Tidigare lärare vid tandläkarlinje: Svenska tandläkarutbildningar är undermåliga!

Svenska tandläkarutbildningar har gott anseende vid internationella jämförelser. Men specialisttandläkare Pelle Pettersson är oroad. Tandläkarutbildningarna i Sverige är undermåliga på flera punkter, och hotar kvalitéten på tandvård i Sverige, anser Pettersson.

Utbildningen för tandläkare i Sverige har halkat efter och borde struktureras om. Pettersson grundar sin uppfattning dels på arbete som rekryterare för privata kliniker, dels efter erfarenhet som klinisk lärare under 10 år på tandläkarlinjen vid Göteborgs Universitet. Samma problem finns hos samtliga tandläkarutbildningar i Sverige, enligt Pettersson.

– Dagens tandvård omfattar väldigt mycket och är komplex. All kunskap som behövs för att utbilda studenterna i allt de behöver kunna kan inte tryckas in på fem år.

Idag läser man ”lite om mycket” vilket gör att studenterna får en tunn utbildning i många moment.

Utbildningen är alltför teoretisk. Studenten blir, enligt Pettersson, som en körskole-elev som skriver ett bra resultat på teoriprovet, men inte kan hantera bilen. Tandläkarstudenter får på tok för lite övning på patienter.

– Man gör kanske en enda rotfyllning på en enkanalig framtand under hela sin utbildning. Sedan, första dagen på jobbet, kan det i värsta fall dyka upp en fyrkanalig överkäksmolar där en av kanalerna kan vara jättesvår att finna.

Enligt Pettersson brister nyexaminerade tandläkare på en rad områden. Det finns tydliga brister i diagnostik, protetik och terapiplanering. De har också dåliga kunskaper om Försäkringskassans ersättningssystem.

– De tar inte de röntgenbilder de borde ta, och har svårt att läsa de man faktiskt tar.

– De missar ofta i parodontal diagnostik och kan alltför ofta inte protokollen för kausal cariologisk och parodontal behandling.

Det finns fler problem i utbildningarna. Ett av dem är att skolorna lär ut olika saker. I Malmö lär sig exempelvis studenterna relativt mycket om keramiska material. Det beror förmodligen på att Malmö-fakulteten ligger långt framme vad gäller keramiska material. De har haft lärare med mångårig erfarenhet av att använda helkeramiska material i sin dagliga kliniska verksamhet.

– På andra universitet – där man inte har tillgång till sådana lärare – blir det en helt annan kunskapsnivå.

Två lärosäten har kontrakt med TUA och använder sig av allmäntandläkare, rekryterade från Folktandvården, som kliniska lärare.

– På Folktandvården gör man generellt inte jättemycket protetik och implantat-behandlingar.

– Risken är att dessa tandläkare, i egenskap av lärare, kan tänkas ha mindre kunskaper i protetik än vad man skulle önska, även om det naturligtvis finns lysande undantag.

Vidare besitter lärare som rekryterats från allmäntandvården inte alltid uppdaterad kunskap om den senaste utvecklingen inom tandvården.

– I den bästa av världar skulle man ha specialister som står för den praktiska utbildningen.

– Tandvården har utvecklats ofantligt mycket under mitt yrkesliv och fortsätter att utvecklas i ett högt tempo. Då måste ju de som representerar grundutbildningen på universiteten hänga med. De skall ju vara de som är längst framme. Men så är alltför ofta inte fallet.

Kopplingar mellan tänder och implantat är ett annat exempel på en behandlingsmetod som sällan eller aldrig lärs ut. Detta trots att det är en vedertagen lege artis behandlingsmetod som ersätts inom Tandvårdsersättningen.

Det måste också ställas högre krav på eleverna. Idag släpper universiteten stundtals igenom elever som borde kuggas, anser Pettersson. Universitet – inte bara tandläkarhögskolor – tilldelas ofta pengar efter hur många studenter som genomför utbildningen. Om alltför stor del av studenterna som skriver en tenta inte klarar denna händer det att man sänker godkännandenivån. Det blir en nivå där ”lagom många” studenter kuggar respektive klarar tentan.

– Utbildningssystemet släpper alltså igenom studenter som inte kan det de skall kunna. Detta blir tydligt när de nyutexaminerade tandläkarna kommer ut på klinikerna i den kliniska vardagen. Då kan man alltför ofta inte det man förväntas kunna. Så man måste höja kraven på studenternas kunskapsnivå.

Nyutexaminerade tandläkare får ofta en handledare under sin första tid i arbetslivet. Men det systemet är allt för nyckfullt, menar Pettersson. Handledaren kan vara mycket engagerad eller relativt ointresserad. Att återinföra en strukturerad AT-tjänstgöring, skulle kunna vara ett sätt att ge nyutexaminerade tandläkare förbättrad kliniska förmåga. Ett år helst, men även ett halvår skulle höja kunskapsnivån åtskilligt.

– Jag förstår att ett AT-system kostar pengar. Men man kan ju fundera på om det kanske är bättre att investera pengar i att höja kvaliteten på nya tandläkare via ett AT-system än att i efterhand hantera de kostnader nyutexaminerade tandläkare med bristfälliga kunskaper förorsakar.

