Min generations ledarskap
Mitt namn är Carl Emil Rexman och från och med idag börjar jag att blogga här på sajten, något jag aldrig trodde jag skulle börja göra. Nytt och spännande. Till vardags driver jag inom Praktikertjänst en tandvårdsmottagning i Malmö tillsammans med fyra tandläkarkollegor, 12 tandsköterskor, fem tandhygienister och en samordnare. En rätt stor och krävande verksamhet alltså. Därför tänkte jag att mina artiklar ska fokusera på ledarskap. Jag har en del erfarenhet av det och inte minst några nyligen förvärvade insikter.
Jag är en del av den nya generationens tandläkare. Och jag – eller vi – vill gärna ha kollegor. De tidigare, rätt populära enmanslådorna, har svårt med det pågående generationsskiftet och att slå ihop verksamheter till större enheter ligger helt enkelt i tiden.
Utmaningen för mig och den nya generationen är alltså lite bredare jämfört med det lite mer seniora gardet. Vi är inte bara ledare för ett team, eller för den delen bara ansvarig för våra anställda och patientens behandlingssituation, utan vi ska också fungera tillsammans i någon form av verksamhetsledning. Vi måste alltså leda vår egen lite mindre låda samtidigt som vi måste vara lyhörda och samarbetsvilliga för att kliniken som helhet ska utvecklas i den riktning vi är överens om.
En verksamhet som vår – Skeppsbron i Malmö – har några distinkta fördelar. Vi som teamchefer styr över våra egna resurser, men när det gäller investeringar och medarbetare finns styrkan i det gemensamma. Styrkan i att inte vara en isolerad ö. Sårbarheten vid sjukdom minskar eftersom fler kan hjälpa till. Växer familjen finns det också ofta resurser som kan hjälpa till med patientansvar men även flexibilitet vid dagishämtning eller föräldraledighet. I dagens jämlika samhälle är detta viktigt för att gemensamt fördela ansvaret hemma.
Men för att vara med och leda en sådan verksamhet krävs samarbete. Men också förmågan att se olika medarbetares individuella behov och förutsättningar för att växa i sina yrkesroller och karriärer. Och här gäller det ofta att ta hjälp. För ledarskapsinsikter kommer sällan medfött.
Att ha ett proffs, som med expertis och förmåga kan hjälpa till att reda ut begrepp och lotsa fram till egna insikter, har för mig varit nästan ovärderligt. Jag kan dock tycka att det gått lite inflation i det här med ledarskap på sistone men det är en sak jag verkligen vill trycka på. Även om det kanske är en floskel så är att börja inifrån och med sig själv det enda jag kan se som en universell sanning.
Jag har själv haft flera chefer. Men knappt några ledare. De ledare som jag tagit inspiration från kommer från vitt skilda fält. Det är en major i Försvarsmakten, en butiksägare i detaljhandeln, en logistikchef på ett globalt bolag och en tandhygienist i Folktandvården. En brokig skara minst sagt, men med en gemensam nämnare – alla har varit ledare. De har inte varit särskilt auktoritära. De har varit empatiska, tydliga och, inte minst, inspirerande. Det är min syn på ledarskap och jag har mycket kvar att jobba på.
/Carl Emil
Carl Emil är tandläkare och driver Praktikertjänstkliniken Skeppsbron i Malmö
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
