Munhälsa och levnadsvanor

Ska vi samtala om levnadsvanor inom tandvården eller är det enbart hälso-och sjukvårdens ansvar? Levnadsvanor påverkar 20% av sjukdomsbördan. Då levnadsvanor också påverkar munhälsan, särskilt mat-och och tobaksvanor, borde det även vara tandvårdens ansvar.

I de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder, anges både tobak- och matvanor som påverbara levnadsvanor. Det är genom rådgivande samtal med och utan uppföljning (tobak) samt kvalificerad rådgivning (matvanor) som är de starkaste rekommendationerna (1-4). Olika nivå av samtal rekommenderas beroende på vilken ålder, målgrupp eller levnadsvaneområde det gäller och i relation till vilken vetenskaplig evidens det finns. Detta visar på att det krävs olika grad av kompetens för att genomföra dessa samtal. Detta ligger i linje med tandvårdens nationella riktlinjer för vuxentandvård (uppdaterade 2013) avseende beteendepåverkande metoder. Detta visar tydligt på att vi måste samverka på olika arenor gällande levnadsvanor. Det pågår  projekt och forskning som visar på samverkan, vilket är mycket positivt. Jag tillsammans med kollegan Malin Stensson själv deltar i två forskningsprojekt som initierats av Professor G. Johansson avseende MoR, matordning på recept där orala hälsan skall studeras i relation till personer med övervikt och personer med schizofreni.  Svenska läkarsällskapet ordnar årliga levnadsvanedagar (senast februari 2014), som kanske skulle vara något som skulle göras gemensamt med tandvården? Ett projekt i Finland ”Smarta familjen”, där fokus är på familjens egna aktiviteter och resurser. Syftet är att stödja positiva utvecklingsprocesser i familjen såsom goda motions- och matvanor, förbygga övervikt, god munhälsa, rökfritt mm. Fann en powerpointpresentation som kan ge en översikt på projektet. Sammanfattningsvis anser jag att det måste läggas mer tid på att personal, gärna tandhygienister, att dels samverka med andra professioner kring levnadsvanor, men också på att ha god kompetens för att samtala om levnadsvanor med patienter. Dessutom behövs mer forskning på resursfokusering snarare än riskfokusering avseende levnadsvanor och hälsa/munhälsa. /Ulrika

Ulrika Lindmark