Tiotandvårdens köpfest: Rapporterade åtgärder stiger med flera hundra procent

Det är en köpfest för tandvård som pågår. Tandvården redovisar kraftiga ökningar i antalet utförda åtgärder för patientgruppen 67+. Fördubblingar är snarare regel än undantag jämfört med motsvarande siffror för tidigare år, visar statistik från Försäkringskassan som Dental24 tagit del av.

Försäkringskassans prognos från april 2026 gav tydliga signaler om att reformen Tiotandvården blir betydligt dyrare än budgeterat. Redan i rapportens inledning konstaterar Försäkringskassan att anslaget inte räcker till. Budgeten uppgick till 5,7 miljarder kronor, medan prognosen för 2026 ligger på 7,28 miljarder kronor – en underfinansiering på 1,58 miljarder kronor.

Under första kvartalet 2026 uppgick utgifterna till 1,8 miljarder kronor, vilket är 24,5 procent över prognosen. Efter drygt sex månader får vi en tydligare bild av den köpfest för tandvård som landets äldre deltar i.

Försäkringskassan ersätter tandvården utifrån definierade åtgärder som har en särskild åtgärdskod. Åtgärd 101 – Basundersökning, utförd av tandläkare – är en av de vanligaste. Den utfördes i genomsnitt 32 810 gånger per månad under åren 2022–2025 för personer som är 67 år eller äldre. För 2026 är motsvarande siffra 73 956, en ökning med 125 procent.

En annan vanlig åtgärd är nr 103 – Kompletterande eller akut undersökning, utförd av tandläkare. Den har ökat med 176 procent för gruppen 67+. Fyllningar – också det vanliga åtgärder – uppvisar samma mönster. Åtgärderna 704, 705 och 706 ökade med 235, 148 respektive 273 procent.

En grupp åtgärder som ökat särskilt kraftigt avser samtal och rådgivning. Åtgärd 314 – Kvalificerat rådgivande samtal vid sjukdoms- eller smärttillstånd – ökade med hela 1 002 procent. Under hela 2025 utfördes 427 sådana samtal. Under de första månaderna 2026 hade redan 2 465 samtal genomförts.

Tandhygienisternas åtgärder tycks följa samma mönster. Åtgärd 711 – Fyllning, utförd av tandhygienist – ökade med 646 procent. De minsta ökningarna återfinns för åtgärderna 207, 208 och 209 – Mekaniskt avlägsnande av supragingival tandsten. Åtgärd 207 ökade med 13 procent, åtgärd 208 med 11 procent, medan åtgärd 209 minskade med 54 procent.

Achilleas Kitsoulis, odontologisk utredare på TLV, säger att statistiken återspeglar vad myndigheten hela tiden ansett: att referenspriserna är inte för lågt satta. Reformen har lett till en stor tillströmning av patienter till tandvården. Många av de nya äldre söker omfattande behandlingar, vilket ger tandläkarna ökade intäkter. Samtidigt har tandläkare blivit bättre på att rapportera delåtgärder i stället för att baka in dem i patientens pris.

Fler uppgifter till tandhygienister?

Har tandläkare börjat överföra fler arbetsuppgifter till tandhygienister? Viss statistik kan tolkas så. Åtgärder för supragingival tandstensborttagning utförda av tandläkare visar en svag utveckling, medan motsvarande åtgärder hos tandhygienister ökar kraftigt. Antalet fyllningar utförda av tandhygienister har samtidigt ökat med 646 procent.

– Supragingival tandstensborttagning är en typisk tandhygieniståtgärd som en tandläkare ibland utför i samband med en undersökning. Passar man på att ta bort lite tandsten och ser att det finns betydligt mer, bokar man i stället en tid hos tandhygienisten.

Den kraftiga ökningen av fyllningar utförda av tandhygienister är svårare att förklara.

– Det är en relativt ny åtgärd. Nya åtgärder tar ofta lite tid att etablera.

– Äldre patienter har ofta problem, inte så mycket med karies som kräver borrning, utan med blottade tandhalsar och slitageskador som kommer med åldern. De patienter som nu söker vård får den här typen av lagningar, som inte kräver borrning, till ett mycket lågt pris.

