Det är upplevelsen som räknas
Idag handlar det om något helt annat än odontologi. Det handlar om två fullständigt olika upplevelser av att åka tåg mellan Stockholm och Göteborg och hur företagen bakom tänker, ger service och i ett fall: mervärde.
Om man upplever att man fått mer för sina pengar än man betalt för tycker man det är billigt. Om man upplever att man fått mindre än man betalt för känns det dyrt.
I ingetdera fallet hör den upplevda känslan med mängden pengar att göra! Visst är det intressant och något att bära med sig i sin dagliga gärning.
Förra söndagen var jag med om en av de största positiva upplevelser jag haft i Sverige. Jag drar fortfarande på smilbanden och blir varm inombords när jag tänker på det.
Tänk nytt!
Jag hade varit i Stockholm och föreläst och skulle med tåg till Göteborg. Jag ville åka hem omkring klockan 1600 och Blå Tåget hade en avgång som passade precis.
När jag kom ut på perrongen var det folksamling och idel glada miner. En orkester spelade och jag lotsade mig fram för att se vad det var för musikanter.
Klädda i gamla uniformer, jag tror det var Svea Livgardes, var det två trombonister, två trumpetare, bastuba, horn och trumslagare. När jag kom spelade de som bäst Bohus Bataljon. Därefter följde ett antal klassiska ”brunnsmusik”-stycken. Vilken upplevelse och vilken stämning!
Tåget kom in till stationen (i tid!) och konduktören, en oerhört gemytlig man iklädd fläckfri uniform, hälsade alla välkomna.
Vagnarna är från 60-talet, renoverade till toppskick. Bl.a. finns det i en del av vagnar de där mysiga kupéerna. T.o.m. toaletterna är rena. Allt är fräscht.
Jag lade jackan på min bokade stol och gick in i restaurangvagnen där man kan få en trerätters måltid serverad på vita linnedukar och med brutna servetter. Utmärkt vin saknas inte heller.
Efter måltiden sökte jag mig in i pianobaren. Ja, det är sant, det finns en sådan. En förstklassig pianist spelade (han spelar förresten om några veckor i New York!). Repertoaren var bred och passade verkligen alla åldrar, även små barn. Efter en stund delade han ut några allsångshäften. Jag tänkte att nu kommer det nog att bli pinsamt, vi är ju i Sverige, men oj så fel jag hade.
Tack vare pianistens härliga stil och hur han bjöd på sig själv (iklädd mörk kostym med svart fluga och t.o.m. putsade skor!) började människor strömma till. Sånghäftena tog snabbt slut, men problemet löstes genom att den yngre generationen googlade upp sångtexterna och lät de äldre vara med och läsa på deras skärmar. Vilket tryck, vilken glädje och detta i Sverige på ett tåg!
Ingen ville att vi skulle komma fram till Göteborg.
Säg den glädje som varar i evighet tänkte jag när jag steg av tåget. Återigen hade jag fel. På perrongen står en säckspipsorkester och tar emot oss! Vad sägs, är det sant!?
Hela upplevelsen, förutom mat och dryck, håller i stort sett samma pris som SJ. Gissa om Statens Järnvägar har en ”uppförsbacke”!
Sens moral: tänk nytt! Fortsätter vi att göra det vi alltid har gjort kommer vi att få det vi alltid har fått – i bästa fall.
Några dagar tidigare reste jag med SJ. Det som inte får hända hände… Jag glömde min agenda i stolsfickan framför mig.
Så fort jag märkte det ringde jag till SJ’s växel. De upplyste mig om att de inte kunde hjälpa mig och inte heller koppla samtalet till rätt ställe. Detta var deras telefonväxel som inte kunde koppla!!! Jag fick ett nummer att ringa, där blev jag nummer 38 i kön vill jag minnas. Det tog över en halvtimma innan jag kom fram. Väl framkommen fick jag beskedet att de inte kunde hjälpa mig. Istället fick jag ett nummer till hittegodsavdelningen med beskedet att den redan var stängd. De har bara öppet mellan tolv och sexton. Jag ringde dagen efter, åter placerad i kö, men när jag väl kom fram möttes jag av en mycket trevlig man som upplyste mig om att det tar upp till tio dagar innan borttappade saker hamnar på hittegodsavdelningen – om de gör det.
På fredag har det gått tio dagar och jag ber till högre makter att min agenda kommit till rätta då.
Vad har allt ovan med tandvården att göra? Ja, det får du fundera på till en kommande krönika.
I morgon föreläser jag för c:a 60 personer från tandvården. Jag kommer att berätta om mina erfarenheter från de två tågresorna och företagens inställning till service. Jag hoppas kunna få några kursdeltagare att tänka nya tankar som kan leda till att de får roligare på jobbet, lika roligt som personalen på Blå Tåget syntes ha.
Har man roligt och verkligen trivs på sitt arbete hjälper man fler patienter utan att bli tröttare.
Tills vi möts igen: njut av att ni arbetar inom världens bästa yrke!
Er tillgivne
Gordon M
gordon.meland@gmail.com
Tel 070 21 31 201
Hemsida: www.gordonm.se
PS. Idag arbetar jag företrädesvis som mentor bl.a. via Skype med täta uppföljningar. Ett kostnadseffektivt sätt. Titta in på hemsidan, kanske är det något för dig. DS.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
