Kariesförebyggande i fokus med Aida Mulic
Karies är fortfarande en av de största utmaningarna inom tandvården, trots att tandhälsan har förbättrats avsevärt i många länder under de senaste decennierna. En nyligen publicerad översiktsartikel sammanfattas den senaste forskningen om kariesförebyggande och visar tydligt vilka metoder som ger bäst effekt, särskilt för patienter med hög kariesrisk. Kombinationen av klassiska fluoridprodukter, nya kostbaserade tillskott och kliniska behandlingar framstår som mest effektiv. Effekten blir dessutom störst när åtgärderna anpassas efter individen och följs upp kontinuerligt. För att ge en djupare förståelse har vi talat med Aida Mulic från NIOM om forskningen och de viktigaste slutsatserna.
Bild: Aida Mulic Foto: NIOM
Fluorid, kompletterande metoder och framtida möjligheter
För de flesta patienter är regelbunden tandborstning med fluortandkräm tillräcklig. Fluorid är fortfarande det mest väl dokumenterade och effektiva skyddet mot karies, och för majoriteten av befolkningen fungerar daglig användning som en stabil grund i kariesförebyggandet. För vissa grupper, exempelvis äldre med exponerade rotytor, personer med låg salivproduktion eller patienter med hög kariesaktivitet, kan denna basåtgärd vara otillräcklig. Här blir fluortandkräm med hög koncentration avgörande. Studier visar tydligt att högre doser fluorid ger starkare skydd – ett enkelt men kraftfullt verktyg som kan göra stor skillnad för de patienter som behöver det mest.
– Balansen mellan att ge höga fluoriddoser till riskgrupper och att undvika överanvändning i befolkningen i stort är viktig inom tandvården. Å ena sidan är fluorid ett mycket effektivt verktyg mot karies, men å andra sidan måste man undvika möjliga biverkningar vid överanvändning, såsom dental fluoros. Det är viktigt att informera patienterna om korrekt användning, säger Aida Mulic.
– För riskpatienter, som till exempel de med låg salivproduktion, dålig munhygien eller högt sockerintag, kan specifika fluoridbehandlingar som gel, lack, sköljning eller tabletter vara mycket effektiva för att stärka emaljen och minska kariesrisken. För dessa patienter överväger fördelarna med högdosfluorid risken för biverkningar. För befolkningen i stort är vanlig fluortandkräm (1000–1500 ppm) tillräcklig, och vattenfluoridering kan även minska karies på befolkningsnivå utan risk för överdosering.
Tandborstning är dock bara början. Hembaserade metoder kan spela en viktig roll. Fluorsköljningar ger extra skydd för både äldre och barn (över 12 år) med ökad risk. Fluortabletter kan vara ett alternativ för patienter med reducerad salivproduktion, medan fluorgel i individuella skenor kan riktas mot patienter med hög kariesaktivitet eller nedsatt motorik. Även om forskningen på dessa metoder är begränsad, visar flera studier en tydlig effekt, särskilt för riskgrupper.
Samtidigt växer intresset för nya sätt att angripa problemet på. Probiotika och prebiotika framhålls som potentiella framtida verktyg. Genom att påverka bakteriefloran i munnen kan dessa tillskott bidra till en mer balanserad miljö. Ett exempel är arginin som tillsätts i tandkräm, vilket kan främja en hälsosammare biofilm och därigenom minska kariesrisken. Även om forskningsunderlaget fortfarande är tidigt, visar resultaten en intressant utveckling som kan komma att komplettera etablerade fluoridstrategier.
Kliniska åtgärder och patientens roll
På kliniken finns redan en rad väl beprövade metoder. Fluorlack har en stark evidensbas och kan ge tydliga kariesreducerande effekter när det appliceras regelbundet på riskpatienter. Silverdiaminfluorid (SDF) har också fått ökad uppmärksamhet. Med sin kombination av antibakteriell verkan och remineraliserande egenskaper är det ett effektivt alternativ, särskilt för barn och äldre med hög kariesaktivitet. Mikrosinvasiva metoder som fissurförsegling och infiltration kan dessutom skydda de mest utsatta ytorna. När förseglingen är intakt kan kariesrisken minskas.
