Systematisk screening hos tandläkaren ökar chanserna för upptäckt av högt blodtryck, osteoporos och cancer
Som tandläkare har vi fantastiska möjligheter att inte bara bidra till befolkningens tandhälsa utan också till den allmänna hälsan. Till oss kommer stora delar av invånarna regelbundet för att bli undersökta med avseende på sin munhälsa. Tänk om vi samarbetade med sjukvården i ett bredare perspektiv.
Hur mycket lidande och sjukdom skulle inte kunna undvikas om vi samarbetade profylaktiskt genom att systematiskt screena våra patienter med avseende på t.ex. blodtryck, blodsocker och osteoporos.
Krönikan
För några dagar sedan kom en inbjudan från kollega Annika Skoglund till mig att delta i ett nätverk för läkare och tandläkare. Målsättningen är att utveckla ett samarbete där gemensamma problem diskuteras. Man planerar symposier avseende samband mellan hjärtsjukdomar och odontologiska sjukdomar, diabetes, bifosfonater, bristsjukdomar, antibiotikaanvändning m m.
Att bli inbjuden gladde mig mycket!
År 1977 då jag första gången besökte den person som kom att bli min mentor och som fortfarande är min mentor, Dr Omer Reed D.D.S. i Phoenix Arizona, visade han mig hur man vid hans mottagning systematiskt screenade alla revisionspatienter med avseende på högt blodtryck. Dessutom genomfördes en ”cancerkontroll” på samtliga revisionspatienter enligt American Cancer Society´s rekommendation för huvud och hals. Vid samma tillfälle passade man på att titta på ansikte, öron, nacke och handryggar för att se om det förelåg någon hudförändring (Arizona är en stat med mycket solsken…).
Först reagerade jag med tvivel och förundran och ifrågasatte Dr Reeds rutiner. Skulle vi tandläkare verkligen ge oss in på läkarnas område? Till svar fick jag att: ”Vi ställer aldrig några diagnoser. Ser vi något vi upplever avvikande, skriver vi en remiss eller uppmanar patienten att kontakta en läkare. Patienterna kommer regelbundet till oss, varför ska vi inte utnyttja möjligheten att bidra till deras hälsa när de ändå sitter hos oss? Är det inte rent av så att vi har en moralisk skyldighet att göra det?”.
Väl hemkommen till mottagningen skaffade min personal och jag oss utbildning och utrustning för att införa samma rutiner till gagn för våra patienter. Jag kan nämna att det under de första åren inte var helt okontroversiellt! En områdesansvarig primärvårdsläkare försökte stoppa mig genom att anmäla mig för sin landstingsledning då jag införde rutinerna på en Folktandvårdsklinik inom hans område.
Gott är att attityden bland läkarna långsamt börjar svänga. Det handlar inte om konkurrens mellan yrkesgrupperna och inte heller att vi försöker ställa diagnos inom områden där vi inte har formell kompetens. Det handlar enbart om våra patienters hälsa. Att gemensamt, tandläkare och läkare, arbeta förebyggande för att minska potentiellt lidande och kostnader för såväl individ som samhälle.
Med ett datorprogram kopplat till tandläkarens OPG eller till den vanliga röntgenapparaten (apikalbilder) kan man spåra tecken på och även manifest benskörhet. Enligt en ortopedläkare innebär varje total höftledsplastik som kan förebyggas en inbesparing för sjukvården på 750.000 kr. Därtill kan vi lägga det inbesparade mänskliga lidandet!
Under de år jag arbetade kliniskt fångade vi upp ett antal fall vars avvikande blodtryck ledde till akutåtgärd vid sjukhuset. Vid ett av tillfällena då jag remitterat en patient kom ett tackbrev från en kardiolog. Han uppskattade att vi uppmärksammat den extrema hypertonin och sänt patienten direkt till akutmottagningen. Några cancrar fann vi också. Hälften slutade glatt tack vare tidig upptäckt. Basalcellscarcinom på för solen utsatta hudpartier är inte heller så ovanliga.
Idag har rutinerna utvecklats vidare. Kollega Magnus Fritzell gör en lysande insats för sina revisionspatienter. Magnus screenar sina patienter för högt blodtryck, diabetes och benskörhet. Det sker i gott samarbete med läkare. För bland annat denna insats och sitt systematiska arbete med utvecklingsverktyget Kaizen erhöll Magnus Fritzell år 2008 Praktikertjänst AB´s utmärkelse Gemma.
I skrivande stund kom ett mail från kollega Fritzell där han berättade att han nyligen sänt en remiss på misstänkt osteoporos hos en 75-årig man. Remissvaret bekräftade misstanken. Patienten hade en etablerad dock ej tidigare upptäckt osteoporos med kotkompressioner. Patienten är redan under behandling med Alendronat.
En kollega har för en tid sedan skaffat en utrustning för att kunna mäta blodets koaguleringsförmåga/tid. Många patienter står på blodförtunningsmedel utan att ange det i hälsodeklarationen eller har rent av inte förstått vilken medicin han/hon står på. Den aktuelle tandläkaren testar de patienter på vilka större ingrepp planeras en tid innan behandlingen startas. Föreligger ett avvikande värde kontaktas behandlande läkare och man kommer överens om hur man ska agera.
Min barndomskamrat har just fått diagnosticerat en inoperabel tungcancer. Det ingår redan i vårt ansvar att se över munhålans slemhinnor samt palpera övriga vävnader med avseende på förändringar som kan vara oral cancer. Tänk om…
Ska vi, kan vi, bör vi prestigelöst och i samråd med läkarkåren starta ett förebyggande arbete i ett större perspektiv till båtnad för våra patienter?
För den enskildes välbefinnande är det ju till syvende och sist de gemensamma och samlade insatserna som bör värderas och premieras.
Kom gärna med synpunkter!
Nästa krönika kommer att beskriva hur trivseln på arbetsplatsen påverkar kvalitet, ekonomi, engagemang och sjukfrånvaron.
Till dess:
Njut av ert fantastiska yrke!
Gordon M
Tel. 070 21 31 201
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
