Rädsla – mer än Tandvårdsrädsla

I fredags satt jag som stolt kollega och lyssnade till den senaste forskningen om tandvårdsrädsla hos 15-åringar. Min kollega, den 32:e tandhygienisten i Sverige försvarade då sin doktorsavhandling i ämnet.

Förutom Agneta Stenebrands avhandling ”Dental anxiety among 15-year-olds : Psychosocial factors and oral health”, försvarade Leg psykologen Victor Carlsson sin avhandling i ämnet tidigare i maj med titeln ”Dental Anxiety in Adults – Psychosocial Aspects, Oral Health and Psychological Treatment”. Studierna om vuxna, visar i korthet ett samband mellan tandvårdsrädsla och att undvika tandvård och andra hälsorelaterade konsekvenser, estetik,  munhälsorelaterad livskvalitet samt ångest och depression. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en möjlig behandlingsstrategi. Intressant och positivt att ämnesområdet studerats av två olika professioner, och med fokus på olika åldersgrupper. Detta ger en vidgad bild och med olika intressanta perspektiv på området som vi bör passa på att ta till oss.

Tandvårdsrädsla är ett fenomen som alltid funnits inom tandvården. Agneta visade i sin studie en mnskad trend sedan 1970-talet från 38% till 12 %, och av 15-åringar som deltog i Stenbrands studie, rapporterade 6,5% vara tandvårdsrädda, varav flest flickor. Detta visade sig dock vara en lägre siffra jämfört med en norsk studie, enligt den norske opponenten Professor Tiril Willumsen, som själv har stor erfarenhet inom ämnet. Är vi bättre på att ta hand om och förebygga tandvårdsrädsla i Sverige? blev frågan, som enbart kunde spekuleras över. Jag fann en av Tirils artiklar från den norska tandläkartidningen där Tiril tillsammans med Bergren och Arnrup skrivit om ”Behandlingsmöjligheter vid tandvårdsrädsla hos barn och vuxna”, för den som är intresserad.

Att tandvårdsrädsla är multifaktoriellt är de flesta eniga om, men en enighet var också att det skulle vara svårt med en nollvision av antalet individer med tandvårdsrädsla. Känslan av rädsla är så mycket mer än rädsla för tandvård och det gäller i stället att vi lär oss hantera patienter med rädsla. Självklart ska vi också samtidigt arbeta på ett sätt så inte tandvårdens behandling och bemötande bidrar till rädsla.  Ett barns erfarenhet av smärta inom tandvården, behöver inte vara relaterat till de behandlingar som såsom lagning av tand eller extraktion. Det kan helt enkelt handla om ett för hårt tryck på tandbenet med spegel. Begreppet ”Temperarament” är något nytt och spännande, som också var relaterat till tandvårdsrädsla. Temparament handlar om individens grad av emotionalitet, aktivitet och impulsivitet. Ge mer tid åt bra kvalitetsmässig kommunikation och samtal, där vi tar upp frågan om en eventuell generell rädsla och oro men också attityder till tandvård, är något som Agneta bl a rekommenderar till kliniker inom tandvården.

Grattis till två fina arbete inom ett viktigt område för tandvården!

//Ulrika

Ulrika Lindmark