Folktandvården i Blekinge pressas från två håll – dyrast i landet och brist på tandläkare

Folktandvården i Blekinge har högst kostnad per invånare i landet. Samtidigt har regionen svårt att behålla tandläkare och kapaciteten för vuxentandvård har minskat. Nu riktar facket kritik mot hur tandvården styrs efter en omfattande omorganisation. Regionledningen delar inte bilden av att tandvården har hamnat i skymundan.

Folktandvården i Blekinge befinner sig i ett läge där ekonomin och bemanningen förstärker varandra. Verksamheten har enligt uppgifter från Sveriges Radio högst kostnad per invånare av landets folktandvårdsorganisationer. Samtidigt är bristen på tandläkare så omfattande att verksamheten i stor utsträckning tvingas prioritera barn, unga och akuta patienter.

Det får också konsekvenser för vuxentandvården, och därmed för Folktandvårdens intäkter.

Enligt Andreas Nilsson, tandläkare inom Folktandvården och förtroendevald för Tjänstetandläkarna, har situationen förvärrats efter regionens senaste omorganisation.

– Vi upplever att vi har blivit allt mer marginaliserade. Det är lite oklart vem som egentligen driver hela tandvårdens frågor långsiktigt. Möjligheten till samverkan har blivit sämre sedan organisationsförändringarna, säger han till Sveriges Radio P4 Blekinge.

Tandvården har fått en annan plats i organisationen

Tidigare var tandvården organiserad som en egen förvaltning med en särskild tandvårdsdirektör. Efter omorganisationen ligger Folktandvården i stället inom divisionen för närsjukvård, tillsammans med bland annat vårdcentraler och barn- och ungdomspsykiatri. För facket väcker förändringen frågor om vem som har det långsiktiga ansvaret för tandvårdens utveckling.

Regionens hälso- och sjukvårdsdirektör Caroline Magnusson Grahn delar inte den bilden.

– Jag har inte fått till mig att de känner sig bortglömda.

Hon hänvisar till att tandvården numera ligger under en divisionschef som har ansvar för att samordna verksamheten.

– Jag har en divisionschef som har tandvården under sig och som är samordnare och håller ihop tandvården.

Enligt Magnusson Grahn har den nya organisationen bara varit på plats i omkring ett halvår och det är därför för tidigt att utvärdera effekterna.

Bemanningssituationen är samtidigt ett konkret problem. När det inte finns tillräckligt många tandläkare tvingas Folktandvården prioritera de patienter som verksamheten har ett särskilt ansvar att ta hand om. Det innebär framför allt barn och unga samt patienter med akuta behov. Konsekvensen blir att färre vuxna patienter kan erbjudas behandling. Det skapar i sin tur ett ekonomiskt problem.

En ond spiral

Enligt Andréas Nilsson riskerar situationen att utvecklas till en självförstärkande spiral. Folktandvården rekryterar nyutexaminerade tandläkare, men när vuxenpatienterna är för få får de nya tandläkarna begränsade möjligheter att bygga upp sin kliniska erfarenhet. Det gäller bland annat mer avancerade behandlingar som rotbehandlingar.

Om de kliniska möjligheterna inte finns kan det bli svårt att behålla tandläkarna. När de sedan lämnar minskar kapaciteten ytterligare. Resultatet blir färre vuxenpatienter, lägre intäkter och ännu sämre förutsättningar att bygga upp verksamheten.

– Det är viktigt att göra skillnad jämfört med hälso- och sjukvården. Tandvården är till stor del intäktsfinansierad, och det är vuxentandvårdsintäkterna som finansierar en stor del av verksamheten, säger Andreas Nilsson.

För Tjänstetandläkarna handlar problemen därför inte enbart om antalet tandläkare. Fackets kritik omfattar också hur tandvården är organiserad och hur långsiktiga utvecklingsfrågor drivs inom regionen. När tandvården tidigare hade en egen förvaltning fanns enligt fackets bild en tydligare organisation kring tandvårdens specifika frågor. I den nya strukturen ska tandvården konkurrera om uppmärksamhet med flera andra verksamhetsområden inom närsjukvården.

Regionledningen menar däremot att det finns en tydlig ansvarskedja.

Divisionschefen Maria A. Hillbert uppger i en kommentar att hon uppfattar att tandvården har en tydlig struktur, men att den nya organisationen behöver få tid att sätta sig. Hon betonar också att medarbetarna behöver vara delaktiga i utvecklingsarbetet.

Ekonomin är en del av problemet – men också en del av lösningen

Situationen i Blekinge illustrerar en särskild utmaning för Folktandvården. När bemanningen minskar begränsas möjligheten att ta emot patienter. När färre patienter behandlas minskar samtidigt intäkterna. Det kan göra det svårare att skapa attraktiva förutsättningar för rekrytering och utveckling. Samtidigt kvarstår kostnaderna för organisation, lokaler och personal. Det gör att en verksamhet kan hamna i ett läge där hög kostnad per invånare kombineras med låg klinisk kapacitet.

Frågan för Blekinge blir därför inte bara hur regionen ska rekrytera fler tandläkare, utan också hur man ska skapa förutsättningar för att behålla dem och samtidigt bygga upp vuxentandvården. Regionledningen menar att den nya organisationen ännu är för färsk för att bedömas.

– Den omorganisationen har vi gjort för ett halvår sedan, så det är för tidigt att utvärdera, säger Caroline Magnusson Grahn.

På frågan om varför tandläkarna ändå upplever att de har hamnat i skymundan svarar hon:

– Det kan jag inte svara på, för jag har inte fått till mig att de känner sig bortglömda eller att vi inte tar itu med utvecklingsfrågorna. De har en divisionschef där och sedan är det kopplat verksamhetschefer till henne. Det är viktigt att det förs upp i linjen så att vi kan jobba med det.