Första dagen som leg tandläkare
Efter 40+ år i tandläkarbranschen som kliniker, organisatör, föreläsare mm upplever jag det som en förmån att få dela med mig av kliniska tips, erfarenheter, sanna historier och tankar som kan leda till debatt.
Mycket har hänt sedan december 1970 då jag tog examen och började som assistent hos vår familjetandläkare.
Sköterskan titulerade mig DOKTORN och jag minns tydligt hur obekvämt det kändes och hur jag rodnade lätt. Hon var ju åtminstone 15 år äldre än jag. Hur man skulle tilltala patienterna var också en osäkerhetsfaktor, Du-reformen hade så smått börjat breda ut sig.
Första patienten var en finlandssvensk kvinna, av det rätta virket, som önskade få +8 (som det hette på den tiden) utan sådant där trams som bedövning! Min principal sa: ”Du har ju högaktuella kunskaper så jag lämnar er och går på lunch”! Han gjorde så och där stod jag och funderade på val av tång. Min erfarna sköterska kom till min undsättning med en tång i handen, räckte över den till mig med kommentaren ”den här brukar fungera bra”.
Tanden satt bergfast, patienten satt iskallt och gapade medan jag var dysvett inte minst av tanken på att hon inte var bedövad. Efter ett stund av fruktlösa försök gav jag upp med tången och tog fram en hävel. Nu skulle det säkert ordna sig. Ett kraftigt tag i häveln, ett bestämt vrid på skaftet, ett litet knakande och se där kom tanden……med tuber! Valsalvas prov bekräftade det värsta – hål rakt upp i sinus. Goda råd var dyra. På oralkirurgen hade jag fått lära mig att vid sinuskommunikation gällde det att sy tätt. Sagt och gjort, nål och tråd plockades fram men innan jag kund börja sy (obs inte suturera) fick jag gå ut i sterilen och köra huvudet mellan knäna stående för att undvika att svimma. Det fick jag göra tre gånger till innan allt var över. Jag mobiliserade vävnaden, sydde ihop ungefär som jag lärt mig laga strumpor i det militära, rullade sedan ihop vävnaden till en liten ”korv” och sydde en vända till. Tätt blev det.
Patienten reste sig ur stolen, till synes oberörd, fick med sig en påse Kåvepenin och tid för ett återbesök.
Min första tanke när patienten stängt dörren utifrån var: Gode Gud, låt det gå tre månader så att jag inte känner mig så handfallen!
Jag lärde mig en sak redan på min första patientbehandling min första dag som legitimerad tandläkare: Var försiktig när du använder hävel på överkäksåttor!
Kommentera gärna nedan.
Gordon Meland
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.