Bunkrar tillit i coronans tid

I stormens öga. Lugna gator, tomma bussar i rusningstid. Ett förrädiskt lugn. Var är alla? Stanna inne om du är över 70. Gå inte ut om du har nedsatt immunförsvar. En vanlig vardagsmorgon i mars är tyst. Det är tomt. Som dagen efter. Eller mitt i stormens öga.

Radion kokar av ord som kris, respiratorer och akutvård. Som nån slags melodifestival kopplar programledaren in reportern i Köpenhamn, Sundsvall, Oslo – hur ser det ut i Helsingfors? Presskonferenser tv-sänds som visar politiker, experter, journalister och fotografer som bryter mot alla smittspridningsprinciper – i fullsatta svettiga rum sitter biologiska analfabeter tätt, tätt och kliar sig i hela ansiktet med händerna.

Biologisk analfabetism är okunskap om kropp och funktion. Min egen pappa i salig åminnelse åt inte jordgubbar för han trodde att fröna på jordgubben kunde fastna i njurarna. Han hade dåliga erfarenheter av njursten.

Allt detta toapapper vi köper helt plötsligt. En man intervjuas på radion. Han har upplevt och flytt från krig. Han berättar att, nej, man litar inte på myndigheter. Säger myndigheten att maten räcker så går man och bunkrar. Som om det inte fanns en morgondag. Mat och toapapper köper man.

Ja, den som lever får se.

Kommunikation i kristid – coronaviruset och dess spridning eller inte – det beror av så mycket. All denna information som tvingande måste kommuniceras. Hur lyckas myndigheter, experter och medmänniskor förmedla tillit, saklighet och en djupare förståelse för det som sker? Så länge som vi inte förstår behöver vi skapa nånslags lugn på egen hand. Kanske är det tryggt med toapapper. Det förstår man. Har man toapapper så klarar man sig. Köper ett paket till.

Hela världen stannar upp. Nu. För öppen ridå. Just nu. Alla berörs. Just i detta nu. Absolut hela världen. Tanken hisnar. Som att titta upp i rymden och försöka förstå sin egen plats i universum.

Hur sjuk blir man? Dör man? Eller får man bara lite snuva? Köper Alvedon. Så vi har.

Ärtsoppan är slut i min affär. Får klara mig. Köper en burk grönsakssoppa.

Var rädda om er allesammans – vi klarar detta. Hoppas jag. Med tillit och toalettpapper rider vi ut stormen tillsammans.

Karin

Karin Sjögren
Odont dr, leg tdl, affärskommunikatör, MI-tränare, medlem av MINT, konsult i social arbetsmiljö

www.karinsjogren.se

Senaste inläggen