En annan förklaring kan vara att tandhygienisterna blivit mer vana vid åtgärden.

– Efter det första året vet tandhygienisterna bättre i vilka situationer den kan användas. Samtidigt har de nu en stor patientstock som behöver de här behandlingarna. Det kan vara en förklaring.

Ingen nedgång för materialrelaterade åtgärder

Inför reformen uttryckte många oro för materialkostnaderna. Många befarade att de inte skulle ha råd att använda de material de själva ville. Någon sådan utveckling syns inte i statistiken. Materialrelaterade åtgärder visar ingen minskning eller någon anmärkningsvärt låg ökning. Vissa ökar tvärtom kraftigt. Åtgärd 892 – läkdistans – ökade exempelvis med 587 procent.

– Vi har inte hört talas om några patientfall där systemet inte fungerat under det första halvåret. Vi har hela tiden trott att det skulle fungera. De material som ligger till grund för referenspriserna är bra material och den tandteknik vi räknar på håller hög svensk standard. Därför har vi varit trygga med referensprisnivån.

Enligt Kitsoulis bygger kalkylen på att fler patienter söker vård.

– Vi har alltid trott att det finns tillräckligt många patienter som behöver behandling för att ge tandläkarna de intäkter de behöver.

– Även om de utför tandvård till referenspriser, som är lägre än deras ordinarie priser, blir det många omfattande behandlingar. Med en välplanerad tidbok ger det ändå goda intäkter.

Implantatbranschen kan ha ändrat sin prissättning

Den kraftiga ökningen av åtgärd 892 tror TLV kan bero på förändrade försäljningsmodeller hos implantatleverantörerna.

– Tidigare såldes implantaten tillsammans med läkdistansen. Nu säljs implantaten sannolikt utan den komponenten.

Bakgrunden kan vara att referenspriserna pressat priserna på implantat.

– Leverantörerna kan inte sälja implantat för 6 000 kronor när referenspriset ligger på 3 800 kronor. Därför kan de ha valt att sälja implantatet och läkdistansen var för sig.

Tidigare spelade detta mindre roll.

– När klinikerna kunde ta ut högre priser var det inte lika viktigt. Nu när många arbetar på referensprisnivå måste varje delåtgärd rapporteras. Det är den teori vi har.

Fler debiterar för patientsamtal

Debiteringar för patientsamtal har också ökat tydligt. Den utvecklingen kommer att analyseras vidare.

– Det här är fortfarande spekulationer, men vi har tidigare fått signaler om att många tandläkare inte debiterade de här åtgärderna trots att de hade rätt till det.

Enligt Kitsoulis kan patienternas inställning också ha förändrats.

– Det var svårt att motivera varför patienterna skulle betala för information eller rådgivning. Därför valde många behandlare att inte debitera åtgärden, utan bakade i stället in kostnaden i priset för behandlingen.

Kraftig ökning av digital scanning

Åtgärd 142 – digitala studiemodeller för behandlingsplanering – det vi vanligen kallar scanning – ökade med 621 procent. En del av ökningen beror på den successiva övergången till digital teknik. En annan möjlig förklaring är att fler patienter nu genomgår omfattande rehabiliteringar.

– Man gör inte en sådan studiemodell för en vanlig patient som bara behöver en lagning. Den används vid större rehabiliteringar och mer avancerade behandlingar.
Enligt Kitsoulis kan reformen ha gjort det möjligt för patienter med stora vårdbehov att äntligen söka behandling.

– Det handlar om patienter som länge haft omfattande besvär men avstått från vård på grund av den höga kostnaden. Nu har de möjlighet att göra något åt problemen. Det är komplicerade fall som kräver omfattande rehabiliteringar, och då behövs också fler digitala studiemodeller.

Så här räknade vi
Dental24 begärde statistik över inrapporterade åtgärder för åren 2022–2026. För att kompensera för en möjlig hamstringseffekt under 2025 beräknade vi ett genomsnitt för åren 2022–2025. För innevarande år, 2026, omfattade statistiken perioden fram till den 23 juni, vilket motsvarar 5,76 månader enligt vår beräkningsmodell. Utifrån detta beräknade vi ett månadssnitt för 2026, som sedan jämfördes med månadssnittet för åren 2022–2025.

Till tabellen