Vanliga myter om intraoral scanning – och hur dagens teknik förändrat förutsättningarna

Digitala avtryck har på kort tid blivit en naturlig del av många kliniska arbetsflöden. Trots det lever flera gamla uppfattningar kvar om precision, tidsåtgång och användarvänlighet. Men mycket av det som en gång skapade tveksamhet kring intraoral scanning bygger på erfarenheter från äldre generationers teknik. Här tittar vi närmare på några av de vanligaste myterna och hur dagens digitala arbetsflöden förändrat förutsättningarna.

Myt 1: Intraoral scanning är inte lika exakt som traditionella avtryck

En vanlig uppfattning är att traditionella avtryck ger högre precision än digital scanning. Den bilden har till stor del sin bakgrund i tidigare generationers scanners, där begränsningar kunde påverka resultatet. 

Idag används intraoral scanning inom flera behandlingsområden, bland annat för singelkronor, kortare broar, ortodonti och implantatprotetik. 

För dessa typer av indikationer kan digitala avtryck i många fall ge jämförbara resultat, förutsatt att scanningsteknik och arbetsflöde är anpassade till situationen. 

I praktiken påverkas utfallet därför i stor utsträckning av hur scanningen genomförs – till exempel teknik, strategi och arbetssätt – snarare än enbart av vilken metod som används.

Myt 2: Scanning tar längre tid

För kliniker som är nya inom digitala avtryck kan de första scanningarna upplevas som tidskrävande. Men när rutinen sitter ser många istället tidsvinster.

Digitala arbetsflöden minskar behovet av omtagningar på grund av exempelvis dragningar eller bubblor i avtrycksmaterialet, samtidigt som moment som desinfektion, transport och vissa justeringar kan reduceras.

Det kan i många fall påverka den totala behandlingstiden.

Myt 3: Det krävs ett helt torrt arbetsfält

Fukt- och salivkontroll är fortfarande viktig, men moderna scanners är mer toleranta än tidigare generationer.

Snarare än absolut torrhet är det ofta god vävnadshantering, retraktion och rätt scanningsekvens som påverkar kvaliteten på registreringen. Ett välplanerat arbetsflöde gör stor skillnad.

Myt 4: Digitala avtryck fungerar bara i enklare fall

Digital scanning förknippas ibland med mindre och okomplicerade behandlingar, men användningsområdet har breddats betydligt.

Idag används intraoral scanning inom bland annat:

• implantatprotetik
• ortodonti och aligner-behandlingar
• större protetiska restaurationer
• full-mouth-rehabiliteringar
• kirurgiska guider

Precis som vid traditionella avtryck kräver vissa indikationer särskild planering och teknik. För mer komplexa fall kan arbetssätt och metodik ha stor betydelse för resultatet.

Myt 5: Patienterna bryr sig inte om hur avtryck tas

Många patienter märker stor skillnad mellan traditionella avtryck och digital scanning.

Digitala avtryck upplevs ofta som mer bekväma och kan minska kväljningsreflexer. Samtidigt kan de bidra till ett smidigare besök.

Digital teknik uppfattas dessutom ofta som modern, vilket kan påverka hur behandlingen diskuteras med patienten.

Myt 6: Inlärningskurvan är för brant

Att lära sig intraoral scanning kräver träning, men inlärningskurvan är ofta kortare än många förväntar sig.

Många kliniker upplever att de blir bekväma med scanningen efter ett begränsat antal fall, och både tandläkare och tandsköterskor kan relativt snabbt lära sig att arbeta effektivt med tekniken.

När erfarenheten ökar förändras också hur tekniken används i det dagliga arbetet.

Digitalt handlar om mer än hårdvara

Det innebär att det kliniska resultatet i praktiken formas av hur teknik, mjukvara, utbildning och arbetsflöde samverkar. Lösningar som kombinerar scannerteknologi med tydligt stöd i arbetsprocessen, såsom DEXIS Imprevo tillsammans med IS ScanFlow, är ett exempel på hur dessa delar integreras i det dagliga arbetet.

Ett välfungerande digitalt arbetsflöde bygger därför inte bara på optisk prestanda, utan också på hur hela ekosystemet stödjer klinikens arbete – från scanning till färdig restauration.

Läs mer om DEXIS Imprevo >>