En snygg röd permobil står utanför
På väg till föreläsningssalen stannar vi och hälsar på Asta (vi kallar henne så). Henne kan de amerikanska studenterna träffa, för hon kan prata engelska, sa föreståndaren.
Föreståndaren för äldreboendet visar först var vi ska ha vårt föredrag. På vägen dit stannar vi för att hälsa på Asta, en pigg senior alert dam som visade sig vara 99,5 år (halvår är viktigt). Fantastiskt härlig upplevelse i sig! Vi (jag och kollega) kommer dit för att berätta om oral hälsa och åldrande samt det pågående forskningsprojekt som vi genomför på boendet vi är på. Det är studenter, lärare och forskare både från Sverige och USA som läser kursen ”Aging in a welfare state” på Hälsohögskolan som skall lyssna samt få ett studiebesök på boendet. Vi har bjudits in för att få prata om munnen i detta sammanhang, visst är det härligt! (Lite som en revansch för att vi fick ställa in föredraget på Elmia Äldre tidigare i vår, se tidigare inlägg.) Nu satt det ca 20 studenter och forskare som är experter inom området åldrande och de verkade riktigt intresserade av munnens betydelse och vikten av dagligt stöd från omsorgspersonal avseende munvård för äldre i särskilt boende.
Projektet pågår, så vi hade inga resultat att presentera, men upplägget som syftar till att ge dagligt stöd till personal för att underlätta deras arbete med omsorg kring munhälsan, upplevdes mycket positivt, och som den amerikanska delegationen inte kände till så mycket om. Att mycket av stöd till munhälsan/munvård samt även delar inom äldreomsorgen finansieras genom skatter, kändes ju speciellt intressant att diskutera med tanke på valdebatten i USA också. Alla ville flytta hit efter allt de fått höra under de veckor kursen pågått. Visst har vi det bra i Sverige, vi ska inte klaga.
Efter den intressanta diskussionen fick vi då träffa Asta som berättade att hon hade det lika bra som drottning Silvia. Boende, serverad mat och full service med massa kompetent personal. Enda skillnaden var kanske storleken på boendet, men vem behöver en massa extra rum, säger hon och skrattar. Utanför en annan helt ny lägenhet, där Arne (kallar jag honom) bor står en underbar röd lysande permobil. En sån vill jag också ha….men inte riktigt än…….
Jag lånar Astas avslutade råd till oss för en välmående framtid (som hon alltid lovat sig själv att vara inför varje nyår);
– ”Va bra för varandra”!
//Ulrika
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
