Osäkerheter i Tiotandvården
Efter sju sorger och åtta bedrövelser är Tiotandvården nu sjösatt. Den är tydlig och reglerande i många avseenden. I andra avseenden är den vag och osäker. Dental24 har identifierat fyra frågetecken.
Tandläkare, särskilt privata, har haft många invändningar mot den nya reformen. Det är tydligt att regeringen haft bråttom att införa den. Det blir barnsjukdomar, det är de flesta överens om. ”Bra för patienter, men i glesbygden finns ju inga tandläkare att gå till”, är något som ofta hörs. En annan farhåga är att myndigheterna inte har IT-kapacitet eller resurser åt de nya komplicerade systemen. Det lär bli förseningar. Flera tandläkare som Dental24 pratat med, undviker att diskutera reformen. Diskussionsklimatet är hätskt. Reformen kan komma att leda till ökade inkomster för somliga. Desto fler tycks räkna med minskade intäkter. Bortsett från reformens följder finns det områden i reformens utformning som fortfarande är oklara.
Blir det verkligen tio procents egenkostnad framöver?
Reformen fick namnet Tiotandvård när den presenterades hösten 2024. När regeringen lade fram propositionen den 2 oktober 2025 fanns inte termen Tiotandvård med. Det kan bero på att regeringen inte vill binda sig till procentsatsen tio. De vill ha manöverutrymmet, tror Anders Jonsson, cheftandläkare på Praktikertjänst.
– Regeringen vill ju inte att det ska kallas för Tiotandvård. Skrivningen är ju sådan att regeringen – eller den myndighet regeringen ger i uppdrag – ska kunna göra justeringar i förordningen avseende vilken patientgrupp som ingår. Det vill säga att regeringen inte ska behöva gå till riksdagen för att ändra åldersgränsen från 67 till 50, exempelvis. Man vill heller inte behöva gå till riksdagen för att ändra subventionsgrad eller annat innehåll
– Jag ser det som en “slideboard” som regeringen har. Regeringen kan titta på vilket utfall det blir: “Oj, det kostar alldeles för mycket pengar! Då får vi sänka subventionsgraden”. Något år senare kanske det låter annorlunda: “Oj, det är ju visst valår, ja då kanske vi behöver gasa på med lite fler patientgrupper”. Man blir lite cyniskt när man har varit med ett tag.
Hur utformas det regionala stödet?
Ett regionalt stöd i form av ett kommuntypstillägg var en grundpelare i reformen när den presenterades. Strax före ”proppen” lanserades i november drogs tillägget in. Under julhelgen meddelade socialminister Jakob Forssmed att tillägget formellt införs vid årskiftet, men att tandläkare får ansöka om det retroaktivt.
En politiskt sakkunnig hos socialminister Jakob Forssmed meddelade följande:
”Utredningens förslag behöver justeras för att säkerställa att förslaget är förenligt med EU:s regler om statligt stöd. Risken är annars att vårdgivarna blir skyldiga att betala tillbaka utbetalat stöd och därutöver även ränta, för att återställa konkurrensen på marknaden. Förslaget bereds fortfarande inom Regeringskansliet och ett modifierat förslag kommer att remitteras inom kort för planerat ikraftträdande under 2026. Regeringens ambition är att utforma kommuntypstillägget till vårdgivarna så nära utredningens förslag som möjligt. Regeringen kommer att följa utvecklingen noga.”
Stödet införs alltså i någon form under 2026. Tandläkare kan ansöka om bidraget retroaktivt så långt tillbaka som 1 januari 2026.
Det ursprungliga förslaget gav ett tillägg på tio eller tjugo procent av vårdgivarens debitering i landsortskommuner eller blandade kommuner. Tandläkare som Dental24 talat med bedömmer att tillägget blir en dyr affär för staten. Flera kommuner på pendlingsavstånd från Stockholm, Göteborg eller Malmö skulle få ett tillägg på samma nivå – 20 procent – som kommuner i Norrlands inland.
