Tiotandvården – en möjlighet?
Det råder ingen tvekan om att införandet av Tiotandvården innebär omfattande förändringar för svensk tandvård. Reformen påverkar både hur resurser fördelas och vilka patientgrupper som prioriteras – med konsekvenser som förtjänar en mer nyanserad diskussion än den som förs i dag.
Behovsstyrd tandvård
En av de mest centrala förändringarna är att patienternas faktiska vårdbehov i högre grad ska styra resursfördelningen. Ambitionen är att optimera användningen av tandvårdens resurser och minska så kallad överkonsumtion, där patienter med små eller inga vårdbehov fortfarande regelbundet besöker tandvården men olika ofta, beroende på behov.
Omfördelning av resurser – från unga till äldre
Den fria tandvården för 19–23-åringar upphörde den 1 januari 2026 och har ersatts av ett förhöjt allmänt tandvårdsbidrag (ATB) på 600 kronor per år. Reformen berör närmare 600 000 personer och ligger i linje med förslag från två omfattande tandvårdsutredningar, genomförda på uppdrag av både tidigare socialdemokratiska/gröna och den nuvarande borgerliga regering.
Om dessa patienter väljer att besöka tandvården vartannat eller vart tredje år – vilket redan är fallet för många – i stället för årligen, innebär det betydande besparingar för tandvården, framför allt tidsmässigt. Samtidigt blir patientkostnaden för en basundersökning i praktiken mycket låg eller ingen alls, eftersom ATB kan sparas i två år och därmed uppgå till 1 200 kronor vartannat år. Detta faktum nämns sällan i den allmänna debatten, vare sig av media, politiker eller andra opinionsbildare.
En möjlighet för Folktandvården att ställa om?
En naturlig följd av reformen är att yngre patienter, som generellt har mindre vårdbehov, kommer att besöka tandvården – och då särskilt Folktandvården – mer sällan än tidigare. På plussidan innebär detta en möjlighet till bättre resursutnyttjande. I bästa fall kan det leda till ökad tillgänglighet för äldre och mer vårdkrävande patienter samt bidra till att minska dagens köer inom tandvården.
För Folktandvårdens medarbetare kan omställningen dessutom innebära ett tydligare fokus på patienter med större behandlingsbehov. Ett bredare och mer avancerat behandlingspanorama kan göra arbetet mer stimulerande och utvecklande. På längre sikt kan detta bidra till bättre utnyttjande av befintlig kompetens, ökad motivation, minskad personalomsättning och därmed ytterligare förbättrad tillgänglighet – inte minst i regioner utanför storstäderna.
Reformens effekter
På kort sikt innebär den senaste tandvårdsreformen knappast någon besparing för staten på bekostnad av de unga, även om man ibland får det intrycket av den dagliga debatten.
Tvärtom beräknas de offentliga kostnaderna öka med cirka 3,4 miljarder kronor per år. Samtidigt innebär reformen minskade kostnader och, förhoppningsvis, en förbättrad livskvalitet för dagens äldre befolkning (67+).
Frågan är om tandvården fullt ut tar tillvara de möjligheter som denna omställning faktiskt erbjuder?
/Per Ahlberg
Grundare och ansvarig utgivare för Dental24
Relaterat
