Funktionella egenskaper hos parodontit och periimplantatlesioner hos människor

I föreliggande avhandlingsserie analyserades funktionella egenskaper i inflammationsprocesser i vävnadsprover från patienter med parodontit och periimplantit.

Cellmarkörer för inflammationsreaktiva ämnen och epigenetiska markörer användes för att studera skillnader mellan parodontit- och periimplantitlesioner (Studie 1) och mellan parodontitlesioner hos rökare och icke-rökare (Studie 2). Mikropartiklar av titan i periimplantära vävnader från områden med och utan periimplantit karakteriserades och deras effekt på cellreaktioner i periimplantitlesioner analyserades i Studie 3. Nya molekylärbiologiska tekniker användes i Studie 4 för att utforska specifika mönster i genuttryck i vävnadsprover från områden med och utan periimplantit.

Resultaten visade att:

– Lesionerna vid periimplantit var större och innehöll högre andel celler med antimikrobiell aktivitet än de vid parodontit. Vid båda sjukdomstillstånden var celltätheten var högre i den delen av lesionerna som gränsade mot fickepitelet. I de delar av vävnadsproven från periimplantit som definierats vara utanför lesionens område var densiteten av celler med inflammationsreaktiva ämnen markant högre än i motsvarande vävnadsområden från parodontit (Studie 1).

– Även om parodontitlesionerna var lika stora hos rökare och icke-rökare fanns skillnader beträffande inflammationscellernas funktion. Parodontitlesioner hos rökare visade minskad antimikrobiell aktivitet och lägre nivåer av epigenetiska markörer. (Studie 2).

– Den proportionella förekomsten av titanpartiklar i periimplantära vävnader varierade mellan patienter men inte mellan tandimplantatområden med och utan periimplantit inom samma individ. Mikropartiklarna var av samma storlek och huvudsakligen lokaliserade till en 2 mm bred vävnadszon intill implantatet vid områden med och utan periimplantit. Endast 14 gener av totalt >36 000 analyserade s.k. transcripts identifierades som avvikande vid jämförelse av periimplantit-vävnadsprover med hög respektive låg procentuell förekomst av titanpartiklar (Studie 3).

– Ett tydligt samband noterades mellan distinkta genkluster och specifika områden i periimplantära vävnader. En högre andel aktiverade gener noterades i vävnadsprover från implantatområden med periimplantit jämfört med områden utan periimplantit. Avvikelserna i genuttryck mellan de två grupperna av vävnadsprover var kopplade till olika komponenter i aktiveringskedjan för vävnadsförsvaret mot bakteriella infektioner (Studie 4).

Avhandling: Functional characteristics of periodontitis and peri-implantitis lesions in humans

Källa: Göteborgs Universitet