Behandla efter behov men ingen riskbedöming?
Det är brist på tandläkare på många håll i Sverige. Försäkringskassan kräver att patienter behandlas efter behov. Ofta är behovet uppenbart, ibland inte. För att vara säker borde vårdgivare rimligen genomföra en riskbedömning.
Ordet “riskbedömning” förekommer 128 gånger i utredningen om Tiotandvården. Införandet av obligatorisk riskbedömning är utredd och har varit på remiss. Än så länge finns inget skarpt krav att vårdgivaren måste göra en riskbedömning i alla situationer. Det står lite mellan raderna att vårdgivaren ska eller bör göra en riskbedömning, förklarar Pontus Green, VD för journalföretaget Muntra.
– Jag tror att det blir krav på riskbedömda patienter. Man behöver riskbedöma. Idag säger man att tandläkaren ska kalla utifrån vårdsbehov. Och det kräver en riskbedömning.
– Jag tror det är för att kliniker inte ska boka bort 67-plussare för att de blir mindre lönsamma, och istället boka in patienter de kan ta mer betalt av.
Riskbedömning blir en administrativt tung process. Tandläkare måste fylla i en stor mängd uppgifter. Green och Muntra har lanserat en tjänst som riskbedömer och administrerar automatiskt.
– Det är därför vi tror att den enda lösningen vi har för varje tandklinik är att man bör hitta sätt att automatisera och förenkla de här flödena i vardagen.
Enligt en tandläkare i Västsverige, borde ett nationellt riskbedömningssystem tagits fram för länge sedan. Det hade gjort reformen mer rättvis. Då hade man säkert fått med sig tandläkarna på ett annat sätt. Drastiskt uttryckt, kan nu en 67-åring med trygg ekonomi använda pengarna till blekning istället. En mindre bemedlad 65-årig patient, med dålig tandhälsa, får fortfarande tigga pengar hos socialen. En annan ”elefant i rummet” är det faktum att riskbedömning kräver undersökning av patienten. Men åt det finns inte resurser.
Ska vårdgivare ansvara för att det finns tandläkare åt alla?
Tiotandvården kommer att locka patienter i massor till tandvården. Enligt ett scenario upp till 150 000 nya patienter. Finns det resurser att ta emot dem? Och vems är i så fall felet om det inte går att ta emot dem?
Socialminister Forssmed anser att tandvården inte är en ”fungerande marknad”. I propositionen fastslår regeringen att: ”Tandvårdens kapacitet är starkt begränsad i delar av landet … det är väsentligt att tandvården i dessa delar av landet stimuleras.” Det står vidare att ”Regeringen [menar] att vårdgivare över hela landet behöver ta ett gemensamt ansvar för att omhänderta de patienter som inte har tillgång till tandvård i sin närhet”.
Detta har fått vissa tandläkare att undra: Vems är ansvaret om det skulle fattas tandläkare?
– Om det nu blir så att massor av patienter uppsöker tandvården och där finns ingen tandläkare, då blir det ju en politisk dimension på det. I propositionen så har man ju friskrivit sig lite där. Det är ju att göra det väldigt enkelt för sig, säger Anders Jonsson.
En privat tandläkare som Dental24 varit i kontakt med, anser att det är statens ansvar att organisera tandvårdsutbildningarna i Sverige. Idag hamnar majoriteten av nya tandläkare i storstäderna.
– Två års obligatorisk AT-tjänstgöring – likt den i sjukvården – där behov finns. Det hade löst många problem. Ingen tandvårdskedja vill sätta en klinik i Burträsk. Tyvärr. Staten kunde satt ned foten där lite, vad gäller resursfördelning. Det är inte så lätt att lösa de problemen.
Tidigare artiklar om Tiotandvården
Missnöje på plats när Tiotandvårdsreformen fick riksdagens ja >>
Vital svensk tandteknik under Tiotandvården: Försiktig optimism >>
