Ingen vill ju krascha
Att gå från novis till professionell inom ett yrke är som att lära sig flyga, tänkte jag när dottern berättade om sina upplevelser vid de första flyglektionerna.
”Du måste titta upp och se den vackra utsikten…. och…..det kan dyka upp andra flygplan som du måste hålla koll på”, sa flygläraren. Dottern är ännu så länge på novisstadiet, och har fullt fokus på instrumentbrädan och nosen på flygplanet, så någon omgivning är svårt att hinna med. Ju mer flygfärdig hon blir, desto mer av omgivningen uppmärksammar hon och kan till och med njuta av upplevelsen. Omgivningsfaktorer påverkar hennes flygplan och även utfallet av själva flygningen. Det gäller att ha koll, ingen vill ju krascha!!
Våra studenter ser också till en början enbart tänder. De räknar antal tänder, fyllningar, mäter fickor och registrerar karies. Deras resa från novis till professionell är som att lära sig flyga. Från fokus på tanden till förmåga att förstå yttre påverkan på munhälsan och vice versa. Från beroende till självständighet. I ett flygplan finns dubbelkommando. Läraren släpper sina spakar allt eftersom eleven blir flygsäker. Vi som redan är professionella måste hålla i spakarna till en början innan studenten blir helt flygfärdig. För en del studenter måste vi hålla fast vid ”lärarspakarna” lite längre för att inte krascha, för andra kan vi släppa lite tidigare. En del fortsätter på långresor, andra ägnar sig åt start och landningar för att upprätthålla sin kunskap. Men det är ju detta som är tjusningen med att vara ”flyglärare”…….att njuta av hela och ibland olika resor.
Professor D Harrison hade en omdebatterad artikel där han kritiserar kvaliteten på högre utbildning. Han påstår att kraven på kunskap och vetenskaplig förankring har sänkts till förmån för högre genomströmning av antal studenter vilket betyder mer pengar till högskola/universitet. Utan att gå in i den debatten, vill jag ändå säga att, för att undvika kraschlandningar måste tid och resurser värdesättas så att handledare, lärare och forskare kan ges möjlighet att bistå studenterna med kunskap och verktyg till att spaka i en trygg, säker och vetenskaplig miljö tills de själva blir flygfärdiga. Alla vill väl ha medarbetare som kan spaka självständigt och samtidigt njuta av omgivningen, eller hur?!
//Ulrika
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
