Replik: Låt oss lugna debatten om krom (VI) och CoCr

Debattartikeln ”Den 9 april går MK-kronan i graven – vågar du hålla i spaden?” tar upp en viktig fråga: arbetsmiljörisker kopplade till krom (VI). Det är bra. Krom (VI) är inget man ska vifta bort, och det nya gränsvärdet på 0,001 mg/m³ ska självklart tas på allvar.

Men debatten behöver också lite balans och eftertanke.

Jag har själv försökt ta reda på vilka exponeringsnivåer av krom (VI) som faktiskt finns i tandtekniska labb i Sverige, vid sådant arbete som slipning och blästring. Jag har även varit i kontakt med NIOM, och varken jag eller de har kunnat hitta några publicerade mätvärden från tandteknisk miljö.

Det verkar helt enkelt vara en kunskapslucka.

Den studie som oftast nämns i sammanhanget är SafeChrom-studien, men den bygger framför allt på industriell exponering: svetsning, ytbehandling och tung metallbearbetning. Det är viktiga data, men det är inte samma sak som arbete i ett tandtekniskt labb med punktutsug, inkapslad blästring och relativt små mängder materialavverkning.

Det betyder inte att risk saknas. Men det betyder att vi i dag inte vet hur höga halterna faktiskt är i vår bransch.

Därför känns det förhastat att redan nu dra slutsatsen att MK-kronor i praktiken inte går att tillverka lagligt i ett normalt labb. Gränsvärdet på 0,001 mg/m³ är ett hälsobaserat gränsvärde för luften man andas, inte ett mått på vad ett utsug eller ett filter “klarar av”. Med rätt punktutsug, inkapsling och skyddsutrustning kan exponeringen minska kraftigt, men exakt hur långt ned vi kommer vet vi inte, eftersom mätningar saknas.

Det är också viktigt att påminna om en sak som ofta försvinner i debatten:
det är arbetsgivarens ansvar att bedöma risker och, vid behov, mäta faktisk exponering på den egna arbetsplatsen. Gränsvärdet gäller den luft personalen andas, och om det finns osäkerhet kring nivåerna är det arbetsgivaren som ska ta reda på dem genom yrkeshygieniska mätningar. Det är så regelverket är tänkt att fungera.

Nästa steg borde därför vara mätningar och mer kunskap, inte tvärsäkra påståenden. Vi kommer göra mätningar på vårt undervisningslaboratorium för att se vad vi och våra studenter exponeras för. Jag uppmanar labben att göra samma sak.

När det gäller materialval håller jag med, för singelkronor finns i dag ofta bra alternativ, till exempel zirkonia, och där är det rimligt att välja material som innebär lägre arbetsmiljörisk när det går.

Men för större och mer komplicerade konstruktioner, som broar på få stöd, långa spann eller partialprotesskelett, finns i dag inga fullgoda alternativ som fungerar lika bra i alla situationer. Det behöver också sägas.

Arbetsmiljöfrågor är viktiga. Men det är också viktigt att vi inte springer före kunskapen. Innan vi dödförklarar ett material som använts länge i tandvården behöver vi: faktiska exponeringsmätningar i tandtekniska labb, en tydlig skillnad mellan industriell och dental bearbetning, och en debatt som bygger mer på data än på antaganden.

Det tjänar både tandtekniker, tandläkare och i slutänden patienterna på.

Per Svanborg
Docent Göteborgs universitet