När tandvården blir en ekonomisk fråga räcker det inte att sänka priset
Var fjärde handelsanställd har avstått från tandvård av ekonomiska skäl. Samtidigt anser 95 procent av Handels medlemmar att tandvård borde kosta lika mycket som övrig sjukvård. Tandvården har blivit en viktig valfråga. Men debatten handlar nästan uteslutande om priset. För många är en annan fråga minst lika viktig: Går det att veta vad tandvården faktiskt kommer att kosta?
Till höger: Noel Abdayem, leg. tandläkare och grundare av Dentme
Som tandläkare har jag många gånger mött patienter som behöver vård men tvekar när de inte vet vad behandlingen kommer att kosta. Ibland handlar det om att de inte har råd. Men ibland handlar det om något mer grundläggande: osäkerheten kring vad den egna kostnaden faktiskt kommer att bli.
Tandvård kostar pengar. För den som har begränsat ekonomiskt utrymme kan en oväntad tandvårdsräkning bli svår att hantera. Om patienten inte vet om behandlingen kommer att kosta 2 000, 5 000 eller 10 000 kronor kan det enklaste beslutet bli att vänta. Det är därför kostnadsosäkerheten i tandvården också är en fråga om jämlik tillgång till vård.
Ett pris finns – men patienten vet ändå inte alltid vad vården kostar
I dag möter patienten vårdgivarens pris, statens referenspris och olika former av tandvårdsstöd. Den slutliga kostnaden påverkas dessutom av vilken behandling som behövs. Att priser varierar mellan vårdgivare är i sig inte konstigt. Olika mottagningar har olika kostnader och förutsättningar. Problemet uppstår när patienten har svårt att förstå vad skillnaden innebär för den egna ekonomin.
TLV visar att 89 procent av patienterna 2024 betalade ett vårdgivarpris som var högre än statens referenspris. Två av fem betalade mer än 20 procent över referenspriset. Samtidigt kan samma behandling kosta mycket olika beroende på vårdgivare. I TLV jämförelse skiljde det exempelvis 13 478 kronor mellan den billigaste och dyraste kronan i Stockholm. För en rotfyllning var skillnaden 6 745 kronor och för en fyllning 6 000 kronor.
För den som har goda ekonomiska möjligheter går det lättare att hantera en oväntad kostnad. För andra kan osäkerheten i sig bli ett skäl att avstå.
När människor väntar kan problemen växa
Socialstyrelsens statistik visar att omkring 13 procent av vuxna avstår tandvård av ekonomiska skäl. Personer med sämre ekonomiska förutsättningar söker dessutom oftare tandvård först när de har akuta besvär och gör mer sällan förebyggande basundersökningar. När människor väntar riskerar mindre problem att bli större, mer kostsamma och mer smärtsamma.
Därför måste tandvårdspolitiken handla om mer än priset. Vi måste också fråga oss vad som får människor att söka vård i tid och vad som får dem att vänta.
Patienten måste veta vad vården kostar
Oavsett vilken modell som väljs för högkostnadsskydd och subventioner behöver en annan reform också genomföras: patienten måste kunna förstå sin egen kostnad innan beslutet om behandling fattas. Det bör vara enkelt att få veta vad som behöver göras, vilka alternativ som finns, vad behandlingen beräknas kosta och hur mycket patienten själv förväntas betala efter tandvårdsstödet.
Därför bör nästa tandvårdsreform säkerställa tre saker:
- Tydlig information om patientens förväntade egenkostnad före behandling.
- Begripliga priser och behandlingsalternativ som gör det möjligt att jämföra.
- Kostnadsförutsägbarhet som en självklar del av en jämlik tandvård.
Ett bättre högkostnadsskydd är viktigt, men patienten måste också kunna förutse sin egen kostnad. Tandvård ska inte vara en ekonomisk chansning.
Noel Abdayem, leg. tandläkare och grundare av Dentme