Varför står man bara ut?
Frågan är varför tandläkarhögskolorna tar bort stora delar av ergonomin i undervisningen när problemen med värk i nackmusklerna hos tandläkare är väl kända och ser likadana ut världen över?
I slutet av förra året var jag tillsammans med kollegor inbjuden till belastningsskadecentrum i Umeå. Syftet var att berätta om studien optik och ergonomi som vi arbetat med i Västra Götalandsregionen. Initiativtagare till besöket var Fredrik Hellström, forskare vid Högskolan i Gävle, som i ett forskningsprojekt ska följa besvärsutvecklingen för 180 tandläkarstudenter över en längre period.
Hellströms studie kommer bland annat att utreda biokemiska egenskaper i trapeziusmuskeln (stor muskel som går från nacke ut mot axlar och ner på övre halvan av ryggen), hur det ser ut då muskeln är frisk och vad som händer då man haft ont i muskeln under en längre tid. Han ställde sig frågan var i samhället man hittar den population som inte har ont i nackmusklerna men som med största sannolikhet kommer att få det? Jo, på tandläkarhögskolan. Hur länge ska man stå ut? Vi har vetskapen genom en mängd olika studier på yrkesverksamma tandläkare och tandläkarstudenter, att prevalens för smärta och värk från nacke och skuldror är högre för tandläkare än för många andra grupper.
Varför tar man då bort stora delar av ergonomiundervisningen på tandläkarhögskolorna när problemen är kända och ser likadana ut världen över? Man skulle kunna undvika besvär på ett bra sätt genom att i början av studierna ha en kurs i ergonomi och dentalergonomi där studenterna både praktiskt och teoretiskt går igenom ergonomi för ett hållbart arbetsliv. Därefter skulle denna kunskap finnas med bedömningen av praktiska tentor precis som vid bedömning av hygien. Min teori om varför ergonomi faller bort i utbildningen är att arbetet inom vården går ut på att man i första hand ska vårda någon annan och inte sig själv.
pausprogram att göra mellan patienterna
Med vänlig hälsning
Magdalena Gustafsson
Ergonom/leg Fysioterapeut
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.