Delade meningar om referenspriset

Referenspriserna har blivit aktuella igen. Regeringen vill göra referenspriserna till de facto priser i den nya Tiotandvården. Just nu arbetar TLV på att öka precisionen i referenspriserna.

Referenspriser på behandlingar motsvarar den summa som en tandläkare ersätts för av Försäkringskassan. Begreppet infördes av regeringen Reinfeld år 2008. Det var en regering som föredrog marknadens mekanismer framför prisreglering. Tandläkarna fick ta ut vilka priser de ville, men ersattes bara upp till ett givet pris. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV fick i uppgift att sätta referenspriser.

På en särskild webbtjänst skulle patienter kunna jämföra priser på behandlingar. Först 2020 introducerades en fungerade tjänst: Tandpriskollen. Tandpriskollen visade redan från början att många tandläkare debiterade sina patienter över referenspriset.

Priset som de flesta inte följer

En TLV-studie från 2020 visade att priserna succesivt avvikit uppåt. 2010 betalade 47 procent av patienter priser som var under eller lika med referenspriset. I utredningen om Tiotandvård, som publicerades tidigare i år, framkom det att den siffran sjunkit till 14 procent 2022.

Under åren har extrema enskilda avvikelser noterats. En rotfyllning på en mottagning i Skåne kostade 3 325 kr medan samma åtgärd på en mottagning i Stockholm gick på 11 745 kr. Montering av en krona kostade 4 470 kronor på en mottagning i Skåne, att jämföra med en klinik i Västernorrland som tog 12 735 kr.

Om majoriteten av vårdgivare debiterar över referenspriset – betyder det att det tas ut övervinster? Eller betyder det att ersättningsnivåerna släpat efter prisökningar och kostnader?

Många som känner branschen säger – utan att vilja citeras – att tandläkare tar bra betalt för att de kan! Det är brist på tandläkare och behovet är stort. Tandläkeri är enkelt uttryckt en lönsam bransch.

En annan förklaring som nämns är brist på konkurrens mellan tandläkare. Konkurrens skulle tvinga tandläkare att sänka priserna. Eva Ljung, vd för Folktandvården i Stockholm sa nyligen i Tandläkartidningen att ”när det inte är någon konkurrens mellan tandläkare kan man ta vilka priser man vill”. Men detta tycks inte stämma överallt. Ljung noterar i samma artikel att Stockholm har höga tandvårdspriser, trots att konkurrensen i Stockholm mellan tandläkare är stenhård.

Kostnaderna är förklaringen

Tandläkaren och entreprenören Per Rehnberg tror snarare att prisökningen beror på ökade kostnader, samt graden av investering i verksamheten.

– Referenspriset speglar inte alltid helt vad en riktigt god kvalitet kostar. Lönsamheten är vanligtvis inte särskilt hög på kedjor och inte på enskilda kliniker heller. Det beror väldigt mycket på personligt engagemang och vad man investerar i sin verksamhet, säger Per Rehnberg.

-Generellt kostar allt mer i samhället. Några aktörer investerar i bättre material, utrustning, fortbildning och kvalitetssäkring medansandra spar in och köper lägre kvalitet. Det är tyvärr svårt för patienten att avgöra när man sparat på material, personalvård och utbildning. Det syns då långt senare.

-En rotfyllning på en viss tand ska kanske ta 1,5 timmar att göra med god kvalitet. Om någon gör den på 20 minuter märks det sällan direkt men ofta efter några år. Då är det svårt för patienten att koppla samman det med en gammal behandling.

Frågan lär bli desto mer aktuell, om tandläkarna inte kan ta ut mer än referenspriset. Detta är vad utredare föreslagit och det tycks vara det regeringen vill.

– Vi är mycket väl medvetna om att referenspriserna får en annan typ av roll. Det är därför vi har inlett arbetet med att öka precisionen, säger Carl Björvang, analytiker på TLV.

Referenspriser bestäms av en mängd faktorer. De viktigaste är: Personalens nedlagda tid, kostnad för material som används under behandlingen inklusive tandtekniska produkter samt klinikens fasta kostnader.

Arbetet som personalen utför – bygger på tidsstudier som utfördes när systemet infördes. Kostnader för löner och material har TLV en relativ god uppfattning om, menar Björvang.

– Det är fortfarande inte alla privata aktörer som ställer upp med löneuppgifter. Vi skulle gärna se en högre grad av inrapportering till oss.

Utveckling, investering och vinst

På arbets- och materialkostnad läggs ett påslag på cirka 60 procent. Det skall täcka klinikens fasta kostnader. Här ingår även en ”marginal för utveckling och investeringar” samt en skälig vinst.

– Det kommer troligtvis bli en viss ändring där. Vi förutser inga drastiska ändringar. Däremot kan det bli ändringar i hur den kostnaden fördelas på olika åtgärdstyper.

Normalt uppdaterar TLV referenspriserna en gång per år. Idag ser man över metoderna, hur uträkningen utförs och vilken typ av data som används.

– Samhället vill ha så låga kostander som möjligt samtidigt som man möjliggör för en god tillgång till tandvård över hela landet. För oss handlar det om att göra en så korrekt bedömning som möjligt. Vi förutser inte att skillnaderna melllan referenspris och faktiskt pris kommer minska, annat än vad som redan föreslagits via Tiotandvården, utan att vi hoppas få en bättre förståelse av vad dessa beror på.

Försvårande faktorer i att beräkna ett referenspris

• Prisskillnader i stad och på landsort. Lokalhyra och ibland personalkostnad de mest tydliga exemplen.
• Materialkostnad har ökat generellt. Det beror bland annat på svenska kronans dåliga kurs och på finansiell instabilitet i världen. Samma fenomen syns i våra matpriser.
• Den ökande användningen av förbrukningsmaterial, tack vare hygienkrav.
• Rutinerad personals förmåga att utföra uppgifter snabbare.
• Kostnader för sjukfrånvaro.
• Kostnader för uteblivna patienter/luckor i tidboken. Går vanligtvis inte att debitera fullt för.
• Kvalitet på material och utrustning.
• Klinisk kvalitet på själva behandlingen. Låg klinisk kvalitet syns inte alltid på kort
  sikt. Det tar ofta år att upptäcka.

Källa: Dental24, Per Rehnberg