Två reflektioner från 2023
Ytterligare ett händelserikt år har passerat. Inte i närheten så dramatiskt som de senaste vi hade med bland annat en välbekant pandemi. Dock inte helt utan saker som man höjer lite på ögonbrynen åt.
Läkemedelsverket en ”kär” långbänk
Som vi alla känner till har vi skyldighet att registrera vår verksamhet till Läkemedelsverket för den ”blygsamma” årsavgiften på 30 000kr. Anledningen till detta är utökat antal inspektioner och med det fler anställda inspektörer. Jag tror inte någon seriös tekniker har något emot en hårdare kontroll för att städa undan oseriösa aktörer men frågan om det är rimligt att ett enpersonslab ska betala samma avgift som en stor kedja för att det är bekvämast för Läkemedelsverket är väl befogad.
Självklart kommer labb som avslutar sin registrering i och med den lite galna höjningen från 2 500kr till 30 000kr vara i fokus. De kommer säkert att fångas upp om de fortfarande är verksamma, men hur fångar man upp de som aldrig varit registrerade? Dessa riskerar att helt gå under radarn. Visserligen skärps kraven från FK också så man inte godkänner stöd där oregistrerade labb varit inblandande, men räcker det? I en förlängning säkert men på kort sikt riskerar man att vissa chansar och kör på samtidigt som en del tandläkare kanske inte känner till förutsättningarna. Vet alla om vilket ansvar de har att kolla upp sitt labb?
Vad är egentligen registreringen värd för vårdkvaliteten då vem som helst utan någon som helst kontroll kan registrera sin verksamhet, betala in avgiften och med det vara berättigad att leverera ersättningsbar protetik? Alla tandläkare borde självklart förutom registrering kräva någon typ av certifiering av sin tekniker för att checka av rätt boxar.
Jag kan väl också tycka att tanken på en tillståndsprövning likt den som är beslutat för tandläkare låter intressant för att vara lite proaktiv. Den ska tydligen kosta samma som vår registrering.
Marknaden?
Hur har vi egentligen påverkats av lågkonjunkturen? Därom tvistar uppenbarligen de lärda. Vissa påstår att det har varit en dramatisk generell nedgång. Andra menar att de varierar där många labb har det kämpigt medan några inte tror den påverkat alls. Det jag hör från våra kunder är också mycket olika där storstadstandläkare upplever lågkonjunkturen mer än de från övriga landet.
Jag har också hört en del förklaringar till en eventuell nedgång som jag har lite svårt att köpa. Som att det har blivit enklare att skicka utomlands med ett digitalt flöde. Visserligen är det enkelt att trycka på en knapp men skillnaden mellan att skicka utomlands och inom landet har aldrig varit särskilt stor rent praktiskt. Vi upplever att med det digitala flödet har kommunikationen ökat ordentligt eftersom det är så smidigt. Det skulle tvärtom kunna vara en fördel för svenska tekniker.
Inflationen tillsammans med valutautvecklingen har såklart drabbat alla utan undantag och våra inköp har blivit dyrare. Men tittar man på vår kostnadsmassa så har inte den största posten, löner påverkats i samma grad. Som jämförelse bör nog importerade arbeten drabbats i klart högre utsträckning då växelkursen påverkar hela och inte bara delar av kostnaden. Dessutom ligger inflationen i Kina på gränsen till deflation vilket har påverkat deras export i allmänhet då priserna ökat ordentligt.
Det ska bli otroligt spännande att se hur 2024 kommer utveckla sig. Nytt år med nya möjligheter.
Gott nytt år alla kollegor!
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
