Vi tandhygienister är oumbärliga, vi är fantastiska och vi är stolta
Arbetet vi lägger ner i vår kamp, i att förebygga sjukdomar i munnen, motiverar oss till att se ett lyckat resultat hos patienterna. Vi vill att patienterna ska lyckas att upprätthålla en god munhälsa. Det är väl känt vad studierna säger när gäller tex samband mellan parodontit och hjärt-kärlsjukdomar. Vårt arbete påverkar mer än bara tänderna. Vi måste få upp ögonen för hur viktigt det är, tandvård och vård behöver integreras mer och det är vi tandhygienister som ska vara nyckelpersonen inom tandvården.
Det måste integreras en struktur där vi strävar efter samma mål. För vår del börjar det på kliniken. Alla måste vara med på tåget så det inte spårar ur. Tydliga direktiv som står klart när vi möter våra patienter.
Tandhygienister har en rad moment med varje patient, som ska genomföras, under deras tid i stolen. Vi arbetar oftast självständigt och har en ständig kamp med att planera in rätt tid i tidboken. Varken mer eller mindre. Det är ett vågspel mellan stress och ekonomisk oförsvarbar tid. Det finns ju mål och förväntningar på oss. Det vi tandhygienister arbetar med dagligen är viktigt, inte bara för vår munhälsa. Vårt arbete är minst lika viktigt som det arbete våra kollegor, tandläkarna, gör. De arbetar dock inte lika självständigt. De kommer tex till ett färdigdukat rum på morgonen, får assistans hela dagen och avslutar med att skriva färdigt sina journalanteckningar medan tandsköterskorna stänger behandlingsrummet. Är det inte så att vårt arbete och vår avlastning är minst lika viktig och hur kan man hjälpas åt på kliniken för att det ska börja bli mer jämställt? Vad finns det för vinster om ni har kollegor som ser till att underlätta för er så ni kan lägga allt ert fokus på patienterna. Jag ser många vinster som exempelvis lägre stressnivå, mer intäkter och bättre kvalitet för patienten.
Vi arbetar med kollegor som är tandläkare och tandsköterskor. Det kallas team. Vi har alla ett gemensamt ansvar att se till verksamhetens bästa. Intäkterna ska täcka varandras löner. Ja, jag skrotar det gamla ”tandläkaren ska dra in tandsköterskans lön”. Varför ska det antydas att tandsköterskan bara hjälper tandläkaren? Vi tandhygienister har inte så stora omkostnader, våra intäkter bidrar i allra högsta grad till tandsköterskornas löner, vad bidrar de till? Jag har turen att ha en ”Eva”; hon är tandsköterska och alltid steget före mig. Jag är stolt och tacksam över att bidra till hennes lön, hon bidrar till min. Gör en kompetensinventering så ser ni vad ni alla i teamet är kapabla till att åstadkomma. Då syns det vem som behöver komplettera sin kompetens. Jag förutsätter att det finns det förtroendet och kommunikationen på arbetsplatsen där alla är införstådda med sina arbetsuppgifter. Där alla har sina ansvarsområden och följer sin arbetsbeskrivning. Kanske är det tid att se över ert schema så att hjälpen eller assistansen finns att få på de arbetstider som behandlarna är där och behöver den.
Det som är viktigast är att man har rätt person i receptionen som har rätt kompetens till att boka in rätt patient och behandling, till rätt behandlare, på rätt tidpunkt och dag. Att ha en förmåga att uppskatta hur lång tid besöket ska ta – med eller utan assistans. Och glöm inte bort kommunikationen, det är ett samspel att arbeta i team.
Vi tandhygienister måste tänka på vår hälsa, både fysiskt och psykiskt. I mitt sökande efter en vetenskaplig artikel till ett arbete jag gjorde i våras, fastnade jag en stund i en rapport om tandhygienisternas arbetsskador. Denna antydde att det inte är en fråga om ”om” utan mer om ”när” det dyker upp. I tidigare krönika nämnde jag att fler och fler tandhygienister lämnar sin yrkesroll. Hur går det att förebygga att vi fantastiska och oumbärliga tandhygienister lämnar tandvården? Vi verkar ju inte klara vårt yrkesliv utan arbetsskador, vi har inga nio liv eller en ”restart”-knapp. Patienterna kvarstår med sitt behandlingsbehov, de blir äldre och de har dessutom fler tänder kvar i munnen. Ekvationen färre tandhygienister och fler patienter känns inte lösbar om vi inte börjar tänka rätt. Vad är lösningen?
Avslutningsvis, var rädd om oss tandhygienister. Låt er arbetsgivare investera i er arbetsmiljö så ni håller hela vägen genom ert yrkesliv. Framtiden litar på oss, att vi ska hålla. Stå på er om vad som är rimlig arbetsbörda för er. Arbeta varierat. Hitta arbetsplatsen med bästa teamet.
Jag är tandhygienist och det är jag stolt över. Trevlig sommar!
Lotta Björk Lillås
Lotta Björk Lillås, är leg. Tandhygienist. Bakgrund som tandtekniker. Studerat fristående kurser inom Integrerad Hälsovetenskap och ledarskap. Brinner för teamtandvård, där samtliga på kliniken arbetar på det yttersta av sin kompetens.
Arbetar kliniskt på en mindre privat klinik i Skåne och studerar på fritiden.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
