man insåg att det fanns så pass stora osäkerheter i materialet. Det var inne för 15–20 år sedan. I dag pratar vi inte om det.

I dag samlas information om implantat i lokala databaser och forskningsprojekt, samt hos Försäkringskassan, Socialstyrelsen och SKaPa. Men ingen av dessa är ett rent implantatregister.

– Vad vi nu gör är så kallade metaanalyser i stället. Då tar vi allt publicerat material och får på så sätt en massa implantat. Nackdelen är att man inte får ut allt man vill. Information om implantatöverlevnad för ett enskilt implantat och benförlust får vi fram, men vi får inte veta om allt är bra eller om patienten är nöjd med implantaten. Det är där vi står i dag.

Andra framträdande svenska implantatregister är Svenska Ledprotesregistret (SAR), Svenskt Bröstimplantatregister (BRIMP), Svenska Frakturregistret (SFR) samt Svenska Öronkirurgiska Registret. Syftet är att ge beslutsfattare och vårdpersonal underlag för att förbättra metoderna samt att ge ökad trygghet för patienterna.