Folktandvården i Blekinge pressas från två håll – dyrast i landet och brist på tandläkare

Folktandvården i Blekinge har högst kostnad per invånare i landet. Samtidigt har regionen svårt att behålla tandläkare och kapaciteten för vuxentandvård har minskat. Nu riktar facket kritik mot hur tandvården styrs efter en omfattande omorganisation. Regionledningen delar inte bilden av att tandvården har hamnat i skymundan.

Folktandvården i Blekinge befinner sig i ett pressat läge där ekonomi och bemanning förstärker varandra. Enligt uppgifter från Sveriges Radio har Blekinge högst kostnad per invånare av landets folktandvårdsorganisationer. Samtidigt är bristen på tandläkare så stor att verksamheten i hög grad måste prioritera barn, unga och akuta patienter.

Det får konsekvenser för vuxentandvården – och därmed även för Folktandvårdens intäkter.

Enligt Andreas Nilsson, tandläkare inom Folktandvården och förtroendevald för Tjänstetandläkarna, har situationen förvärrats efter regionens senaste omorganisation.

– Vi upplever att vi har blivit allt mer marginaliserade. Det är lite oklart vem som egentligen driver hela tandvårdens frågor långsiktigt. Möjligheten till samverkan har blivit sämre sedan organisationsförändringarna, säger han till Sveriges Radio P4 Blekinge.

Tandvården har fått en annan plats i organisationen

Tidigare var tandvården organiserad som en egen förvaltning med en särskild tandvårdsdirektör. Efter omorganisationen ligger Folktandvården i stället inom divisionen för närsjukvård, tillsammans med bland annat vårdcentraler och barn- och ungdomspsykiatri.

För facket väcker förändringen frågor om vem som har det långsiktiga ansvaret för tandvårdens utveckling.

Regionens hälso- och sjukvårdsdirektör Caroline Magnusson Grahn delar inte bilden.

– Jag har inte fått till mig att de känner sig bortglömda.

Hon hänvisar till att tandvården numera ligger under en divisionschef som ansvarar för att samordna verksamheten.

– Jag har en divisionschef som har tandvården under sig och som är samordnare och håller ihop tandvården.

Enligt Magnusson Grahn har den nya organisationen bara varit på plats i omkring ett halvår och det är därför för tidigt att utvärdera effekterna.

Risk för en ond spiral

Bemanningsproblemen påverkar också möjligheten att utveckla vuxentandvården. När tandläkare saknas måste Folktandvården prioritera barn, unga och patienter med akuta behov, vilket innebär att färre vuxna patienter kan erbjudas behandling.

Andreas Nilsson menar att detta riskerar att skapa en självförstärkande spiral. Folktandvården rekryterar nyutexaminerade tandläkare, men när vuxenpatienterna är för få får de begränsade möjligheter att bygga klinisk erfarenhet, bland annat inom mer avancerade behandlingar som rotbehandlingar.

Det kan göra det svårare att behålla tandläkarna. När de lämnar minskar kapaciteten ytterligare, vilket i sin tur leder till färre vuxenpatienter och lägre intäkter.

– Det är viktigt att göra skillnad jämfört med hälso- och sjukvården. Tandvården är till stor del intäktsfinansierad, och det är vuxentandvårdsintäkterna som finansierar en stor del av verksamheten, säger Andreas Nilsson.

För Tjänstetandläkarna handlar problemen därför inte bara om antalet tandläkare, utan också om hur tandvården organiseras och hur långsiktiga utvecklingsfrågor drivs. När tandvården tidigare hade en egen förvaltning fanns enligt fackets bild en tydligare organisation kring de specifika tandvårdsfrågorna.

Ekonomin både problem och lösning

Situationen illustrerar en särskild utmaning för Folktandvården. När bemanningen minskar begränsas patientkapaciteten. När färre patienter behandlas minskar samtidigt intäkterna, vilket kan göra det svårare att skapa attraktiva förutsättningar för rekrytering och utveckling.

Frågan för Blekinge blir därför inte bara hur regionen ska rekrytera fler tandläkare, utan också hur man ska behålla dem och samtidigt bygga upp vuxentandvården.

Regionledningen menar att den nya organisationen ännu är för färsk för att bedömas.

– Den omorganisationen har vi gjort för ett halvår sedan, så det är för tidigt att utvärdera, säger Caroline Magnusson Grahn.

På frågan om varför tandläkarna ändå upplever att de har hamnat i skymundan svarar hon:

– Det kan jag inte svara på, för jag har inte fått till mig att de känner sig bortglömda eller att vi inte tar itu med utvecklingsfrågorna. De har en divisionschef där och sedan är det kopplat verksamhetschefer till henne. Det är viktigt att det förs upp i linjen så att vi kan jobba med det.