Fruktkorgar inte enda friskfaktorn på arbetsplatsen
Fokusera på faktorer och resurser som triggar att vi mår bra på arbetet! I tider med förändringar av både personalresurser och befolkningens behov av tandvård är detta värdefullt att investera i.
Som tidigare har rapporterats i bl a tandläkartidningen, stävar man på många håll i landet att ha lika eller fler antal tandhygienister i förhållande till tandläkare på klinikerna. Framför allt är syftet att rusta för att möta framtida behov av tandvård, prevention och hälsofrämjande arbete, där tandhygienisten förväntas få en större roll. Detta känns ju positivt, men räcker det med att öka antalet tandhygienister? En kommande studie (ej ännu publicerad), visar signaler på att framför allt tandläkare, men även tandhygienister och tandsköterskor som arbetar på kliniker med lika eller fler antal tandhygienister i förhållande till tandläkare mår sämre, både fysiskt och psykosocialt. Hur kan det vara så? Detta arbetsätt är ju något vi anser positivt (många av oss i alla fall). Resultatet bekräftas när jag pratar med kollegor i verksamheten tyvärr. I en parallell studie med samma ingående personal, visar att viktiga resurser för en positiv upplevelse av sin arbetsmiljö (oavsett typ av klink), sk friskfaktorer, är bl a känslan av autonomi, meningsfullhet, delaktighet i beslut, tillräcklig tid till planerat arbete, tillfredställd med sina arbetsuppgifter, få arbeta med uppgifter som man är utbildad till mm. Är det då så att en omfördelning av personalförhållanden inte rimmar med hur innehållet i arbetet är strukturerat? En omfördelning till fler tandhygienister, borde också betyda att strategier ändras och blir tydliga för hela teamet. Teamtandvård nämns ofta i detta samanhang, men vad är innebörden av det? Att vara fler tandhygienister är en grund, men kräver förmodligen något mer. En ny struktur på arbetsplatsen bör ju också bygga på delaktighet, support och stöd. Om detta saknas, kan det förmodligen leda till en otrygg situation och kanske en arbetsbelastning och förvirring snarare än arbetsglädje och arbetstillfredställelse.
Att öka antalet tandhygieniser på klinikerna anser jag är positivt, men kanske är det inte enda lösningen i syfte att möta befolkningens behov av stöd från tandvården. En tydlig strategi för hela tandvårdsteamet där hänsyn tas till arbetsmijörelaterade friskfaktorer borde vara viktigt i detta sammanhang. Ett verktyg som kan rekommenderas (som också använts i nämnd studie) är WEMS (Work Experience Measurement Scale) som mäter upplevelser av arbete och arbetssituation utifrån ett salutogent perspektiv. Det tillsammans med SHIS (mäter hälsa) kan också användas som dialogverktyg i arbete med en hälsofrämjande arbetsplats. Vill också passa på att tipsa om Arbets- och Miljömedicinbloggen.
Så, friskfaktorer på arbetsplatsen handlar förmodligen inte bara om fruktkorgar, även om detta självklart också är positivt i vardagen 😉
Ha dé skönt i vårsolen!
//Ulrika
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
