Tänk att en självklarhet kan vara så svår!
När man har kunskap, vet vad som måste göras, kan göra det och ändå inte tar itu med det – hur gör man då för att det ska bli gjort?
För en tid sedan hade morgonnyheterna i TV4 ett längre inslag med Björn Klinge. Hans budskap var att man nu kunde visa, och är eniga med läkarvetenskapen, att bristande munhygien är en väsentlig bakomliggande orsaksfaktor till hjärtinfarkt.
God munhälsa kan bidra till att undvika hjärtinfarkt
Idag är det således bevisat att god munhygien inte bara är en förutsättning för god munhälsa och allmänt välbefinnande utan även en faktor att räkna med för att undvika hjärtinfarkt.
Räknar man på kostnaderna för reparativ tandvård och kostnaderna för omhändertagande av hjärtinfarktpatienter (där bristande munhygien varit en av orsaksfaktorerna) och inkluderar sjukskrivningar, rehabilitering mm är jag säker på att det finns pengar att spara. De medlen kan man istället satsa på gingivit-, parodontit- och progridierande periimplantitorofylax och samtidigt undvika mycket lidande för patienterna.
Vi vet ju hur det ska gå till för att vända utvecklingen mot hälsa och inte hålla på med lagningar, men ändå händer det ingenting eller om man så vill: det går extremt långsamt!
För att återföda den entusiasm för profylax som sjösattes av Harald Löe, Jan Lindhe m.fl. för 40 år sedan krävs sannolikt att man måste förändra de ekonomiska förutsättningarna för profylax eller uttryckt på ett annat sätt: det måste finnas en högre ersättning för utbildning av patienterna. ”Lärarrollen” hos tandvårdspersonalen måste få betydligt högre status.
Var tog profylaxsköterskorna vägen? Varför är inte infärgning (med färgämne som inte syns om man inte lyser på det infärgade plaquet) och ”riktiga” bakterieprov standard.
Att predika profylax där patienterna är medspelare är ofta en grannlaga uppgift. Patienterna måste få praktisk färdighetsträning under handledning och på ett sätt som får dem att inte känna sig obekväma i situationen.
Suzie Redding, en profylaxsköterska som jag träffade för snart 40 år sedan i Phoenix Arizona, var mästare på det sistnämnda!
Jag bjöd in Suzie till Sverige och inför ett antal kursdeltagare visade hon sitt finurliga sätt att få patienten ”med sig”. Det var imponerande!
Om någon är intresserad av hur det gick till delar jag gärna med mig.
Frågan är varför det erbjuds så få utbildningar i pedagogik med syfte att åstadkomma bestående förändringar av våra medmänniskors vanor? Vi, den odontologiska personalen, har kunskapen om hur man blir och förblir frisk. Tänk om vi kunde stimuleras till att överföra det budskapet på ett sätt till våra patienter och nyanlända som gör att det får avsett resultat.
Hur kan det anses ”finare”/ häftigare att dra ut patientens tänder och sätta in implantat (för att ta till ytterligheten för att få fram budskapet) än att arbeta med att bevara det vår Herre gav patienten?
Jag är naiv nog att tro att det naturen gav patienten fortfarande är lite bättre än det jag arma människa kan förse patienten med. Självklart har implantat, protetik och fyllningar sin givna plats i verksamheten, men handen på hjärtat, är det inte ett misslyckande att den typen av vård tar så stort utrymme av vårt totala omhändertagande?
Är det inte dags att se över ersättnings- och prissättningsmodellerna till förmån för profylaktik? Det finns få saker som är svårare än att förändra en människas beteende!
Om det är fler som är intresserade av att vända utvecklingen efter femtio år av icke fullt utnyttjad kunskap och förändra ersättningssystemet är det trevligt om ni tar kontakt.
Tandvården borde ha en given roll i förebyggande hälsovård
Till slut en helt annan sak men som även den handlar om förebyggande. I SBU’s publikation Medicinsk Vetenskap & Praxis, nr 1/2015, sidan 8, finns en artikel benämnd ”Höftfraktur”. Rapporten beskriver att det är bättre och billigare att samarbeta i team när äldre rehabiliteras. Inget skrivs av värdet av att försöka undvika frakturen.
Tandläkare kan idag utifrån digitala röntgenbilder i ett datorprogram upptäcka misstänkt osteoporos, sända remiss och få patienten under förebyggande behandling så att frakturer kan undvikas.
Skulle detta kunna bli standardrutin vid revisionsundersökningar på utvalda åldersgrupper?
Här finns kanske möjlighet för landstingen att spara avsevärda summor, så mycket att det kanske skulle vara på sin plats att de tandläkare som införde rutinen även erhöll en bra ersättning av landstinget som ett litet bevis på uppskattning för den förebyggande insatsen.
Har du funderat över det faktum att befolkningen besöker sin tandläkare/tandhygienist oftare och mer regelbundet än sin läkare? Till läkaren söker man sig inte förrän ”det är för sent”.
Skulle vi i tandvården kunna använda detta faktum? Vilka skulle fördelarna vara?
Lycka till med funderingar kring hur vi kan få fler friskare till lägre kostnad.
Vill du bryta och byta tankar, välkommen att kontakta mig.
Er tillgivne
Gordon M
Gordon.meland@gmail.com
Tel. 070 21 31 201
Hemsida: gordonm.se
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