– Se exempelvis på återbetalningskraven från Försäkringskassan. Siffror som talar för sig själv.

Områden som nyexaminerade tandläkare  brister inom

• Stora svårigheter med att läsa röntgenbilder, både apikalbilder och OPG.
• Kan ofta inte de anatomiska strukturer man ser på röntgenbilder. Man vet alltså inte vad som är normala eller patologiska strukturer i de röntgenbilder man ser. Som följd av det missar man i diagnostiken och därmed riskerar valet av terapi att bli fel.
• Kan inte grunderna för hur man designar hela proteser.
• Kan inte grunderna för vilka attachmentsystem man kan använda i samband med täckproteser.
• Kan inte grunderna för hur man designar partialproteser.
• Kan kan inte grunderna för vilka attachmentsystem som är användbara tillsammans med partialprotesser.
• Känner inte till skillnaderna mellan cariessanering och kausal cariologisk behandling.
• Känner inte till hur man lägger upp en kausal cariologisk behandling.
• Missar i diagnostiken av parodontal sjukdom och därmed i behandlingen av denna sjukdom.
• Känner inte till hur man lägger upp en kausal parodontal behandling –  man kan inte skillnaderna mellan hur man designar preparationer för MK- respektive olika typer av helkeramiska kronor.
• Känner inte till vilka olika typer av keramiska material man kan välja mellan och inte heller de olika materialens egenskaper.
• Man känner i stor utsträckning inte till vilka olika cementtyper man skall använda till vilken typ av krona (exempelvis MK-krona, helkeramisk krona i monolitisk Zr, helkeramisk krona i ”glaskeram”).
• Man känner inte till hur man designar helkeramiska broar.
• Uppvisar kunskapsbrister när det gäller att bedöma i vilka situationer man använder pelare (stift) och inte samt hur man designar pelare (stift) i de situationer det är aktuellt att använda pelare (stift).
• Känner inte till grunderna för hur man designar implantatprotetik.
• Känner inte till de protetiska principerna för hur man kopplar tänder till implantat.
• Känner inte till hur man lägger upp protetisk behandling av slitage-bett, ändå ger man sig på denna typ av rekonstruktioner.
• Uppvisar kunskapsluckor gällande vilka regler som gäller inom Tandvårdsförsäkringen, dvs man missar ofta i användandet av diagnos- och åtgärdskoder.

Källa: Pelle Pettersson. Listan bygger på Petterssons eget kunskapsprov vid rekrytering av tandläkare.

Fotnot

Dental24 har sökt utbildningsansvariga på tandläkarutbildningar. De gick inte att nå eller avböjde att kommentera Petterssons påståenden.

Enligt Försäkringskassan för de ingen statitstik över återbetalningskrav för nyexemainerade tandläkare.

Utredare vid Universitetskanslersämbetet UKÄ, säger i en kommentar till Dental24, angående ”glädjebetyg”, att det är lärosätena själva som ansvarar för att utbildningar håller hög kvalitet, och att de själva måste arbeta för att säkerställa det. UKÄ:s uppgift är att granska att lärosätena tar sitt ansvar i att fortlöpande säkerställa och utveckla sin kvalitet.

I enstaka fall kan UKÄ granska utbildningar efter anmälningar från studenter, eller då alaramernade uppgifter framkommit. Någon granskning av någon tandläkarutbildning är inte aktuell. UKÄ granskade tandläkarutbildningarna senast 2014.

Enligt QS World University Rankings för 2024 rankas tre svenska tandläkarutbildningar bland de 50 främsta i världen. Karolinska Institutet rankas som nr 7 i världen, Göteborg hamnar på plats 11 – precis under Harvard i USA – och Malmö hamnar på plats 31. I ett europeiskt perspektiv återfinns två svenska lärosäten bland Europas tio högst rankade. 2022 rankades Karolinska som nummer 1 i världen, med Göteborg på plats 4 och Malmö på plats 13. Tre svenska utbildningar låg på Europas top 10. Inget annat europeiskt land matchade detta.

Dental24 har inte kunnat bekräfta uppgiften om att svenska universitet sänker kraven på examinationer för kunna examinera fler elever.  En rapport från Svensk Näringsliv från 2019 antydde att detta förekommer.

Det system som infördes 1993 innebär att huvuddelen av resurserna för grundutbildning tilldelas för registrerade helårsstudenter, samt för helårsprestationer i form av fullgjorda studieresultat. Detta tycks medföra en ovilja att minska antalet studieplatser på överdimensionerade utbildningar, en ovilja att lägga ned ekonomiskt ohållbara utbildningar och en ovilja att koppla utbildningen tydligare till möjligheten att få arbete efter examen. Det har också inneburit en press nedåt på kvaliteten på högre utbildning.

Även SFS; Sveriges förenade studentkårer, antyder detta på sin hemsida.

SFS har länge varit kritiska till att lärosätena är beroende av att studenterna slutför sina kurser och tar alla sina högskolepoäng för att lärosätena ska få full ersättning. Det leder till att utbildningar som behöver höja kvaliteten istället får mindre resurser. Dessutom skapar det incitament att släppa igenom fler studenter.