Upphandling av tandtekniska produkter ett skämt
Svensk tandvård är ett skämt när det gäller upphandling av tandtekniska produkter. Jag har funderat och till slut bestämt mig för att säga något som säkert inte många gillar att höra men som tål att ventileras.
Jag läste att Praktikertjänst gjort en upphandling och att fyra labb valts ut. Det är helt förståeligt och korrekt att göra upphandlingar. Man behöver se om sina kostnader och det finns faktiskt mycket att vinna om man använder rätt parametrar när man väljer samarbetspartners/labb.
Det är nu mina problem börjar. Fyra labb har satt sig ner och räknat på denna upphandling (förhoppningsvis) och kommit fram till priser som de kan lämna. Labben har nämligen även sett hur mycket upphandlingen är värd och att de kan öka sina volymer. Man kanske behöver anställa fler mm. Det är mycket att överväga om man är seriös.
När den stora nyheten presenteras att fyra labb har utsetts kan man samtidigt läsa på sociala medier att alla tandläkare inom Praktikertjänst får skicka sina arbeten vart man vill. Så med andra ord behövdes det ingen upphandling. På så vis kan de labb som lagt ner stort arbete på att räkna ut vilka priser de kan erbjuda inte räkna med de ökade volymerna. De straffas med lägre priser medan andra labb kan behålla sina priser.
Det vore proffsigt om man följde upp varje upphandling och också var noga med att försäkra sig om att det handlar om väl fungerande verksamheter som har gott anseende. Man bör bl.a. undersöka ägarnas historia angående obetalda skatter och tidigare domar och försöka undvika samarbeten med sådana företag.
Själv var jag med och lämnade in en upphandling i Värmland för några år sedan. Företaget jag företrädde kom på första plats i två kategorier men fick trots det inte ett enda arbete från detta landsting. De som jobbade på kliniken där sa att alla arbeten skulle skickas till landstingets eget labb. Det egna labbet behöver inte uppfylla samma krav som andra labb. Det borde kanske finnas kontrollanter som följer upp att upphandlingarna efterlevs. Varför ska man annars lägga skattemedel på upphandlingar om man ändå inte menar allvar? Dessutom är det är att stjäla andras tid och pengar.
Jag förstår samhällets önskan att rädda kvar arbeten för svenska tandtekniker i Sverige men gör man verkligen det i det långa loppet med? Knappast. Vi behöver kapitalstarka labb i vårt land som utbildar i ny teknologi och anställer tandtekniker så att vi kan hänga med i den snabba utvecklingen. Att vi har fem labb i Sverige som ligger i framkant räcker inte. Det innebär inte automatiskt att alla andra labb också gör det! Alla förlorar på denna hållning och i synnerhet svenska patienter.
Varför då undrar någon? Därför att vi inte är lika bra på stordrift i Skandinavien som man är på andra håll i värden. Det har med utlärning av metoder, maskinpark, engagemang från de anställda, kvalitetssystem, effektivitet, pris mm att göra.
Vår stora nackdel är och har varit Tandvårdstaxan som bidragit till att vi har väldigt få produkter på vår produktlista i Sverige, d v s endast de produkter som försäkringskassan subventionerar. Man kan ju faktiskt göra all typ av protetik men patienten får betala. Vi har också varit väldigt skyddade.
Är det så att vissa landsting inte tar sina upphandlingar på allvar? Hur är det annars möjligt att upphandlingar måste göras om hela tiden? Lär man sig inte av de föregående upphandlingarna? I år hade tandteknikerna som deltog i Stockholms landstings upphandling (andra försöket) bara några veckor före midsommar på sig att lämna in sina anbud. Det är den tid på året då de bästa labben har som mest att göra. Vad jag känner till har labben ännu inte fått svar på denna upphandling. Fick de något avtal eller hur gick det? Att landstinget får ta god tid på sig tycks vara praxis i denna typ av affärstransaktioner som kallas upphandlingar. Ibland verkar det som om upphandlingar endast är ett sätt att hålla ner priset i vår bransch.
Lite mer yrkesstolthet hos er som hanterar upphandlingar önskas.
Bodel Sjöholm
Bodel Sjöholm är tandtekniker och International President för Oral Design International Foundation.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.