Men behandlingar i tandläkarstolen är inte tillräckliga. Patientens egna rutiner och motivation är helt avgörande för långsiktig framgång. Först när evidensbaserade behandlingar kombineras med tydlig information och individanpassad vägledning blir effekten varaktig.
– Det finns många individuella faktorer som måste bedömas tillsammans för att få en helhetsbild av patientens risk. Studier visar att tidigare karieserfarenhet är en av de starkaste indikatorerna för framtida kariesrisk. I praktiken är det ofta en kombination av flera faktorer: tidigare karies, munhygien och plack, kostvanor, salivmängd och kvalitet, regelbunden användning av fluorid, sociala och beteendemässiga faktorer samt genetiska och medicinska förhållanden.
– Det är också viktigt att fokusera på metoder som skapar varaktiga förändringar i patientens dagliga vanor. Genom att kombinera dessa metoder och anpassa dem efter patientens individuella behov kan man uppnå långvariga beteendeförändringar och bättre kontroll över kariesrisken. Patienten måste känna sig motiverad att ändra sina vanor, och motiverande samtal kan stärka denna motivation. Tydlig, praktisk information om sambandet mellan kost, munhygien, fluorid och karies, gärna med visuella hjälpmedel och individuellt anpassade råd, gör det lättare för patienten att fatta informerade beslut. Gradvis införande av förändringar, regelbunden uppföljning och stöd, samt i vissa fall belöningssystem, kan ytterligare underlätta implementeringen. Professionella fluoridbehandlingar och individuell uppföljning ger dessutom patienten ett extra incitament att hålla sig motiverad och följa upp behandlingen.
– Tandvården spelar en viktig roll i att nå och stödja särskilt utsatta grupper, såsom personer med låg socioekonomisk status, äldre, personer med funktionsnedsättningar eller de med hög kariesrisk. För att effektivt möta dessa grupper krävs både individuella tillvägagångssätt och systematiska åtgärder. Detta inkluderar tidig identifiering och riskbedömning, individuell anpassning av behandlingar, tvärprofessionellt samarbete, utbildning och motivation samt kontinuerlig uppföljning. Genom att anpassa informationen så att den är praktisk och lättförståelig, använda motiverande samtal och empatisk kommunikation, samt ge extra stöd och uppföljning, kan tandvården bidra till att dessa grupper uppnår bättre munhygien över tid.
För riskpatienter är det särskilt viktigt att tandvården skräddarsyr strategierna så att professionella behandlingar och förebyggande egenvård kompletterar varandra. På detta sätt kan sjukdomsutvecklingen bromsas och i många fall helt förhindras.
– Jag tror att kariesförebyggande i framtiden kommer att utvecklas vidare inom redan etablerade forskningsområden och metoder, med större fokus på individanpassning, teknologi och helhetsperspektiv. Forskning på biofilm och munhålans mikrobiom kan leda till probiotiska behandlingar eller bakteriehämmande produkter som skyddar tänderna. Salivbehandlingar kan stärka salivets naturliga skydd, och fluoridfria remineraliseringsteknologier som kalcium-, fosfat- eller hydroxiapatitbaserade behandlingar kan komplettera fluoridstrategier. Genetiska tester och biomarkörer kan möjliggöra personaliserad kariesförebyggande, medan AI och digitala verktyg kan stödja tidig diagnostik, behandlingsplanering och beteendeförändringar. Ytterligare forskning på hållbara och vävnadsvänliga dentala material, samt folkhälsoinsatser och tvärprofessionellt samarbete, kommer också att vara centralt för att förebygga karies i framtiden.
